Igår tog vi en riktigt lång buspromenad på Myran, med vilt sprättande hundar åt alla håll. Jag tyckte att de behövde det efter söndagens koppelmaraton. Det tyckte hundarna också. Och sen blev de rätt trötta. Men sen, framåt eftermiddagen, då kändes det så märkligt i mig. Liksom en oro, nåt som ville fram... Jag ville träna agility!! En gång till: JAG ville träna AGILITY!! Så då tog jag småhundarna och gjorde det. Det fanns en balans och ett par hinder framtagna, samt djup snö som hundarna kunde springa bra på men inte jag. Jag har länge velat veta hurusom en Jaakosväng genomförs; det vet jag ännu inte men jag vet hur en Puckovurpa görs. Och känns. Så att så mycket spring bidde det inte för mig, men man kan ju hoja mickaboerna dit de ska. Och SOM de var glada!!!
Se där! Vi kommer att bli livsfarliga på banorna i sommar!
Man kan ju inte BARA titta på Cesar M och Fredrik S och allt vad de heter - man måste ju titta på MIG också. (Allt ljus på mig! är mitt motto, i likhet med Edvard Persson).
Att jag inte ser klok ut, det kan jag (nästan) leva med. Men att jag LÅTER som nån jädra kommandora, det är svårare att ta. Men men, det är bara att vänja sig. Det har ju andra gjort...
Bara ett snabbt inlägg för att med stolthet meddela att igår tog vi oss äntligen till ridhuset för litet träning, Tigerungen och jag. Nog kändes det att det var ett tag sen! Ingen av oss hade nåt längre attention span, men viljan fanns där. Tigern var liiiitet för intresserad av hästpoop, bara. Men det är också en bra sak med att träna i ridhus - ge f*n i sånt!!! Det känns litet som ett vårtecken, i alla fall - att vi går mot Säsongen. Idag när det snöyr utanför fönstren igen.
Vi håller förstås på med inneträning, också. Fast just nu är min svit så full med mojs så några bilder tänker jag inte bjuda på! Pilatesbollen är västa succén, sen jag började låta hundarna använda den. Såväl Tiger som Jazz hoppar upp på den med ivrig uppsyn och håller balansen under ganska luriga förhållanden. När Jazz står på den har jag börjat rulla bollen försiktigt åt olika håll så att han blir tvungen att flytta runt sig ovanpå bollen för att inte trilla av. Kvick i tassarna som han är så går det jättebra, och han tycker inte att det är det minsta läskigt. Härligt för lilla Jazzens självförtroende!! Ett problem dock: det är inte helt lätt att få NER Jazz från bollen! Och när man väl har lyckats lura ner honom är han lika kvickt uppe igen! Vidare hade Ying ett riktigt genombrott på bollen idag: han låg på sängen med bollen mellan sängen och mig, och efter litet ålande (godisunderstött) låg mer än halva Ying på bollen och resten på sängen! Hurra!! Väl där kunde jag studsa honom på bollen och putta bollen litet åt höger och vänster utan problem. Efter en liten paus kunde han sedan STÅ med framtassarna på bollen och baktassarna på sängen. Som sagt: GENOMBROTT! Värt att omnämnas i den ansedda medicinska tidskriften Lancets systerpublikation som uteslutande tar upp banbrytande sharpei-forskning, faktiskt. Balansbrädan har vi också tränat på. Där är den aktuella statusen så här: Tigg står med alla fyra tassarna på och balanserar, under förutsättning att jag matar med små små godisbitar under tiden. Det är uppenbarligen jättejobbigt för kroppen, men han tycker inte att det är läskigt, bara svårt. Jazz kan hålla två tassar stilla på brädan. Nu belönar jag andra beteenden som han erbjuder utan att ta bort framtassarna från brädan, och förstås särskilt såna som innebär att baktassarna närmar sig brädan. Ganska mycket muskelträning blir det ju även då "bara" framtassarna står och balanserar. Ying kan också stå ett tag med två tassar på brädan, och för honom ser man att det är jättejobbigt. Han måste ideligen lägga sig och vila både kropp och huvud ett tag.
De här balansövningarna är verkligen mycket bra om man vill ha lugn och ro en stund - det tar inte lång tid att trötta ut ens Tigger!
Men om nån väljer att träna med hund och pilatesboll: stoppa gärna undan bollen mellan träningspassen - om hunden skulle hoppa upp själv så finns det alltid en risk att den gör sig illa när bollen far iväg!
Träningspass 1: Runda kakformen, rättvänd: Tigg=3 tassar i. Jazz=2 tassar stilla i. Ying=slår omkull formen och mumlar nåt ohörbart (dessbättre). Runda kakformen, uppochned: Tigg=framtassar på, vrider runt (bakdelskontroll). Blir FÖR ivrig, time-out. Jazz=som Tigger fast bättre, lagom piggelin. Ying har somnat.
Träningspass 2: Pilatesbollen: Tigg=kliver på från sängen, balanserar i stå, sitt och ligg. Hoppar upp från golvet, samma sak. Bra balans och bra humör. Jazz=som Tiger, med ännu bättre balans. Ying=lägger efter viss tvekan hakan på bollen. Med ironisk uppsyn.
Träningspass 3: Filten: Tigg= bita i hörnet, ligga och hålla fast. Enbart rulla. Ska bli hålla i och rulla. Bra framsteg. Jazz=sover. Ying=serier med snurr-spinn-puss, puss-tassen-spinn, sitt-snurr-puss, stå-tassen-snurr.
Häromdagen gick jag som en äggsjuk höna. Som två karaktärer i en av mina favoritböcker: de tillbragte en hel sommar med att sitta på varsin gren i ett träd och växelvis utbrista: Hur GÖR man ett hjul? Hur gör man ett HJUL?! Fast det var förstås inte ett hjul jag ville göra. Efter en visit i källaren, på spaning efter något för min innovation brukligt, hade jag plockat fram följande pysseldetaljer: 6 oöppnade askar med filmrullar 1 bit frigolit, vid pass 1 m lång, 15 cm bred och 1 dm tjock 1 penna 1 liten kniv 1 borrmaskin med pytteborr 1 tepåse.
Så kunde pysslet börja!
Ur filmaskarna tog jag fram burken med filmen i, tog ur filmen och stoppade den tillbaka i asken. Således kom jag i besittning av 6 tomma filmburkar.
På frigoliten markerade jag med hyfsat jämna mellanrum bottenytan för de 6 filmburkarna. Karvade sedan med den lilla kniven ut bottenhål att placera burkarna i.
Borrade en myckenhet små hål i filmburkarnas lock.
Rev upp tepåsen och hällde dess innehåll i en av burkarna. Satte de hålförsedda locken på plats på alla burkar.
Sen tog jag Tiger (=försökskanin No 1), burken med te, en klicker och en miljon pyttiga skinkbitar. Nos på burken renderade godis.
Efter ett tag introducerade jag burk nr 2, som alltså var tom. Inalles två burkar således. Vad Tigern hittills hade lärt sig var nos på burk = godis. Nu fick han plötsligt inse att nos på burk 1= godis, nos på burk 2= inte godis. -Men vad f*n?!! tänkte Tigern uppenbarligen och ett ilsket frågetecken formades ovan hans ludna lilla knopp. Tigern la sig på golvet med hakan i backen och såg svårmodig ut. Sen skuttade han upp och använde för första gången näsan till att LUKTA med - och raskt insåg han vari skillnaden låg! Sen var det inga problem längre! Nu har vi lagt till burk 3, också tom, och fokus ligger nu mest på att dutta med näsan, INTE lyfta burken. Och INTE fara omkring med tassar på burkar eller frigolit. Och förresten: frigolithållaren för alla burkar har jag förstås framställt för att inte burkar skall falla och rulla omkring hur som helst. Nästa steg ska bli att lägga till nåt annat i en av burkarna, t.ex. kaffe. Så småningom ska jag ta te av en annan sort i nån av burkarna. Och så småningom ha sex tomma burkar. På sikt stoppa undan litet te var som helst i huset...
Jazz har också börjat - hans STORA problem är typiskt pinscheraktigt: hålla tassarna i styr!!! Annars har han börjat knäppa på näsan, två burkar är OK och vi har börjat introducera den tredje. Men han kan inte alls koncentrera sig lika länge som Tigg, så matte måste veta att stoppa i tid.
Och Ying då? Tja, vi har kommit så här långt: Nej Ying, spotta ut burken! Men var ÄR den nånstans då?!! medan matte gräver runt i Yings pelikanmun. Men roligt har vi!
Hur som helst: det här är en övning som man kan göra HUR SVÅR SOM HELST!! Och alltså hålla på med hur länge som helst!
Och om man är en normal människa och inte en jag så kan man åka till IKEA och därstädes inskaffa kryddburkar med två olika sorts hål i locket, och säkert nåt slags hylla som kan användas också. Fast jag ville ha min grej GENAST, och dessutom finns det inte i denna världen så många chill pills att jag kan ta mig runt i ett IKEA-varuhus i jultider. Man kan ju använda burkar som det har varit kryddor i också, men NEDRAR vad man får diska och koka då; man vill ju inte göra hundstackarna alldeles förvirrade...
Författaren är mest känd för superduperboken "The Culture Clash" som nästan borde vara obligatorisk läsning för alla som går i hundskaffartankar. Hon har också skrivit böcker om hund-hundaggression och hundar som vaktar resurser; dessa har jag inte läst men jag vet att de är populära. "Train Your Dog Like A Pro" är grundläggande; den börjar med sitt och ligg och håller sig till det nödvändigaste. Men författaren trycker mycket på att det ska vara SYSTEM i träningen, man ska ha bestämda kriterier för när övningen ska bli svårare. Eller bli lättare, eller förbli likadan. Push, Drop och Stick, kallar hon det. Vanligt ordentligt folk förstår förstås det här av sig själva, men jag måste erkänna att jag är en riktig slarva som går mycket på känn, med resultat att det ibland blir för svårt för hunden, ibland för lätt och ibland helt enkelt för ointressant. Dessutom följer det med en DVD på ett par timmar, mest lämplig för den som inte alls vet vad man ska titta efter när man formar fram ett "sitt" osv. Men Ms Donaldson är faktiskt väldigt inspirerande, på det där amerikanska sättet, så även om det handlar om grundläggande grejer blir man riktigt träningssugen. Och apropå "amerikansk" - här finns inget av elhalsband eller stackel och andra mysko grejer, bara godis.
I korthet: om du inte har tränat hund alls tidigare kan jag verkligen rekommendera denna bok - man behöver verkligen inte ha några som helst tidigare erfarenheter. Och om du redan är igång med träning men känner att du behöver en liten knuff för att komma igång, eller behöver styra upp det hela, då kan jag också rekommendera boken. Inga revolutionerande nyheter, men litet påminnelser i ett trevligt format. Och inga såna där superhundar och supertränare så man känner sig som ett nöt själv!
Under eftermiddagen har jag försökt använda Dumdum och Kola, alias Ying och Tigger, som cirkushundar. Måste nog inhandla ett par pudlar, om jag inte ska bli galen och slita av mig mitt hår.
Men snart är det dags att dra iväg på ridhusträning igen. Arma mina träningskamrater, de vet inte vad som kommer att drabba dem i afton:
Hoppas ingen kikar in här o läser, då blir jag väl ensam i kväll... Nu ska jag gå ner och skära mutmedel=mamma scans köttbullar.
Igår kväll var det debut för ridhusträning i Härkeberga. Tack och lov hade jag guiden Kith framför mig, annars vete tusan var jag hade hamnat - allting var mörkt och allting var vitt, om ni förstår. Men fram kom vi, och då visade det sig att jag har faktiskt varit där förut. Fast då i dagsljus. Ett stort fint och ljus ridhus är det, och att det ligger litet hästpoop här och där borde man egentligen betala extra för. Perfekt störningsträning för den ständigt hungrige Tigern! Jag hade nog förväntat mig att Tigerungen skulle vara mer störd över ridhusmiljön - det låter ju litet annorlunda osv. - men jag måste säga att det gick över förväntan. Vi började med en platsliggning i grupp med vissa förare dolda, vissa synliga, nån hos sin hund. Jag gick och gömde mig och det hade gått bra. Liitet kikig var han visst, men när han såg att hundarna intill hade hakan i backen så gjorde han så också. Och litet nosig var han också, eftersom en hund blev matad under platsliggningen. Men det var visst inte bara Tigern som tyckte det var spännande! Sen tränade vi var och en för sig och jag är riktigt nöjd med hur lillhunden betedde sig. Vi gjorde några rutskick som gick hyfsat (det var lääänge sen vi tränade rutan nu), litet fjärr (utmärkt), mycket fritt följ (grrrr!), inkallning med ställande (så där). Började även med läggande under inkallning, fast då börjar jag från ståendet. Det gick riktigt bra, trots att det var första gången vi gjorde det i en stökig miljö. Och så blev det mycket bus och lek med matten förstås, nog så viktigt! Men jag tycker att han börjar bli riktigt duktig på att fokusera på mig nu, så länge det inte blir för långa dödtider. Han är som barn - det får inte bli för lätt, då tappar han fokus. Så fort jag ställer liitet högre krav, men inte för höga, då är han hur intresserad som helst, och verkligt arbetsvillig. Sammanfattningsvis - en sån lycka att vi har detta ridhus en gång i veckan!! Om det blir litet mindre tokkallt nån vecka ska jag ta med Peppar också för en duvning.
Igår stormade det hela dagen, så man trodde fönstren skulle tryckas in och taket flyga av. Något sådant hände emellertid inte, men nån särskild hundmotion blev det inte tal om. Hundarna fick aktiveras med märgben och småmys i stället, och framemot kvällskvisten tog vi itu med vad jag betecknar Jerry-träning. Maja hade, sent omsider, lagt upp nästa del av träningen med sikte mot ett handstående.
Så här såg vår träning ut:
Det är faktiskt riktigt skojigt att träna så här, när man inte vet vad nästa steg ska bli... Ingen risk att man går händelserna i förväg.
Sen tränade jag litet samma sak med Peppar också, men då var jag tvungen att ta bort kameran, för han kan inte tänka på nånting annat om han ser en lins riktad mot sig. En riktig liten linslus!
Även Ying fick sig en duvning, och faktiskt lyckades han få upp bakbenen på filten flera gånger! Men sen tyckte han att han ville göra nånting annat, nämligen ingenting alls, bara sjunga och tigga. En liten film av detta är under uppladdning men den tar tusen år på sig. Men: den som väntar på nåt gott...!
Efter kvällspromenaden, som pågick fram till 18 - det känns mera som eftermiddagspromenad, fast i beckmörker - och en stunds vila på det vidtog litet mera "träning". Måste ju trötta ut krabaterna som ska sova på golvet (fast i hundsängar, förstås) i natt. Vi ägnade oss åt Jazzens övning - sätta baktassarna på en bok. Gossarna som inte är Jazz hade inte prövat på den övningen tidigare. Resultat: Jazz fick upp baktassarna på boken ideligen, ideligen, men ännu fattar han inte riktigt att det är det han gör. Som sagt - han saknar kontakt med sin bakvagn. Peppar satte baktassarna på boken en massa gånger också, utan att riktigt koppla ihop just den delen av beteendet med belöningen. Om han t.ex. hade nosen i fönstrets riktning när han hörde klicket försökte han med det beteendet nästa gång, inte med baktassarna på boken. Men vi fick till väldigt många klick, så vi är på rätt väg. Tigger fattade direkt vad det var fråga om, enligt schemat: vända huvudet mot boken (K), sätta en framtass på boken (K), försöka med en framtass igen, vänta en stund gå över boken och hamna med en baktass på boken (K), samma manöver igen (K), bara baktassar på boken (K) - och sen var det bara baktassar på boken hela tiden. Han har mycket fart men är inte fullt så stissig som Jazz, verkar hinna registrera mer vad han gör. (K betyder förstås klick och godis) Ying var som alla säkert förstår något av en utmaning. Bita i boken, lyfta boken, pussa matte, dricka vatten... Till slut insåg han att han skulle ha nån tass på boken så då la han sig bredvid boken och dunkade med ena framtassen på den, klick och korv, ny dunk, klick och korv... Sen kom vi inte så mycket längre förrän han blev alldeles för trött.
En annan träning som försiggick parallellt var denna: jag tog hundarna parvis för träning och stängde ut det andra paret (i köket, inte i kylan). Så när Jazz tränade fick Pepp ligga lugnt och se på, och tvärtom. Och så samma sak med paret Tigg och Ying. Det gick faktiskt över förväntan; jag fick upprepa lägg-kommandot för Ying ett par gånger, det var allt. Jag använder "lägg" i såna situationer där jag har annat för mig också; det är inte fullt så strikt som "ligg" el. "plats" som är jätteviktiga.
Återigen inspirerad av Maja, den här gången i kombination med Link, tränade vi litet vittringsapportering inomhus idag. Det var Tigg som SKULLE träna, de andra fick köra några gånger bara för att jag var nyfiken på hur de skulle bete sig. Se här hur det BÖR se ut:
(Titta in hos Maja och hundarna också, där hittar man mycket matnyttigt och intressant.)
Mina iakttagelser: TIGGER: betedde sig precis som Link i filmen. Finfint! PEPPAR: Åt upp alla godisarna först. Ingen vittrad pinne fanns med i den omgången så jag avbröt och gick till nästa steg: en vittrad pinne lades ut bland de andra och godis ströddes omkring. Peppar åt upp godisarna, kom till matte och tiggde mer godis, påvisade att det stod en burk med mer godis på bordet, hämtade en tidning, hämtade en pinne. Inte den vittrade. YING: Utan några som helst resultat har jag försökt intressera Ying för spårpinnar, bra att kunna om man spårar, tänker jag. Men Ying hämtar hellre löv eller gräs eller stenar i spåret... Men idag: Ying hämtade omedelbart alla utlagda, ovittrade pinnar, råkade sedan trampa på en godis och upptäckte därvid att det fanns några till godisar. Åt upp dessa. Försökte sedan knycka pinnarna som jag hade lagt upp på bordet. Övningen upprepades. Ying försökte hämta pinnar och äta godis samtidigt... Insåg att det inte är mödan värt eftersom jag utgår från att Ying och jag aldrig kommer att behöva träna in lydnadsklass 3... JAZZ: Jazz for rätt in bland pinnarna och sparkade dem åt alla möjliga håll samtidigt som han snaskade godis. Sen - tada! - började han kvickt som tusan hämta pinnar!! Och lämna dem till mig! Detta var visserligen inte avsikten, men eftersom Jazz inte alls anser att man ska bära saker i munnen så gjorde jag ett hastigt överslag: kommer Jazz och jag att tävla i lydnadsklass 3? Näppeligen! och så fick han massor av godis och beröm för att han faktiskt hämtade saker. Man måste vara flexibel!!
Slutsatser: Tiggers övning är jag nöjd med, det kan nog vara ett bra sätt att träna, i kombination med vår vanliga metod som mycket bygger på att pinnarna inte ska synas. Det här sättet är ju lättare att träna inomhus under denna ruskiga årstid. Peppar hade överhuvudtaget ingen näsa på. Jag ska nog börja använda post-it-lappmetoden för hans del, för att koppla in honom på rätt spår. Där finns det nämligen en möjlighet att vi jobbar oss upp i lydnadsklasserna. Ying - tja, vad säger man? Det är som vanligt intressant att försöka träna Ying i nåt. JAG lär mig betydligt mer än HAN. Han är nämligen fullärd redan, säger han... (Och det kan mycket väl hända att han gör övningen på precis Link-sätt nästa gång vi ev. prövar. Eller också ägnar han den träningsstuden uteslutande åt att polera mitt ansikte. Det blir aldrig enahanda med Ying...) Jazzen är jag också jättenöjd med - inte som vittringsapportering, men att han glatt och spralligt hämtade alla pinnarna OCH gav dem till mig! Ett jättesteg framåt för en liten pinscher! Summa summarum: en prima övning som alla kan prova hemma med sin lille kuse, oavsett ambitionsnivå. Alla sätt att trötta ut en hund är bra, nästan.
Jo tack, rätt pömsiga har kreaturen varit hela dagen efter morgonsnöpromenaden. Men så var det så att jag skulle diskutera litet ryska statsangelägenheter på aftonkvisten och då behövde Tigg och Ying tröttas ut igen, enär det är de båda busarna som är mina främsta kumpaner på det området. Vi stängde in oss i sovrummet och så skulle Tigg springa in i "boet" som är ett utrymme mellan två underskåp och under en bänkskiva (sovrummet är ett före detta kök) och Ying skulle gå till "bädden" som helt enkelt och ganska logiskt (för att vara jag) är en Bia-bädd. När Tigg väl hade insett att han måste gå BORT från min godishand för att överhuvudtaget få pitalt så gick det galant sen, in i och ut ur boet med en ryslig fart, så mattan kryllade sig. Och Ying, han VET mycket väl vad bädden är, men ändå... Det var krångligt tyckte han. Han gick och valsade litet, hämtade ett papper (ett ryskt statsangelägenhetspapper) och litet sånt. Sen hämtade han en sko och så gick han helt prydligt och la sig i bädden. Och så klickade jag, för han var ju de facto I sängen. Så fortsatte vi, jag tog dojan från Yingen och fortsatte att belöna Tigers eviga farande in i och ut ur boet. Ying traskade runt, hämtade skon och hoppade i säng igen. Suck och belöning. I stället förklick och belöning. (Vilket får mig att tänka att när jag tränar med de andra hundarna bedriver jag klickerträning, när jag tränar med Ying bedriver jag: SUCKER-träning!!! ) Men så är det med Ying, han lär sig blixtsnabbt - när man minst önskar det. Så ordet "bädden" för honom betyder nu: hämta valfri sko och hopp i kull med den... Sedan övergick vi till mera nyttobetonade saker: sitt och ligg och stå huller om buller och utan förflyttning framåt el. bakåt av vare sig hund el. otillbörliga tassar. Dvs med Ying hade jag väl inte så värstans hårda kriterier, mest bara att han inte skulle lägga sig på sidan och mena "Jag är trött!" när jag sa sitt, och sånt. Men Tigern är jag noggrann med, mellan ligg och stå får det inte ens rycka i framtårna, de ska vara nitade i marken.
Ying, som ju är känd för att vara en jättestor hund, fick inte riktigt plats på bilderna, men jag lovar att det är han, det är inget fusk!
Och min strategi fungerade, de sov och snusade gott under hela min nyttoperiod. Men bara Tiger hade lilla skära magen i vädret.
Ikväll har jag tränat litet. Först sovrumsträning med Peppen - numera, när jag har Städat Mitt Sovrum, kan man till och med träna hund där! Med honom tränar jag en fånig sak, som jag ska visa när den är klar. OM den blir det. Nog därom. Sen tog jag Tigern till klubben för litet onsdagsträning. Idag var Mariah bas för basset och hon var som vanligt full med himla braiga knep. SÅ inspirerande! [Och jag har sett en film med namnet Maria Full of Grace, så då tycker jag att "våran" Mariah kan få vara Mariah full i fan, för att hon har så mycket bra tankar och idéer.] Bland annat pratades det om stadga och genast känns det som en prima sak att göra hela vintern. T.ex. att ha ett hakan-i-backen-kommando och ett hakan-i-luften-kommando. Och träna sittande på samma sätt som jag gör med platsliggningen nu. Och så fick vi till en superbra budföring med Tigern, för att försöka träna bort tjyvningen när han ska tillbaka till mig. Som sagt - MYCKET bra träning, nu är jag full med den sortens energi!
Vi tränar och tränar - än är ju tävlingssäsongen inte riktigt slut. Fast för oss har den förstås just börjat... I alla fall börjar det bli mörkt tidigt om kvällarna nu. Och kallt! Det kalla kan man inte göra så mycket åt, mer än klä på sig, när det gäller mörkret får jag gå längst bort (från oss sett) på min till träningsområde utsedda grönyta. Där finns nämligen ett stängsel och innanför detta en upplyst gård till nåt företag. Ljuset från denna gård spiller över till den bortre delen av gräsytan, så där kan man träna rätt länge. Gårdagens pass: Tigern först. I söndags hade jag sån tur att jag träffade Mariah och Redo på tävlingen och då passade jag förstås på att fråga vad tusan jag ska göra åt platsliggningen. Som vanligt fick jag ett bra svar: MASSOR med störningar av matten! Så att det blir som en lek för Tigern: vilket tok matten än hittar på ska han ligga still. Alltså: jag stod dyr still framför det liggande djuret, rätt länge. Sen gjorde jag en rusning förbi honom - liten ryckning i hunden men inte mer. Stilla igen - sen kasta favoritbollen nästan på hunden. Sen smyga iväg bakom en buske och inte synas. Sen springa som en galning mellan två buskar och skymta fram ibland. Sen stå och hoja litet bakom buskarna. Sen stå stilla och trist alldeles framför hunden igen. Sen rycka och leka med kampleksak alldeles framför hans näsa. Sen smyga som en indian och se enfaldig ut. Sen bara stå lääänge och se tråkig ut. Sen gå och gömma och vifta till med handen synlig ibland. Kort sagt: bete sig som en idiot. En gång fick jag gå tillbaka och lägga ner Tigern igen, då gör jag det utan att säga nåt och utan att bry mig om honom. Jag tror det här är en jättebra metod, men det är klart att det tar tid! Ikväll tänkte jag ha med mig Pepp också och kasta bollar till honom kring den liggande Tigern, och sen gå och gömma mig tillsammans med Peppar. DET borde vara svårt för den svartsjuka Tigern att klara!! (Dessutom tänker jag börja denna träning med Peppar alldeles omgående, så vi är bättre förberedda för tvåan - för dit ska vi. Snart!) Vidare blev det förstås några rutor för Tiger, med fokus på att hitta rätt själv. Gläfset blir jag nog inte av med, så det får jag ta, tillsvidare. Inkallning med ställande gick riktigt bra - antagligen låter jag helt annorlunda på tävling!
Sen Peppen, då. Då hade det blivit rejält mörkt, men med min nya placering på plan så gick det bra ändå. Mycket träning på läggande under gång, förstås, Stooor kampbelöning på det. Och så sekvens med läggande, inkallning (utan hopp!) och ställande. Jag "annonserar" ställandet genom att stryka honom över ryggen. Också ett knep från Mariah: på träningen lägger jag ofta en leksak bakom honom och det gör jag genom att först stryka honom över ryggen. Men ställandet går riktigt bra nu - nu är det läggandet som är svårt. Inte tugga på apporten tränade vi också, och det går ganska bra. Men återigen: tävling är nåt annat! Matten är nån annan då! Slutligen litet linförighet, men inte så mycket. Mest fokus under lååånga raksträckor, visa av den galna tävlingsledaren i söndags! Jag är ganska nöjd med gårdagens träningspass, det kändes som om de var glada och lagom långa och hade nåt mål. Men ikväll är det dags igen!
