Publicerad 2009-03-31 14:03:57 i Allmänt
Igår var jag på klubben och tränade Tigg o Pepp, och de var riktigt duktiga båda två. Peppar börjar kunna koncentrera sig litet längre nu, och han fattar att han MÅSTE jobba för att få leksaken, dvs. koncentrera sig på nåt annat än det han eg. vill. Så det tar sig! I alla fall fanns där några för mig alldeles obekanta personer och eftersom jag är fräck som en bofink frågade jag om någon hade lust att köra en budföring med Tigg. Och hundfolk är som vanligt prima människor så det gick så bra så! Och Tigg skötte sig strålande, superfart, snygg ingång, rumpan i backen trots geggamojja och sen inväntade han kommando innan han rusade tillbaka till sin matte och gjorde ett lika snygg avslut där. Så nöjd och glad man blir! Hopp över hinder med sättande gick också jättebra flera gånger, han kommer ut ordentligt långt och sätter sig snabbt på kommando. En gång kom han ganska snett men han hoppade ändå på vägen tillbaka, i stället för att springa vid sidan. Duktig! Läggandet under gång gick bra och framförgåendet blev i alla fall en 5:a vilket är ungefär så bra som det kan bli. Fulla av tillförsikt är vi nu! Peppar träning i närheten av andra hundar går också jättebra - han är helt fokuserad på mig vad de andra än gör. Mycket bra!
Publicerad 2009-03-31 13:59:35 i Ying
Igår köpte jag tidskriften "Härliga Hund" - inte världens seriösaste kanske men litet småskojig att bläddra i. Det här numret var särskilt skojigt eftersom en sharpei medverkade - en OLYDIG sharpei, har man hört på maken?! Morris heter han och är väldigt lik Ying i utseendet, fast med svart mask. Snygg pej, med andra ord. Fast typ döv... Beskrivningen av promenaderna med Morris kändes bekant... I alla fall fanns det en lösning: vattenspruta! På promenaden medföres vattenspruta och när hunden inte lyssnar får den en redig dusch. Ja, med Morris behövdes rena specialbehandlingen - nära nog schamponering! Men jag undrar jag - hur länge fungerar det där? Ying är visserligen en Stor Knasboll, men nog skulle han ha råkoll på om vattenflaskan var med eller ej. Och ganska omgående skulle han ge blanka tusan i en vattendusch då och då. Möjligen skulle det fungera med en dusch Radar... Men det är bara att önska Morris matte och husse lycka till med sin fina hund, och hoppas att han får springa lös nu - en pej som inte får sträcka ut är bra veset. Själv var jag riktigt nöjd med Ying idag - många fina inkallningar blev det. Alldeles utan vattendusch!
Publicerad 2009-03-27 21:41:01 i Allmänt
Nästan aldrig faktiskt - det är därför man inte ska göra planeringar! Den här veckan har varit full av snöstormar, jobberi och inte minst konståknings-VM... Matte blir alldeles utmattad av att vara uppe halva nätterna och se på TV och sen gå upp i ottan för att skjutsa minsta barnet till träningen. Tack och lov att hennes säsong snart är slut! Då får vi visserligen åka flera mil till träning flera gånger i veckan, men i alla fall inte sex dagar och sju pass!!
Träning då? Nja, igår var Peppar och Tigger på klubben och tränade - först litet kontaktfält och sen lydnad. Det går som det går, går det... Har börjat träna den förb*de rutan med Peppar nu, bara för att det började kännas nästan som panik med Tigern. Men ettans moment gick strålande med Tiger. Nästa helg är det meningen att vi ska tävla appellspår, men idag är det snöstorm igen... Hundstackarn kommer att få spåra i det dike som jag trampar upp när jag lägger spåret. Gills det? Och framförgåendet... Tsss. Vi talar inte om det!
Annars är jag tidseffektiv och tar med en till två hundar när jag skjutsar/hämtar barnet. 10-15 min. per hund på parkeringsplatsen blir en hel del på en vecka. Mycket störning också. Och i synnerhet för Jazz och Ying är det alldeles utmärkt lagom med så långa pass, i full fläng. Och jag TROR (peppar, peppar, haha!) att Peppar kan vara klara för lydnadsdebut på staffespecialen!
Publicerad 2009-03-26 11:17:36 i Allmänt
För att vila min valnötsstora hjärna från alla -dze och -vili i Stalins kretsar tog jag itu med litet light reading: Marley och jag av J. Grogan. Den är ju filmaktuell också och eftersom jag avskyr att gå på bio så tänkte jag hänga med genom att läsa boken i stället. Men jag säger bara: URP! Vilken usel bok! Undertiteln är "livet och kärleken med världens värsta hund" men det borde vara "världens värsta hundägare". Inledningsvis motiveras hundköpet av att hustrun har lyckats vattna ihjäl en krukväxt och eftersom de planerar barn så vill de först säkerställa att de kan få nånting att växa upp och överleva. Inte läser de på nånting om rasen heller, så det blir en labrador av värsta sortens amerikanska jaktlinjer=tokenergisk. Sen ska hundstackarn förvaras i garaget, träningen försiggår genom kvävning medelst strypkedja och nåt slags umgänge med hunden verkar inte vara förhanden. När stackars Marley visar sig bli fullkomligt panikslagen av åskväder, så att han klöser och biter sig blodig, blir herrskapet Grogan förstås litet bekymrade. För det blir ju dyrt att laga allting hela tiden! Sådär håller det på, sida upp och sida ner. Jag tror aldrig jag har läst en "hundbok" med så litet hjärta. John Grogans enda syfte när han skrev boken måste ha varit att tjäna pengar - så stackars Marley kom till nån nytta i alla fall... Dessutom är översättningen stolpig och korrekturläsningen verkar ha bortrationaliserats. Blä!
Publicerad 2009-03-25 13:08:41 i Allmänt
Publicerad 2009-03-25 12:59:55 i Allmänt
Så här såg det ut när vi tränade i lördags.
Det är naturligtvis inte ens tänkbart att träna platsliggning, läggande under gång, halter (pga sättande) med Jazz i detta väglag - finns ingen anledning att jäklas med honom. Tigg däremot har inga problem. När han väl har blivit blöt och lortig och slänger han sig omkull hur som helst. En liten gris!
Publicerad 2009-03-23 13:12:49 i Allmänt
Visst vore det bra om det hette "plogg" i stället för "blogg". Plogg är ett så mycket mer positivt ord.
Publicerad 2009-03-23 13:11:02 i Allmänt
Litet poesi på måndagslunchen är väl aldrig fel, fast orsaken är litet fel. Det blev i vanlig ordning en middagspromenad på dryga 1,5 timme genom långtbortistan utan vägar och stigar, i snömodd och halka, snorig och echaufferad och andfådd. Och plötsligt kände att jag var liksom grinig. Först då gick det upp för mig att det gör ONT nu igen. Ont i höfter och svanskota och tår och bröstkorg och alla möjliga delar av skelettet. Inget skojsigt alls när det sätter igång, vilket ofta sker just när det är sk*tväder också, när man verkligen skulle vilja vara litet solig inombords i alla fall. Det är inte som att det hugger eller så att jag blir alldeles urståndsatt utan det bara molvärker hela tiden, lagom så man blir ett elakt fruntimmer. Hur som helst, väl hemkommen tänkte jag att det var bäst att ta ett värstingvärkpiller på direkten, så jag inte skulle bli kinkig som ett småbarn utan Pampers. Och det var DÅ jag upptäckte det: jag hade glömt morgonmedicinen!! Sist jag glömde den kom hjärtat i otakt alldeles omgående, med värsta Frankensteinladdningen som påföljd... Så kvickt slängde jag i mig erforderligt antal larviga tabletter men nu sitter jag här och vågar knappt röra mig. Ååååå. vad det är trist att vara sekunda!
Publicerad 2009-03-23 10:28:00 i Allmänt
Jaha, måndag igen och back to vanliga träningsdagar. Gårdagen, efter tävlingen, tillbringade vi mest på rygg eller halvsittande framför TV:n om sanningen ska fram. Så här har jag tänkt mig denna vecka:
Tigg ska spåra två gånger, långa spår delvis över åker, med ganska spetsiga vinklar. Bara få föremål. Vidare ska vi nöta linförighet (föregått av bordsplacering, jajamen!) och inte minst framförgående. Sen kanske han ska få gå på utställningsträning också, bara för att han älskar utställning och jag kände igår att jag hade försummat den delen av honom.
Jazz får fortsätta med korta linförighetspass och 1:ans apport (gah! säger både jag och Jazz) tre gånger i veckan.
Ying har förhoppningsvis sökträning på onsdag och så slänger vi in ett par korta lydnadspass i veckan. Mer pallar han inte för... Och så inkallningar överallt förstås. MED pinsam matte, om så tarvas!
Peppar tisdagstränas i vanlig hyfs och framför allt fokus på föraren. Ett spår tänkte jag försöka hinna med i veckan, eller snarare kanske 5 korta spår vid ett tillfälle, med en slutpinne i samtliga. Litet mer lydnad med honom för han tröttnar inte så fort. Många korta linförigheter, svängar och snabba sättanden. Dessutom försöka få upp hastigheten i läggandet och ställandet.
Och jag ska leta upp en avskild parkeringsplats eller kanske en grusplan för all lydnadsträning, för det är ingen idé att larva sig med Jazz o Ying på blöt lera och det känns onödigt att jäklas med Peppar o Tigg på den sorten också. I synnerhet Tigern har nog fått sin beskärda del av gyttja för denna säsong!
Publicerad 2009-03-23 10:19:10 i Allmänt
1. Massvis med lärkor. En del nästan i mitt hår.
2. En häger i vattenparken. Den SMÖG. Vecklade ihop halsen och sträckte sina långa ben låååångt framför sig. Liknade John Cleese.
3. Första hundpromenaden i klänning. Med höga gummistövlar i och för sig. Och sen gick jag och drullade i bäcken och då gick vattnet till halvvägs upp på mina lår. Oj, vad det ryms MYCKET isvatten i knähöga stövlar!
4. Porschar, mustangliknande saker och regelrätta raggarbilar i ganska ymnig förekomst.
Ja, det var i lördags, det. Nu har det snöat ganska grundligt ända sen igår kväll...
Publicerad 2009-03-22 19:07:30 i Allmänt
Som vi har tränat inför denna lydnadstävling. Läggande under gång i värsta geggamojan. Platsliggning i olika längder med olika förutsättningar och massor med godis. Och inte minst: linförighet. Upp- och nerför trappor. In i väggar. I skänkelvikning. Framåt och bakåt och runt och runt igen och halt och hej och hå. Snabba sittanden, täta svängar - you name it. Got it covered, som det heter. Finns inget mer att träna, alla eventualiteter är täckta. INTE!! En enda liten omständighet hade vi missat - tandvisning på bord! Så så här gick det till: platsliggningen gick som på räls, trots att större delen av sällskapet bröt upp, typ. Nån tjöt och nån satte sig och så vidare. Men Tiggisen fick en glasklar 10. Tack för den. Tandvisningen var lagd i början av varje hunds "omgång", och tävlingsledaren var så snäll och omtänksam och föreslog att han kanske skulle ha ett bord att stå på. -O nej då, det behövs inte! sa jag, men domaren var av en annan åsikt. Han hade minsann ingen lust att kräla i leran, som han sa. Grrr. Så upp med Tigg på bordet och TADAAAAA!!! kom utställningskostymen på!! Hela hunden fick ett annat utseende: "aha!" liksom och upp i position. Och så kommer matte och säger "sitt!". Stor förvirring. Till slut fick domaren Tigern att sitta på bordet, men ingen av dem såg särskilt glad ut. Och Tiggs blick var stadigt fästad på mitt nylle, liksom för vägledning. Jaha, det var det det... Dags för linförighet, men är det nånting Tigern vet så är det att på utställning SITTER MAN INTE. Under inga omständigheter. Man står, och står snyggt. Så det gjorde han. Varenda halt var stående. Med en hund som såg alltmer förbryllad ut, för nån alldeles riktig utställning tyckte han inte att det liknade. Sen lyckades tävlingsledaren glömma att avbryta min språngmarsch också, så det kom "höger om marsch" medan jag fortfarande sprang, vilket var litet racerbetonat. Men det spelade ingen roll för vår prestation, precis. I alla fall gjorde jag ett försök med läggande under gång också, men även här finns det ju regler: på utställning LIGGER MAN INTE. Så då valde jag att avbryta roligheten. Jag tyckte det var synd om hundstackarn som så uppenbart trodde att hans matte hade blivit nipprig men ändå försökte göra rätt. Han är ju terrier, så vet han hur det ska vara så gör han så också. Nån måste ju sköta sig...Vi gick och tränade litet i stället och lät honom äta upp köttbullarna som jag hade medfört. I alla fall var vi inte precis ensamma om att bryta. Det var mera regel än undantag kan man säga. Note to self: träna att sätta hunden på ett bord, omedelbart följt av linförighet.
Publicerad 2009-03-22 09:42:35 i Allmänt
Igår skulle jag göra ett litet ärende och hamnade bakom en skåpbil av nåt slag på väg upp mot parkeringen. Vi rörde oss väl i ca 10 km/h och jag hade en dryg billängd till bilen framför, vilket torde vara mer än nog med den hastigheten. Fast sen slängde herrn i bilen framför mig i backen och for bakåt i ett rysligt tempo - alla parkeringsplatser framför honom var tydligen inte tillnärmelsevis så bra som den han just hade passerat. Fort trasslade jag i min back, men jag hade folk bakom mig och kunde inte röra mig många centimetrar så jag drog till med tutan i stället. Och min tuta, det är hesa Fredrik direkt, om man liksom lägger sig på den. Framförvarande förare vaknade liksom till och min front klarade sig med 3 mm tillgodo, ungefär. Så parkerade vi och jag klev ur. Då kommer gubben farande och skriker: -Du kan väl för fan inte ligga så nära bakom!! Fradgan nästan yrde kring mungiporna och färgen var åt det lila hållet. Man blir ju litet ställd men det är ju ingen idé att schackra om metrar med en karl i det tillståndet så jag bara tipsade honom om att det är ett bra knep att titta i backspeglarna redan INNAN man backar. Det skulle jag inte ha sagt! Karln höll på att flyga av gångjärnen alldeles, käkarna gick på tomgång och ögonen nästan ploppade ur sin hålor. Sen vrålade han: -DU SKA FÖR F*N INTE SVARA EMOT!!! Va? Kvinnan tige i församlingen, eller?! Man blir trött, blir man. Men man tänker på hur obehagligt det är med hjärtrusningar och återupplivningar och det hela och DET vill jag ändå inte önska den elaka lilla gubben så jag log bara bländande och gick min väg. Konstigt nog verkade han inte uppskatta det heller.
Publicerad 2009-03-20 20:41:31 i Allmänt
En hel radda med onsdagkvällar har jag varit uppe och tränat på klubben - i min ensamhet, får jag tillägga. Döm därför om min förvåning när jag kom dit idag vid 14-snåret och det var nästan "en ut, en in" som gällde!! Massor med hundar överallt! Och massor med lera... Tiggers generalrepetition inför en ev. tävling på söndag gick riktigt dåligt, som generalrep bör göra. Men ganska roligt var det i alla fall. Ying fick komma ut och träna på att inte grina hela tiden fast det fanns andra hundar i närheten. När han hade coolat ner sig något litet tränade vi litet linförighet, inkallning och ställande under gång (inte stor idé att träna nån form av "ligg" i blötan men den gaphalsen...). Och som avrundning bestämde min tonåring sig för att rymma och uppvakta en tollare. Man tycker han borde lära sig snart att det blir så in i bomben PINSAMT av såna manövrer...
För övrigt har vi mest varit totalslagna hela dagen, allihopa, eftersom det hemska barnet skall skjutsas till träningen redan före kl. 7 (=svinotta) och jag därför var ute och promenerade med Tigg o Peppar i 90 minuter så toktidigt på dagen. Sen hem för en timmes prommis med Jazz och Ying och sen kröp jag till sängs igen och funderade på att avlida. Hundarna också - morgonchocken har lagt sordin på dem hela dagen! Kallt var det också!
Publicerad 2009-03-20 20:36:18 i Allmänt
Så frågar ju
Fredrik Steen alltsomoftast. I mitt fall blir svaret: hälften av dem. Tigg o Peppar är verkligen mycket impade av sin matte. Med all rätt; hon alstrar bollar och andra leksaker och godis och roliga påhitt mest hela tiden. Har jag bara dessa två ungherrar med mig kan de lubba lösa hur som helst och mest bara svansa kring mig och se förhoppningsfulla ut, båda två. Jazz däremot, han lever i sin egen lilla värld. Och så Ying då. Han lägger sina rynkor i värdiga veck och säger som drottning Victoria:
-We are not amused. (notera det kungliga vi:et, mkt Ying) Om man försöker tänka dit en liten spetshätta på hans skrynkliga skalle är han faktiskt lik Vickan till utseendet också...
Publicerad 2009-03-19 13:47:44 i Allmänt
Jag tog en hundpromenad över åsen häromdagen. OJ, vad med vatten på vissa åkrar! Det såg ut som ett smärre innanhav, med svallvågor och det hela.
Peppar älskar kallt lortvatten men Ying tar det så nätt. I början...
Sen går förstås den stora drullen och ramlar ner i ett DIKE mellan vägen och åkern. Ingenting sticker upp av honom och snart kommer Peppar att kasta sig i ovanpå stackars knasiga Ying.
Uppe igen och tämligen förtörnad. "Dumma matte knuffa mig i sjön". Mycket gnorf blev det.
Man måste skaka vatten ur päls och öron.
Och tror ni inte att knasbollen är där IGEN och försöker trilla i?! Men nu var matte snabb med "låt bli!"
Litet backträning på hemvägen så man blir varm och torr.
Publicerad 2009-03-19 13:42:30 i Allmänt
Pysselstund. De här godisarna från Beneful tycker jag är bra - lagom mjuka och inte klibbiga. Men de är så stora!! Så mitt pyssel är att ta en sax och klippa varje godispinne i 7 st lagoma godisbitar. Man kan ju bryta också, men då blir bitarna ändå för stora.
Publicerad 2009-03-19 12:18:29 i Allmänt
En liten träningsrapport, också.
Tigger tränar just nu uteslutande på ettan eftersom vi kanske, kanske inte ska tävla på söndag. Planerna är täckta av en tjock isskorpa som när man går på den går sönder med ett hemskt ljud. Till förfång för linförighetens noggranna utförande. Och där det inte är is är det geggamojja. Så, vi får väl se. Litet spår tränar han förstås också då och då, men apselut inget framförgående, det tar vi sen!
Peppar tränar lydnad i allmänhet, med sikte främst på staffespecialen 4/7. Det går bra men hans attention span är inte direkt imponerande... Jag har börjat med extern belöning och han börjar så smått kunna fokusera på mig och inte på den utlagda leksaken. Försöker använda godis mycket också under träningen, då blir han lugnare. Vidare har jag börjat träna med honom okopplad och det går också bra, fast vi håller avstånden till andra än så länge. Men jag har inte sett tecken på nåt trams.
Jazz har faktiskt varit ute och tränat ett par gånger också, när det är hyfsat väder. I tisdags var han med och tvingades sitta fast det var snömoddigt och han skötte sig riktigt hyfsat. Men han vill väldigt gärna kolla på allt annat än sin matte... Litet agility har vi också lekt, när jag orkar släpa in/ut slalom och nåt hinder. Men nu börjar det bli blött på plan så vi får nog vänta ett tag.
YIng kör på med sin sökträning, fast igår hann jag inte. Vi har börjat med rullmarkering inomhus och det fungerar bra. Litet lydnad blir det också - försöker öka avståndet mellan belöningarna och det tar sig. Både med Ying och med Jazz är det ultrakorta högtempoträningar som gäller, annars blir de uttråkade! Och sen är det ju detta med Yings olydnad...han fick lusen läst av sig å det mest grundliga i söndags när han inte omedelbart kom på inkallning. Åååååh, så piiinsamt! tyckte han om det. Och sen har han skärpt sig högst betydligt. Men igår sprang han fram till några småtjejer och skulle hälsa... Jag får nog inse att han är i "nån ålder" just nu, 2 och ett halvt år, och börja ha långlina på honom. Han är så väldigt övertygad om sin egen förträfflighet, nämligen. Han klarar sig helt utan sin matte, tror han. Tills matten går på toa eller nåt, då blir det annat ljud i skällan... Sen är det det där med hans koppelbeteende när vi möter andra hundar. Eländes elände!! Han kastar sig i kopplet, låter gräsligt illa och är helt okontaktbar! Han är inte alls arg, men hur katten ska nån annan hund eller dess förare veta det?! Och hur jag än gör får jag inte bukt med det, eftersom jag helt enkelt inte finns när han är så där. Jag har försökt att nästan knöla upp en köttbulle i näsan på honom, rycka i kopplet som en idiot, knacka honom i skallen med en kullersten (nej, men nästan) - ingen reaktion alls, han är helt uppslukad. Men detta gäller bara på promenader, inte när vi är på klubben eller i skogen på träning... Så det är svårt att träna, eftersom jag inte gärna vill utsätta oskyldiga hundflanörer för detta. Allra värst är det förstås när jag har hela gänget med mig, eftersom han drar igång de andra också. Jo, det är vackert kan jag lova!
Publicerad 2009-03-19 12:06:16 i Allmänt
Det är litet dåligt med uppdageringen, nicht wahr? Det beror på att jag alltid finner mig ha datorn på en våning och kamera och/eller kortläsare på en annan. Och lat är jag ju, samt osorterad. Och så tycker jag att inlägg utan bilder är så tråkiga. Men nu ska jag pladdra litet i alla fall, och så kommer bilder sen. En annan dag eller så.
Så: vad gör vi? Tja, jag har jobbat som en slav ett par dagar, till hundarnas förtrytelse. Jag har mest promenerat med dem två och två eftersom det har varit så rysligt halt, men nu börjar det bli bättre väglag så igår kom alla fyra ut på en gång. Först koppelträning, som gick riktigt hyfsat, och sen löslubbande. På vår närmaste löspromenad måste man över en rejäl bäck, som jag alldeles hade glömt bort eftersom det har varit fruset så länge. Igår var bäcken i alla fall snarare en å! Jazz hoppade över som ingenting, Ying lyckades snava över och bara blöta baktassarna och Peppar gjorde som vanligt - hoppade på huvet rätt ner i spat. Flera gånger. Tigger var däremot litet skeptisk, och det med rätta. Så jag tänkte att jag slänger över honom. Jag ställde mig på kanten och svingade hunden och just när jag slängde honom (och han landade torr och fin på andra sidan) så upptäckte jag att jag stod på IS och den gav vika av den ENORMA kraften i mitt kast (eller av min vikt). I alla fall fann jag mig stående till knäna i isvatten. Hej och hå. Mina kängor var inte alls vattentäta när vattnet stod ett par dm över kängskaften, visade det sig. Men inget ont som inte har nåt gott med sig - efter den plurrningen behövde jag i alla fall inte kämpa för att ta mig torrskodd hem, utan det var bara att plaska på över åkern. Och så kluckade det så lustigt kring tårna, ytterligare en bonus.
Publicerad 2009-03-19 11:53:45 i Allmänt
Igår eftermiddagsslappade jag framför ett avsnitt av Cesar M. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt vad jag tycker om karln, men hans garnityr är i alla fall imponerande! Kanske det är därför han får sån pli på hundarna, så fort: de baxnar helt enkelt när han visar tänderna. Och två saker gillar jag bestämt: hans eviga predikande om MOTION (fast jag ställer mig tveksam till löpband, gör jag) och att han gillar pitbulls. Men till saken. Igår handlade det om jättebouvieren Gus. Duracell-Gus, typ. Med en spröd, skinntorr liten matte och en handfallen snäll husse. Som båda var SÅÅ upptagna på sina jobb så Gus fick EN, säger en rejäl promenad i veckan. Och knappt det, för si han drog så förskräckligt i kopplet. Nähä?! Så för att Gus skulle få litet utlopp för all energi togs han till en vallningsanläggning. Först fick Gus stå i koppel och bara titta på fåren som sprätte omkring - hade jag varit ett får och blivit stirrad på på det sättet hade jag nog fallit död ner direkt... Sen ansågs det att Gus var mogen och kopplet släpptes och TJONG for Gus iväg med fåren före. Dammet yrde, Gus hade fårpäls i hela munnen och fåren - tja, de fick ju i alla fall motion. Ett tag hade lille Gus ett halvt får i munnen men då ingrep anläggningens föreståndare. Tack för det. I alla fall - när han hade blivit av med den mesta tokenergin så började han faktiskt nåt slags vallningsarbete, han jobbade på för att hålla ihop gruppen. Så det var säkert bra. Men i alla fall - fåren då?! Hur kul kan det vara för dem när en hund som är större än dem börjar rycka av dem pälsen och äta upp dem bakifrån? Nu har jag ju visserligen fått lära mig att får som vallas av hundar har blivit lärda att just bli vallade av hundar, men inte så här, väl? Oj, vad jag ska fråga ut
Lone nästa gång vi träffas! Tror ni jag kan övertala henne att få släppa Ying på hennes flock?
Publicerad 2009-03-14 19:56:47 i Ying
Den här veckan har det hänt TVÅ gånger att Ying har sprungit fram till andra hundar i stället för att komma när jag ropar. Grrr! Första gången var i onsdags, i den beramade skogen, då sprang han fram till Monica med Soya och Bella. Idag var jag ute med Ying och Peppar i parken, då stack han på nytt, denna gång fram till en fralla med matte. Visserligen är han ungefär världens snällaste hund och matten (frallans) blev inte alls lömsk, snarare tvärtom, men så här kan vi inte ha det!!! Ur den lille kinesens synvinkel är det tydligen så här: endera kommer man genast när matte ropar och då får man godis eller också kommer man inte när matte ropar och då får man inte godis. Däremot hälsa på en hund eller nosa eller whatever. Så nu får alla mjukisar hålla för ögonen ett tag, för min plan är att byta ut dessa alternativ mot följande: endera kommer man genast när matte ropar och då är allt frid och fröjd och ev. godis, eller också kommer man inte när matte ropar och då riskerar man att sagda matte goes medieval on your ass. Grundligt. Låter detta som en loser-metod? Det tycker inte jag. Loser är man om man plötsligt upptäcker att man har usel lydnad på sin hund, förlorar tappningen och börjar härja och bete sig helt uppgivet. Min elaka metod går däremot ut på att vid nästa olydnadstillfälle få ett mycket väl planerat och mycket skräckinjagande vredesutbrott med implicit hot om våld. Det är ju nämligen inte så att lilla Yingen inte vet eller förstår att han ska komma omedelbums - han gör bara ett hastigt överslag i sitt luddiga lilla huvud och bestämmer sig för att go for instant gratification. Well, he's in for a surprise, som det heter på gammelsvenska! Mina hundar SKA vara lydiga nog att gå lösa prexis överallt, så småningom. Basta.
Publicerad 2009-03-14 13:40:54 i Allmänt
Idag gick kosan ned till apoteket, för uppbunkring av nässpray och näsdukar. Men på torget utanför träffade jag The Love of My Life, typ: Svante, svart 4-månaders mopsvalp. O, om jag ändå vore en hundtjyv, då skulle Svante sitta här hos mig nu!
Publicerad 2009-03-13 19:15:23 i Allmänt
Det är väl för tidigt att ropa hej, men än så länge har vi klarat oss. Däremot träffade jag en bekant på en parkering där hon stod o fick däckbyteshjälp. Skruv i däcket! Vädret har emellertid varit ganska otursaktigt idag - slaskigt, grått och blåsigt. Inga långpromenader för Ying, inte! När jag hade skjutsat minsta barnet till hennes träning åkte jag till klubben med Tigg o Pepp för en träningsstund. Och tänk sån tur - mitt på blanka eftermiddan var minsann både Lone, Gunilla och Monica där. Det blev både platsliggning och litet kommendering och allmän träning med störning. Båda killarna skötte sig strålande! Vi blev kvar i nästan två timmar och sen var det dags att hämta ungen igen. Och då var jag så i gasen så jag bytte hundar och åkte med Ying och Jazz till klubben. Då var vi ensamma där, men det är inte helt fel med de busarna... Eftersom båda två lider av nästan obegripligt kort attention span så har jag börjat med leken "take a break" som jag har lärt mig i boken "Control Unleashed" som är SÅÅÅ bra. Den här leken går i alla fall ut på att träna kortkortkort men intensivt och sen liksom avfärda hunden. Ungefär en halv minut blir det per hund; fotgående och kontaktfält om vartannat i dag. Jag tar ett tiotal pyttegodisbitar i handen, klicker i den andra och så kör vi, i rasande fart. Och när godisarna är slut säger jag "gå och lek" i småtrist ton och så är det nästa hunds tur. Gissa om de blir uppmärksamma! De tigger om att få fortsätta, och det är ju inte fel att de är två heller - konkurrensen gör sitt till. Så det blev en riktigt bra träningsdag för alla fyra hundarna. Och DESSUTOM har jag klippt klorna på allihopa, utan blodspillan. Jazz började övningen med att försöka bita Tigger och fick därmed en skopa ovett utmätt - sen slängde han sig på rygg och såg gullig ut tills alla klorna var klippta. Knasbollen! Peppar går bättre och bättre och Ying sjöng hemska, högljudda klagovisor som vanligt. Tigg behövde egentligen inte bli klippt men han kom och envisades hela tiden, påstod att han var i akut behov av manikyr (snarare "efteråtgodis") så vi tog litet där också. På väg hem från sista träningen stannade jag till vid Ica och köpte varsin butt Ben&Jerrys till minsta barnet och yours truly så nu blir det Gilmore Girls-maraton igen. Det är härligt att ha ungkarlshushåll!
Publicerad 2009-03-12 19:48:08 i Allmänt
Har man nån gång sett Cesar Millan så har man fått sig itutat hur viktigt det är att master the walk. Bak med axlarna, in med magen, se självsäker ut och traska på! Faktum är att det fungerar - med fyra knasbollar i koppel är man liksom så illa tvungen att få till det. Calm and assertive eller whatever, bara jag slipper fara som en skållad råtta i änden på ett gäng snören. Men i alla fall - kunde den gode Mr Millan komma hit och visa hur det ska gå till i halka och snömodd, kanske? Det är liksom inte helt lätt att ens bestämma riktning när väglaget är som det har varit den sista tiden. Om man inte halkar så vinglar man, och det ska katten se calm and assertive ut med lössnö upp till ljumskhöjd! Men i alla fall - det fungerar. Idag gick jag en bra bit på landsväg där det faktiskt hade smält undan och efter litet inledande trassel (jag måste ju sortera mina busar) så gick de så fint så, allihopa. Riktigt så där så man glömmer att de är med, med nosspetsarna precis lika långt fram som, men inte längre än, mina ben. Och efter ett tag hör man hur de börjar andas mycket lugnare, och huvudena sänks och pendlar - vargpromenad, typ. Inte en dragning i nåt koppel och inget trassel nånstans. Klart meditativt. Rekommenderas varmt, faktiskt.
Publicerad 2009-03-12 13:34:08 i Allmänt
Igår var vi ute på sökträning. Det hade snöat oavbrutet i två dygn så det var minst sagt moddigt på skogsvägarna. Och tungt att valla upp rutan! Igår var vi bara tre ekipage, men det var rätt OK eftersom alla tre hundarna är tämligen nya och vi inte behöver så många figgar. Ny i gänget var Chleo, men vi känner henne ju från tisdagsträningen.
En rar liten tjej som har blivit så mycket lugnare o mer social sen första gången jag träffade henne. Det var också hon som kom bort i skogen så att vi fick gå skallgång efter henne.
Ying kändes litet trött, men han skötte sig fint. Igår gjorde vi inte utplanteringar utan han fick se när figgarna gick ut, först hela vägen och sedan halva. Inga problem! Nu börjar det bli dags att introducera rullar, hemma i köket till att börja med.
Här har han kämpat sig fram genom snön och hittat Monica.
Vattenhunden Soya fungerar lika bra i snö.
Sen la jag ett spår åt Tigger och sen fick Soya, Bella, Ying och Tigg umgås ett tag medan spåret låg till sig.
Mamma Bella tyckte att de andra hundarna var smått irriterande och Tigger var rent vidrig så hon fick träna litet platsliggning på avstånd från sin matte. Då blev det mindre morr och fräs. Inte för att nån hund tog särskilt illa vid sig... I synnerhet inte Tigger.
Sen åkte Monica hem och Tigg och jag gick hans spår. Vilket gick strålande. Terrieregenskaper är inte så dumma när det gäller spår, för oavsett vilket stopp det blir i linan ger han sig aldrig om han spårar. Mycket självsäker herre!
Ja, det var den roliga delen, det. Men sen skulle jag därifrån också. Och då hade det töat, så min urtunga bil hade sjunkit ner till knäna ungefär i modden. Gah. Satt som i ett nedre kvicksandsträsk gjorde jag. Snön var mycket djupare än jag trodde till och med på vägen eftersom det var först ett tjockt lager is, sen lös snö, sen skare, sen ett lager lös snö till och nu började alltihopa, inkl. isen, att smälta och blir bara gucka. Ingen skyffel hade jag förstås, men jag försökte fösa undan snö med fötterna och palla under däcken med hundfiltar men icke sa nicke, bilen rörde sig inte en centimeter, annat än nedåt. Arg som ett bi och utan braiga idéer kvar tänkte jag ringa till maken men först fanns det ingen täckning för mobilen och sen - tadaa! - tog batteriet slut. I ren desperation började jag rota i bilen och kom på att jag hade spårapporter en masse. Jag tog en slutpinne och hackade/grävde bort snön från under och kring däcken och ibland fick jag jobba liggande i modden för att komma åt. När jag hade fått bort hyfsat mycket lade jag alla spårpinnarna som en bana upp till skogsvägen där det åtminstone fanns tillkörda spår. Och ta mej tusan - det fungerade!! 90 minuters hårt arbete tog det, och jag var sjöblöt både utifrån och innifrån, men jag kom ju hem! Nu får det sannerligen vara slut med snö, för det här är inte roligt längre!
Publicerad 2009-03-12 13:04:49 i Allmänt
Fyra dagar tillbringade jag och minsta barnet i Tallinn. Fyra dagar med prudentliga kläder, klackar (aj!) och tamejtusan till och med FOUNDATION. Fatta! Och sen var det så skönt att komma hem, hoppa i mullebyxor och laddor och ge sig ut i skogen igen.
Men trevligt hade vi det. Tävlingsmässigt var det ingen succé precis, inte för nån i klubben, men annars hade vi det så bra så bra. Aldrig känner man sig väl så dekadent som när man äter pannkaka och dricker plonk till! Icke-turistfällan Kompressor kan varmt rekommenderas! Mitt i gamla stan.
Litet disig, sådär, men se vilken elegans! Ingen fleece nånstans!
Gamla stan i Tallinn är lik S:t Petersburg på så sätt att allting är värt ett foto. Till slut blir man alldeles trött! Själv gillar jag de halvsjabbiga miljöerna bäst. Men för övrigt hade stan blivit oerhört mycket mindre sovjetisk på de två åren sen jag var där senast. Trist för en tillfällig turist men förhoppningsvis av godo för invånarna. Man klarar sig mycket bättre med engelska nu också, även om ryska är vanligare som andraspråk.
Mitt lilla resesällskap på villovägar. Vad det är kärt att ha välartade barn!
Publicerad 2009-03-04 21:26:11 i Allmänt
Omväxlande snö och kallt och regn och litet kallt och mera regn resulterar i VANSINNIGT halt! Tigern o jag tog en liten träningstur till klubben ikväll och när jag skulle stega upp rutan blev det ofrivillig spagat av det hela. I blötan! Mkt underhållande tyckte Tigern vilket inte gjorde det lättare att ta sig upp med sin gamla kropp. Det börjar dra ihop sig mot tävlingsdags, dock "bara" 1:an, och därmed får vi nog lägga på ett kol. Träningskamrater lyste dock med sin frånvaro, bara de ständigt tappra Sanna och Maja var på plats. Link och Älva försökte välta omkull Tigger, utan större framgång. Han är ju nästan omkullvält redan i utgångsläget pga sina korta ben. Mycket livat hade de i alla fall, prima motion för lilla tigerungen. När dessa entusiaster hade lämnat oss passade jag på att göra en ensamplatsliggning innan Tigger hade "kallnat", bara för att se hur pass mkt myror han har i sina fiktiva brallor. Men det gick alldeles strålande vilket kändes skönt. Fast han behövde inte ligga mer än en dryg minut eftersom det var isvatten typ överallt. Sen tränade vi en MASSA framförgående och ibland tror jag att det tar sig. Vi är anmälda till appellspår 4 april och nu vore det väl tusan om han inte ska bli uppflyttad!
I morgon bitti måste jag upp i rena ottan för att ta flyget till Tallinn med minstaste barnet. Barnutställning, liksom. Vi blir borta till söndag eftermiddag och jag gissar att hundarna kommer att klättra på väggarna vid det laget. Hussen o mellanbarnet är förstås hemma o tar hand om dem men det blir ju inte riktigt detsamma... I alla fall - ha det så gott. Nu MÅSTE jag packa!
Publicerad 2009-03-03 11:40:17 i Ying
Publicerad 2009-03-03 09:26:28 i Allmänt
Nu har det snöat ännu mer! Jag tror vi ska gräva oss ett ide och stanna där tills björkarna har fått musöron. För övrigt håller jag på att packa för en tripp i Moderlandets riktning, fast inte ända fram. Packningen går inte direkt smärtfritt - man vill ju både hålla sig varm och torr och se något så när presentabel ut. Att Ying hela tiden bäddar i min resväska och lägger sig att sova i den underlättar inte precis. Maken och mellanbarnet skall åka till Brasilien för en tvåveckorssemester - deras packning är mycket lättare: hur många bikinis/badbyxor behöver man ta med sig? Och hur många par simfötter?
