Träningsrapport
På kvällningen hade jag äntligen tinat upp så pass att jag piggnade till. Då blev det träningsdags för de snart tävlande terrioristerna.
Vi har det så väl förspänt att det finns en stor platt grönyta bara ett par minuters (i långsamt tempo) gångväg härifrån. Den är stor nog för tre appellplaner ungefär, så där är det finfint att träna.
På senaste tiden har det dessutom brukat dyka upp andra hundar där, och det är ju prima i träningssyfte!
Idag kom en amstaff vid namn Satan (!) och tittade på Tigers övningar. Bra träning för Satan som behövde lära sig att bara fokusera på sin husse, och bra störningsträning för Tiger. Och bra för matte som fick pussa på en mördarhund, det piggar upp!
Men först var det dags för MIN mördarhund, lilla Pepito. Jag försöker sätta ihop litet längre segment av moment (haha, momentsegment! Bra ord!) med bara en avslutande bamsebelöning. T.ex. läggande under gång - inkallning - ställande under gång. Eller linförighet - läggande under gång. Fast oftast tränar jag bara korta linförighetssekvenser och hoppas att han ska hålla ihop på tävling ändå. Vill inte tära på gossens uthållighet så länge det bara är ettan det gäller.
Pet-träningen för Peppens del gällde idag snygga vänstersvängar och snabba sättanden, och så apporten. Alltså inte ta. Vidare ställande under gång, framför allt att stå still och inte sätta sig när jag kommer tillbaka. Han lär sig mycket fort, men ibland vill han litet för mycket.... Dessa terriers!
Sen var det Tigerns tur. Rutan, rutan... Det går bättre igen, men inte så bra som det var när det var som bäst. Inkallning med ställande går finfint igen, och fria följet börjar bli bättre. Men det är SVÅRT med en så liten hund - bara litet litet för lång gräsmatta gör det struligt för honom att följa med fint, och det är mycket svårare att hålla en exakt position för en liten hund. Men vi gör så gott vi kan.
Ett härligt träningshumör har han i alla fall, min lilla Tiger. Attityden kan man inte klaga på.
Det stora, jättestora, problemet är ju platsliggningen. Han tycker INTE om att matte går och gömmer sig. Jag vet faktiskt inte alls hur han kommer att klara av det på tävlingen. Men skulle han resa sig (han gör ju inga hyss, bara sätter sig och försöker se litet bättre) så får jag ta resten av tävlingen som en träning för mig - att verkligen ta varje moment för sig och göra vårt bästa, trots att det redan är "kört".
Lättare sagt än gjort!
Hur som - efter denna träning med sporthundarna var det dags för en kvällspromenad med di röa hundarna. Lösspringande i sakta liksom "simmande" dimma. Jag tror de tyckte om det!
Vi har det så väl förspänt att det finns en stor platt grönyta bara ett par minuters (i långsamt tempo) gångväg härifrån. Den är stor nog för tre appellplaner ungefär, så där är det finfint att träna.
På senaste tiden har det dessutom brukat dyka upp andra hundar där, och det är ju prima i träningssyfte!
Idag kom en amstaff vid namn Satan (!) och tittade på Tigers övningar. Bra träning för Satan som behövde lära sig att bara fokusera på sin husse, och bra störningsträning för Tiger. Och bra för matte som fick pussa på en mördarhund, det piggar upp!
Men först var det dags för MIN mördarhund, lilla Pepito. Jag försöker sätta ihop litet längre segment av moment (haha, momentsegment! Bra ord!) med bara en avslutande bamsebelöning. T.ex. läggande under gång - inkallning - ställande under gång. Eller linförighet - läggande under gång. Fast oftast tränar jag bara korta linförighetssekvenser och hoppas att han ska hålla ihop på tävling ändå. Vill inte tära på gossens uthållighet så länge det bara är ettan det gäller.
Pet-träningen för Peppens del gällde idag snygga vänstersvängar och snabba sättanden, och så apporten. Alltså inte ta. Vidare ställande under gång, framför allt att stå still och inte sätta sig när jag kommer tillbaka. Han lär sig mycket fort, men ibland vill han litet för mycket.... Dessa terriers!
Sen var det Tigerns tur. Rutan, rutan... Det går bättre igen, men inte så bra som det var när det var som bäst. Inkallning med ställande går finfint igen, och fria följet börjar bli bättre. Men det är SVÅRT med en så liten hund - bara litet litet för lång gräsmatta gör det struligt för honom att följa med fint, och det är mycket svårare att hålla en exakt position för en liten hund. Men vi gör så gott vi kan.
Ett härligt träningshumör har han i alla fall, min lilla Tiger. Attityden kan man inte klaga på.
Det stora, jättestora, problemet är ju platsliggningen. Han tycker INTE om att matte går och gömmer sig. Jag vet faktiskt inte alls hur han kommer att klara av det på tävlingen. Men skulle han resa sig (han gör ju inga hyss, bara sätter sig och försöker se litet bättre) så får jag ta resten av tävlingen som en träning för mig - att verkligen ta varje moment för sig och göra vårt bästa, trots att det redan är "kört".
Lättare sagt än gjort!
Hur som - efter denna träning med sporthundarna var det dags för en kvällspromenad med di röa hundarna. Lösspringande i sakta liksom "simmande" dimma. Jag tror de tyckte om det!