Pelleskop-livet

Igår fortsatte Ying och jag med rallylydnadsträning - han var fortfarande duktig och mycket road. Sen tränade vi litet snabba lägganden också - själva läggandet går rätt bra, men sen vill jag belöna med att kasta godis bakom honom (för att han ska slänga sig i backen direkt och inte komma närmare mig), och det är inte helt lätt med Ying... Till slut fattade han i alla fall att godiset fanns bakom eller intill honom och så fick jag hjälpa honom att leta där. Samarbete är ju alltid bra!
Jazz tränade jag litet tävlingslydnad med, han orkar inte riktigt med hela linförigheten, men det är bara att kämpa på. Jag tror jag ska börja använda  belöningsschemat i "Click for Obedience" (M. Spector). Platsliggningen går alldeles utmärkt - igår tränade vi med Olle som var allmänt busig (kanske för att hans matte var in i bomben förkyld); han rymde och sprallade och sprang till och med fram till Jazz (ytterst ovanligt, de två herrarna brukar inte direkt umgås...), men Jazz bara låg där och såg som vanligt ut som Karl-Bertil Jonsson (fast med rättutstående öron). Det var ju ett elände att komma så här långt med hans platsliggning och nu undrar jag om det kanske var ganska bra det - vi var tvungna att öka tiden i halvsekunderssteg under ett halvår eller mer. Riskmomentet är när jag går tillbaka till honom, men det börjar kännas hyfsat säkert, ibland ser jag att det rycker litet i honom men då gör jag ett dubbelkommando i form av en blick m. pannrynkning (går det så går det, man vet ju aldrig vad en domare ser) och då ligger han för det mesta kvar. Läggande under gång var litet halvtaskigt igår så jag tränade rätt mycket snabba lägganden "var-som-helst". Ställandet är på väg, men där har jag absolut ingen återgång än. Jag börjar också försöka sätta ihop längre kedjor med moment - då får han favvogodiset parmaskinka efteråt!
Sen blev det litet träning med Tigger också - med avsikt har jag legat lågt med den sorten eftersom han är så het, men nu börjar det bli dags. Han är som gjord för klickerträning, man riktigt ser hur hans lilla knopp jobbar! Och han försöker själv hela tiden - kollar vad som händer om man vrider sig litet dit, eller litet dit, om man sätter sig litet längre fram, eller litet längre bak. Det är så uppenbart att han verkligen kollar av. Vi tränade fotposition och snabba lägganden, och han gjorde stora stora framsteg på den lilla stunden. Det ska bli intressant att se hur han utvecklas.

(Nu börjar det väl gå upp för menigheten precis HUR tråkigt mitt jobb är idag...) Igår tog jag valparna till skogen för att spana efter kantareller. Och sannerligen, sannerligen säger jag Eder - spana behövde man inte! Till slut nästan knep jag ihop öjnene för jag ville inte se fler kantarelluslingar, det var rent ekelhaft! Jag var tvungen att uppmuntra hundarna att trampa och leva rullan i svamparna för att jag skulle slippa plocka fler - för man kan ju inte bara lämna kvar kantarellerna, eller hur? Det var bara gult, gult, gult vart man såg - herr och fru kantarell med alla sina ungar i varje smatt och vrå; hur vore det med litet barnbegränsning, va?! Och det värsta är, att nu blir jag tvungen att gå där och snoka flera gånger i veckan, fast jag för mitt liv inte vill ha fler kantareller. Svart under naglarna och myggäten blir man, och ungarna blir arga för att de måste rensa svamp dagarna i ända, maken bara suckar när han tittar mot köksbänken, och i morse hade jag ett tallbarr i kaffemuggen. En familj i sönderfall, kort sagt. Finns det nåt stöd att få?

Idag har jag så mycket tråkigt jobb så jag roar mig med att titta på bilder i stället - och måste förstås dela med mig!

Först en bild på Yings mamma med vappisarna, alltså Ying o hans syskon. Undras hur det är med dom idag?
Fotot har jag fått från Thads kennel, www.thads.se



Sen en bild på Yingens mule nån gång i vintras. Den är precis lika mjuk och mojsig som den ser ut!



Och slutligen en bild av min Stora Svarta Buse, salig i åminnelse. Usch, vad han saknas mig!

Igår var det dags för Jazz att börja med fortsättningskursen i rallylydnad. Dock pölade det ganska livligt när det började bli dags, och Jazzens samarbets- resp. arbetsvillighet i blöta är ö- eller o-känd. En oprövad förmåga kastades raskt in: Ying! Denne är inte direkt pigg på att ha kontakt med sin matte på promenaderna för tillfället - jag är mera som en stoppkloss som hänger längst bak i snöret, men jag tänkte att han får väl följa med och så kan vi stå i ett hörn och träna "inte hoppa runt och bete sig hela tiden". Men si - Ying vet man aldrig var man har! Han var hur duktig som helst, traskade så fint i åttor och snirklar av alla modesjangrar och visade prov på utomordentlig kontaktförmåga (visserligen till priset av en oherrans massa korv, men ändå!). Dessutom tyckte han att det var roligt, så det blir nog så att Ying får ta över den här kursen - Jazz har ju ändå fullt upp med träning inför lydnadsdebuten samt små utbrott av agility.
För att fira denna extraordinärt häpnadsväckande sharpei infogas härmed, på så gott som allmän begäran, en favorit i repris: Ying I Puckolådan!

Här är han omkring 3,5 mån. gammal.

Ikväll tog vi pälsisarna till badet för ett dopp. Vi är Onda Människor och låter hundarna bada i kanten av människostranden - hundbadet härstädes är fullt av konstiga stora stenar och glasbitar. Som vanligt ville Jazz nästan inte alls, Ying ville kanske litet och Tigger är rena badankan. Idag kastade jag i vattnet ett litet flytetyg som han villigt och glatt apporterade. Sen såg han inte apportföremålet i vattnet (eftersom han tittade åt fel håll) och då dök han precis som en liten and, och höll huvudet under vatten hur länge som helst, spejandes därunder. Vilken skum liten kille!

Jag fick ett tips nångång om att använda "hundgodis" i tub vid träning, jag tror att det var mjukost det var tal om då. I dag slogs jag i alla fall plötsligt av denna möjlighet och inköpte en tub kycklingleverpastej, som jag sedan tog fram på kvällningen för att träna Tigger i 4-pinnarsslalom (det skall böjas i tid, ni vet), Ying i fot och Jazz i litet diverse. Detta visade sig vara världens bästa belöningsgodis! Hundarna blev alldeles till sig - Jazz nästan skrattade högt och snodde på kroppen som den värsta JRT - och jag slapp få köttbullegucka under naglarna. Med detta supergodis i kombination med en klicker borde det vara en smal sak att lära Husets Snille (Jazz) att själv följa nummerordningen på agilitybanan, så att jag kan sitta vid ringside och läsa Glamour och svalka mig med nån paraplydrink. (Fast nu ligger Ying här och f*ser MED LJUD!)

Mitt vänstra framställ håller på att ta livet av mig - har fått bita i det sura äpplet och skall till läkare i eftermiddag. Detta innebär att jag är en ohyggligt trist matte just nu, men jag tillgrep i alla fall det kära gamla knepet med gömmande av godis. Tänk att nåt så enkelt kan vara en sån succé, varje gång! En hund i taget får komma in i "gömrummet", de som måste vänta skriker och vrålar så det låter som djurmisshandel. Den som letar har alldeles hårda stela ben och en svans som nästan hoppar av. Efter förrättat värv faller de ihop av utmattning, fast inte förrän den sista hunden är klar med sin godisletning och de alla tre har genomsnokat rummet en gång till, tillsammans, för säkerhets skull.

Pälsklingarnas hemsida, www.pelleskop.se , haver varit kaputt for some time. Nu har jag tagit mig kragen och börjat ordna den igen, men det är rätt mycket kvar. Vissa ludna vänner sätter käppar i hjulet (obs. inte maken). Man kan i alla fall hitta själva personakterna för di fyrfota där, om man skulle vara intresserad.

Vidare har jag tillskapat en sida med "skåpbilder", som också återfinns under Länkar. Där puttar jag in litet diverse som inte har nån riktig hemvist här.

Minsta barnet har varit hemma på permis från Anstalten för Vanartiga Barn - nu har hon återbördats. Synd tycker hundarna, hon är så liten o behändig att snatta glass från.


Ying på promenix, provsmakar allt. Tigger är nyfiken. -Ger ni  han köttbullar, eller?! (Tigger är inte så bra på grammatik, men vi tycker om honom ändå. Litet.)


Olle ska spåra men upptäcker en paparazzo i skogen och glömmer alldeles bort syftet med övningen. Han tycker att vi ska reprisera det hela på tisdag, enär han skall till Salong Berith på måndag kväll. Pudeljäkel!


En Salig Blandning. Tigger har väl hittat nåt ätbart nån annanstans. Kanske rävb*js.


 Vilken kontakt, va! Köttbullekontakt. Observera dess Maskulina Ansikte. Vänligen ge katten i att observera det slarviga vänsterörat.

Nu är det Yings tur att spåra. "Baddå?" -Spåra, så hittar du köttbullar. "Baddådå?" - Köttbullar, du vet. Gott. "Ge mig köttbullar!" - Nej, du måste spåra först. "Baddå?" Und so weiter und so weiter. Jag tror han skrattar demoniskt (muähähähähäää!) inombords och för liksom en logg: "idag bringade jag matte 2,3 dm närmare vansinnets rand". Men det unnar jag honom så gärna.

Idag trotsade vi blötan och gav oss ut i skogen för litet spårträning - det var så länge sedan! Ying fick ett 10 meters med köttbullar med nån meters avstånd. Jag vet fortfarande inte om han faktiskt spårar eller vad han gör, men han hittade i alla fall allt godis. Tigger fick ett spår på omkring 40 meter, med trubbig vinkel. Han var som vanligt noggrann och ordentlig, men den här gången hade jag satt plastband på ett par ställen och dem markerade han så grundligt så han höll på att tappa bort sig! Annars är han jätteduktig och blev förstås helt salig när han hittade den lilla förslutna köttbulleburken i spårslutet. Jazz har inte gått personspår på hur länge som helst så jag visste inte vad jag skulle vänta mig. Spåret var inte så långt men det hade 2 räta vinklar och tre apportpinnar, samt köttbulleburk i slutet. Det var inga som helst problem för Jazz, han gick klockrent och de två första pinnarna tog han upp ordentligt och markerade. När vi kom till den tredje hade han redan fått vittring på burken tror jag, för då bara fladdrade han förbi pinnen. Men jag stod kvar och då kom han tillbaka och tog upp pinnen också. Sen stor fröjd med en hel odelad köttbulle i burken. Uppenbarligen har viltspårandet inte gjort det "vanliga" spårarbetet ointressant för honom, det var skönt att se - det är ju så mycket lättvindigare att lägga såna här spår.
När vi kom hem hittade jag två fästingar på Jazz, en på Ying och hittills ingen på Tigger, men de finns nog där, det är bara det att han har så tjock päls så de slinker undan, de fulingarna. Ex-spot är verkligen kasst på mina hundar - det är inte effektivt i två veckor ens!

För sisådär en tre, fyra år sen, eller nåt, skulle man ha UGG-boots. Till allt. Överallt. Käcka bilder på kändisar flanerandes i glada Kalifornien iförda nästan ingenting upptill och fårskinnsstövlar nedtill kablades ut. Och nådde även mig. Så såna tänkte jag mig. Men så kom jag till Paris och till en klämmig bod på Champan och provade de eftertraktade fotbeklädnaderna. Och jag såg ut PRÄXIS som Nalle Puh! Så det bidde inget inköp (men jag hittade en bra bokaffär alldeles intill där jag handlade desto mer, så det jämnade ut sig).
I alla fall så har dagsnoteringen för UGG-boots sjunkit högst betänkligt sedan dess och när jag kom över ett alldeles äkta, oanvänt par för mindre än vad Wedins kopior kostade när det begav sig slog jag till, med en liten baktanke - månne UGG är de perfekta innetofflorna? Och japp, det ÄR de! Varma och mjuka och liksom snälla, och man behöver inte byta skodon när man ska springa ut o hämta posten (det är ändå inget vidare modemedvetet grannskap vi härjar i). Perfekta alltså. Fast jag ser fortfarande ut som Nalle Puh.

Nej, det är onsdag förmiddag, men det KÄNNS banne mig som måndag morgon. Tråååkigt! Jag har lyckats ådra mig nåt totalt tjafs i vänster axel-arm-rygg-sida av halsen så det känns som rena medeltiden att sitta och skriva samt läsa manus. Ävensom att gå ut med figurerna i koppel känns som ett straff för nåt. Tack och lov finns voltaren i smörjform, men det har ganska kortvarig effekt.
Igår afse var det avslutning på Jazzens tävlingslydnadskurs - bara tre ekipage dök upp; prestationsångest? Jazznik var litet tveksam till nödvändigheten av att ligga i fuktigt gräs men han skötte sig rätt så bra ändå. Det är ställandet under gång som inte är klart, och så måste jag lägga in signaler före momenten, för annars blandar han ihop vanligt "fot" med ställande under gång och läggande under gång. Dvs. när vi stannar sätter han sig inte, när jag säger "stå" lägger han sig, när vi går rakt fram och det inte händer nåt på ett tag lägger han sig. Und so weiter. Klart att det måste snurra i en liten hundskalle! Tandvisningen gick dock strålande - visserligen börjar han bli rätt bekant med instruktörskan nu, men ändå! I inkallningen (både "vanlig" o över hinder) har han börjat hoppa upp på mig igen - det verkar vara en glädjegrej. Jag fick "tipset" att sätta knäet i bröstet på honom när han gör så, men det tipset lämnar jag oaktat. Vi ska nog lösa det med glädjen i behåll!
Sen tränade jag litet lydnad med småpojkarne också, när jag kom hem. Tigger är helvild - att belöna med godis är förenat med livsfara! Viljan är det inget fel på. Fot på stället och stegförflyttningar har jag börjat med, och även apport utan kommando. Ying börjar kunna lägga sig rakt vid sidan nu, även om han lägger sig på ena skinkan (=typisk valp). Sakta, sakta håller vi på att få till ett "stanna" också - nu kan jag gå 1 meter från honom och stanna där 5 sekunder! Låter inget vidare kanske, men är ändå ett stort framsteg. Med Ying måste jag hitta på nån smartare apportbock - de vanliga liksom försvinner nånstans i hans gap!

- just så är det med mig och tiden just nu. Inget blir gjort i rätt tid, om över huvud taget. Sedan sist har bl.a. följande inträffat:

Jazz o jag har "kommit ut" som agilityekipage på en träningstävling. Lillpojken var SÅ duktig och jag kom ihåg alla hindren o deras inbördes ordning, vilket tillsammans ledde till att vi gjorde två felfria rundor. Fanfar!

Olle o hans matte slog till så det smällde och fick ett 1:a pris på lydnadstävling i fredags. Ingen är förvånad.

Tigger har ställts ut som junior och fått CK. Snyggingen! Inga låga kommentarer om hans rondör denna gång.

Ying har lärt sig att gå fot flera, flera meter, samt kan ligga kvar i nästan 2 sekunder när jag lämnar honom. Nåväl, så började det med Jazz också.


Lilla Tigger på utställning.

De här äganderättsreglorna såg jag första gången hos www.sandrashundar.com - titta in där, hos henne är det full rulle!

Wolf Property Laws
1. If I like it, it's mine.
2. If it's in my mouth, it's mine.
3. If I can take it from you, it's mine.
4. If I had it a little while ago, it's mine.
5. If it's mine, it must never appear to be yours in any way.
6. If I'm chewing something up, all the pieces are mine.
7. If it just looks like mine, it's mine.
8. If I saw it first, it's mine.
9. If you are playing with something and put it down, it automatically becomes mine.
10. If it's broken, it's yours.

I alla fall är de här reglerna tillämpliga på Jazz också, med några  tillägg, nämligen 1(bis): If I don't like it, it's still mine. 2(bis): If it's in your mouth, it's mine. 
Ovanstående regel #10 strykes och ersättes med: 10. If it's broken, it's still mine.

Vi lever, det gör vi faktiskt. Men jobbar, firar studentskor, jobbar, tar ideliga duschar, jobbar, jobbar, slocknar, jobbar, äter glass, jobbar... Ungefär. Här kommer i alla fall en kort resumé, som det så vacker heter.
- Morfar och Jazz har slutit fred, eller i alla fall vapenvila. Hurra!!!
- Äldsta barnet tog studenten och fick stipendium. Hon brås på mig, visst!
- Mellanbarnet avslutade sitt första gymnasieår med två stipendier (=alla stipendier som delades ut i klassen). Brås också på mig.
- Minsta barnet går i skolan denna vecka också, men vi har REDAN lyckats hitta en avslutningsklänning. Nu skall den bara omsnajdas litet. Den blir nog klar 5 min. före själva ceremonin.
- Olle var världens tröttaste varelse i fredags på lydnadstävlingen och går numera under beteckningen "Nolle".
- Das Auto har besiktigats idag och klarade sig väl, dock inget stipendium. Huset har tre bilar, två körkort. (Mamma-bil, pappa-bil, familje-bil) (den sistnämnda är minst, konstigt).
- Jazz har varit in i bomben dålig i magen, t.o.m. misslyckats inomhus. Hussen höll på att dö.
- Hundarna har varit till badet en gång - Ying vadar till magen med litet övertalning, Jazz stoppar ev. i en tå, och Tigger kastar sig i med huvudet först, om så är. Simmar som en fisk och är inte det minsta skeptisk. Han är så enkel, den! Och så rar.
- Ying har fällt, och fällt, och fällt, och fällt. Förstår inte var all pälsen kommer ifrån, åtta colliehundar kan dras av honom varje dag. Men NU börjar det äntligen förmärkas en förändring - pej-päls har kommit fram! Liksom stickig och speciell.
- Jazz börjar förstå "stå". Jag kan inte lämna honom under gång än, men när jag stannar och säger stå så nitar han och står kvar utan att slå ner rumpan (för det mesta). Apporteringen går si så där, kanske går det åt rätt håll, kanske inte.
- Jag har bestämt att inte åka till Visbyutställningen. Våga Vägra Gotland!

Visst är det varmt?! T.o.m. Jazz tar det gärna lugnt när det är så varmt som idag. Ying får inte komma ut och röra på sig förrän sent på kvällen för han blir så hässjig när det är så här varmt. Och så behöver han massor av vatten, mer än man rimligen kan släpa runt på. Men han är i alla fall en förståndig gosse som mer än gärna lägger sig och "försvinner för världen" under dagtid - Tigger däremot gör allt ivrigare försök att riva huset inifrån.
För att det inte ska bli för trist klickertränar vi litet inomhus - Tigger skall lära sig att hämta en liten pryl, Jazz tränar på apportmomentet i klass I och Ying har lärt sig att hämta ett litet mumintroll. T.om. när en assistent "gömmer" det i ett annat rum. Ying gör liksom allting på ett sätt som är litet "anders", men resultatet blir i alla fall det eftersträvade.
Igår kväll vid 10-tiden gick jag med Tigger och Ying till skogen - oj, vad Ying hade spring i benen! Han fick pejfnatt och for som ett jehu mellan tallar och granar. Men börjar han få litet för stor aktionsradie  behöver jag bara gömma mig litet en enda gång, sen håller han noga koll på mig igen. Tigger sticker gärna längre bort, men han kommer snällt när man ropar (hungrig, ju!). När jag kom hem körde jag ett träningspass med Jazz i trädgården, lydnadsträning kl. halvelva på kvällen. Varför kan det inte vara sommar alltid?

Olle med matte kom hem ikväll - sen lämnade matten oss ensamma för att gå på minsta lillmattens dansuppvisning. Det finns ingen som kan se så övergiven och översiggiven ut som Olle i såna lägen!




I morgon ska Olle med förare tävla i lydnadsettan. Och jag kan inte vara med!

- rådde mig att läsa kamerans bruksanvisning. Motvilligt gjorde jag det, i alla fall bitvis, och hittade - HURRA! -knappen som man stänger av autofokus med. Så här blev det idag.

Se bara - Jazzen i fokus, inte blomstren!

Tigger tycker att matte är senfärdig. Han måste ha världens mest smutsavstötande päls - flera gånger om dagen ser han ut som geggamojamonstret, men alldeles av sig själv blir han änglavit igen.

"Bambuskott", säger Ying och tar för sig.

Mina favoritblommor - humleblomster.

EN gång fick Tigger godis för att han tog sig upp på en sten - nu klättrar han upp på alla, med förväntansfull blick.

Idag på skogslångisen hade jag Jazz kopplad för jag kände mig osorterad och otålig och var inte säker på att kunna hålla honom i styr. Ungdomarna sprang förstås lösa som vanligt. Plötsligt gav Tigger till ett "jiff!" och satte av framåt stigen med Ying efter sig. Bara högst 10 meter framför oss, på sidan av stigen, stod en älgko med sin kalv! (Jag har visserligen rätt länge tjatat om att det var så länge sen jag såg en älg och att jag gärna ville se en snart, fast jag menade ju något längre bort! Gärna från ett bilfönster...) Mamman såg inte direkt gullig och hundvänlig ut och jag såg framför mig hur småvalparna skulle springa efter och irritera och bli ihjälsparkade. Uppgiven ropade jag mitt vanliga "killar, kom!", och si: de vände på fläcken och kom till matte. Medan jag tjafsade för att få på dem kopplen (som alla satt efter varandra på Jazzen) stack de iväg IGEN till vilddjuret, men tvärvände och kom tillbaka när jag ropade. Vilken tur att jag hade jättegott godis i fickan! Just idag slängde vi Tiggerns bantningskur överbord, det blev godis i massor. Och vilken tur att jag just idag hade Jazzen kopplad, han hade nog inte varit lika lätt att övertala... Kamera hade jag med mig som vanligt, men på nåt sätt kunde jag inte prioritera fotograferandet i denna stund så det blir nog aldrig nån paparazzo (-a?) av mig!
Hur som helst: älgar är faktiskt ännu större än jättestora, och de var väldigt fina de här två; mamman var liksom guldig i pälsen och ungen var rätt luddig och nougatbrun. Och mularna var imponerande, det tyckte till och med Ying!

Det märks att Tigger börjar bli trött på att vara en småunge som blir hunsad av Jazz - han börjar svara upp ordentligt när Jazz kommer med sitt "mitt, Mitt, MITT!". De låter som strykarkatter bägge två när de sätter igång, och det är inte utan att jag drar undan tårna. Men jag tycker ändå att det är bäst att de får reda ut det där själva, utan att jag lägger mig i. Än så länge är det bara mycket skrik och litet ull, så det är inte så mycket att bry sig om. Men Ying, han är listig som en liten kinagubbe han. När småhundarna tjafsar om sina förbenade benknotor och blir blinda och döva för allt utom varandra - då är det Ying som smyger fram på tysta kattassar och hämtar benet. Samt gömmer det. Ganska ställda blir småhundarna när de är färdiga med sitt gnabb och det är avgjort vem som får ha benet - benet är BORTA! Då får Yingen en särskilt innerlig puss på mulen av mig - vi tycker ungefär lika, Ying och jag.
En annan sak som det är trams om är liggplatser under mitt täcke. Både Tigger och Jazz föredrar att ligga på min högra sida, med huvudet på min axel. Men Jazz är, till skillnad från matte, en orosande som prompt ska upp och härja med småmattarna på morgonen. Icke så Tigger, han lägger sig bekvämt till rätta under täcket, på bästa platsen. Sen kommer Jazz upp igen, studsar med hårda tassar och raka ben på min diafragma och krafsar menande på täcket. Jag lyfter litet och visar att platsen är upptagen, Tigger ligger redan där. Gr-fräs, säger Jazz då, men det har inte längre avsedd effekt. Jag försöker erbjuda honom nån annan mysig plats, t.ex. till vänster, men det går inte alls. Jazz försöker igen med GRRRrrrr-frrrrrässss-xzfptzdststaxzszsdrqw!!! - ingen effekt. Då kryper han in ändå, och lägger sig OVANPÅ Tigger, hopkryllad som en kanelbulle han också. 800 grader varmt blir det ganska omgående under täcket, och det får ju i alla fall till effekt att JAG motvilligt stiger upp.