Publicerad 2007-03-31 21:50:26 i Allmänt
Här kommer världens bästa räddningspatrull, eller nåt. Yingen stormar fram över löven och ser ut som en ovanligt livad liten Konfucius. När han springer så här så liksom "klapprar" det när kinder och läppar slår mot tandköttet eller nåt, det låter verkligen som om kavalleriet nalkas. Men det är bättre upp, för det är Doktor Sju - en farlig asiatisk skurk som står på MIN sida!
Publicerad 2007-03-31 21:47:46 i Allmänt
Yingis Pingis har blivit en hel stor karl - fast det kan man inte tro när hans matte lämnar honom. Då blir det ett nedra grinande!
Men håll med om att han är fin - eller i alla fall speciell, smaken är ju litet delad. JAG tycker i alla fall att han är tjusig, att han är rätt knäpp får man liksom på köpet!
Publicerad 2007-03-31 21:45:19 i Allmänt
Visst är det typiskt vår-igt med småpojkar som leker i diken och blir alldeles leriga och hemska? Dessa två är i och plumsar så fort man inte har tummen i ögat på dem, och det vill man ju inte ha. Klart att grabbarna har spring i benen och sattyg i ögonen när det är VÅR!
Publicerad 2007-03-27 11:04:41 i Allmänt
Idag hade Nero på något sätt slunkit ut utan att jag visste om det - vi har staket o grejer runt tomten så det är iofs ingen fara, men han skäller och ser farlig ut när nån går förbi. Hur som helst - när jag upptäckte att han var ute upptäckte jag också att dagens post låg slängd på marken bredvid postlådan! Tydligen hade söta monstret skrämt brevbäraren så att han inte vågade lägga posten i lådan! Usch, det är verkligen illa - visserligen vill Nero bara pussas samt hjälpa till att bära in posten men vad ska en stackars postiljon tro när gossen kommer farande med öronen bakåtslickade, med ett väldigt flin så att alla stora vita tänder glimmar i det svarta nyllet och värsta basskallet. Nej, nu får jag faktiskt skämmas för min hundhållning.
Publicerad 2007-03-26 23:09:14 i Allmänt
Egentligen anser jag att s.k. sommartid är ett den ondes påfund, men numera lever jag lyxliv och kan liksom ta morgnarna som di kommer. Rätt sent kommer de, om jag får bestämma. Därmed kan jag njuta av sommartidens fördelar utan att kola vippen i min paulun varje afton. Så ikväll tog jag Stora Stygga Nero på en cykeltur, för alldeles första gången. Lite fundersam var jag allt, det skulle ju kunna ta en ände med förskräckelse, dvs. dikeskörning, hjärnskakning och allmänt elände. Men si, cykelspringning var alldeles Neros melodi, han travade så fint på sidan av cykeln och det såg så skönt ut när han riktigt kunde ta ut travstegen, som inbyggd stretching, liksom. Inte ens när jag trampade på som en skållad råtta behövde han gå över i galopp - man kan ju bara tänka sig så trist det måste vara för honom att lunka på i min promenadtakt i vanliga fall, trots att jag faktiskt spänstar på så det ångar om mig! Hur som helst tog vi det litet lugnt eftersom det var första gången, och efteråt blev det grundlig hundstretching och sedan ett litet extra kvällsmål (till Nero) bestående av två äggulor, litet linfröolja och litet ost. Mycket uppskattad supé! Klockan var halvnio när vi kom hem och det var fortfarande inte beckmörkt. Hurra!
Publicerad 2007-03-26 23:02:18 i Allmänt
Olle och hans matte har kommit hem, men matten skall praoa i två veckor så ikväll fick Olle åka till mormor o morfar på semester och uppätning. En liten stund fick vi dock njuta av hans sällskap och sola oss i glansen av hans silvriga elegans. Han är liksom så fiin av sig Olle, så man blir nästan nervös efter ett tag - man måste ju hela tiden tänka på hur man för sig! [Fast Olle själv glömde alldeles bort hur en Fin Herre skall uppföra sig idag när Ying försökte skoja upp honom genom idoga studsningar. Jag hörde tydligt hur Olle väste: - J*vla j*velunge! till lillebroren, innan han hann ta sig samman.] Nå, nu är han som sagt på vilohem och vi kan återgå till våra bonniga manér.
Publicerad 2007-03-26 14:21:12 i Allmänt
Den här bilden är ett par veckor gammal men illustrerar hur man tränar hundar i att göra en fyrfläta. Hur man trasslar upp en sådan har de ännu inte lärt sig, men det har jag. Yingen trasslar dessutom in alla sina ben i flätan och Tigger trasslar in hela sig och biter sen i de andras koppel, vilket gör det hela till ännu mer av en utmaning, särskilt när Jazz får nog och blir arg, arg, arg!!! och Nero tycker att det hela är buskul och börjar göra bullfnatt i den decimeter koppellängd som står till buds. Till och med matte, "den lätta sudokuns mästarinna" benämnd, får sätta till alla klutar då!
Publicerad 2007-03-26 14:11:50 i Allmänt
Det är inte bara vikten som är fel på Tigger, det är öronen också. Annars tycker jag att han har rätt bra öron - han är nog den av hundarna som hör bäst när jag ropar (eller prasslar med en plastpåse eller öppnar kylskåpsdörren). Men uppfödaren säger att här krävs massage, så nu knådar jag och klämmer. Funderar på att forma om dem helt, så att de blir rättuppstående, men det törs jag inte. Tigger har nu öronen ung. som en pitbull, han vill väl likna sin coola storebror.
Publicerad 2007-03-26 14:08:10 i Allmänt
Tigger ska snart ställas ut och måste bantas - hur gör man det med en sån gourmand?! Han får pytteportioner som han äter fort, fort - sen försöker han knycka brorsornas. Jag leker Arga Mattanten varje dag och stund (fast såna brukar väl oftast försöka tvinga di stackars barna att äta MER?!). För att över huvud taget överleva måste det lilla jurret äta enbär och rötter och daggmaskar samt en del b-js som han hittar i skogen.
Publicerad 2007-03-12 23:48:50 i Allmänt
Att försöka lydnadsträna en sharpei är ingen enkel match - och jag som har slagit vad om att få honom till lydnadschampion! Han lyckas alltid utmanövrera mig på nåt omärkligt sätt; det som börjar med att jag säger "om du sitter så ger jag dig köttbulle" övergår raskt i att han säger "om du inte ger mig köttbulle så sitter jag inte". Låter kanske inte som nån stor skillnad, men det ÄR det faktiskt, i det här sammanhanget. Dessutom brukar det omgående få sin fortsättning i "kan jag få min köttbulle nu för jag vill vila", alltså helt UTAN sitt! Och får han den inte knottrar han och kryper in under bordet där han ligger och blänger under lugg. Det är tur att ingen av oss är långsint, men himlar vilken knepig hund! (Om han nu är en hund, det råder litet delade meningar...)
Publicerad 2007-03-12 23:44:31 i Allmänt
kan man ha med en på köksgolvet upphittad vindruva. Det var Tigger som gjorde fyndet (han är ju onekligen närmast golvet) och sen behandlade han druvan ungefär som en katt far fram med en mus (om inte katten är alltför hungrig, vill säga). Små råttsprång gjorde han, rullade runt på rygg med vindruvan på magen, låtsades tappa bort den, sög litet på den, spottade ut med sån fart att den for iväg och måste jagas, rulla druvan och sig själv... En sån liten pajas! En hel halvtimme höll han på - sen slocknade han på sidan, mitt på köksgolvet.
Publicerad 2007-03-12 23:41:05 i Allmänt
På morgonpromenaden såg Jazz och Nero en fasan. Vi vet inte hur gammal fasanen var, men båda hundarna lutade åt att den nog hade nått sin optimala ålder och inte borde få bli så mycket äldre. Matte såg litet hungrig ut också, tyckte de. Men icke sa nicke om fasanjakt. För övrigt är det faktiskt vår på riktigt nu - hurra!
Publicerad 2007-03-11 21:12:02 i Allmänt
Gud hjälpe mig, jag upptäckte att Nero inte begriper vad "fot" betyder om jag har händerna på ryggen! Det blev en omgång med klicker och köttbullar och nu tror jag att det börjar klarna. Hur man ställer till det!
Publicerad 2007-03-11 21:05:52 i Allmänt
Nero och jag upptog sprinterträningen igår - inte för inte är man världens snabbaste tant. Nåja, mitt lufsande räcker lagom till ökad skritt för Nero, men han är ganska positiv ändå. Eftersom min form är minst sagt usel började jag så fint: 1 min spring och 2 min gång, i sammanlagt 1 timme. Och tro mig, det känns i benen ändå, idag. Men det var så skönt ändå, det kändes ändå som att "vara ute och springa" men inte som döden i grytan. Det är nog inte så dumt med mjukstart i alla fall - för hundens skulle också, faktiskt - det är jobbigare än man tror för dem att lunka på i jämnt tempo utan att stanna eller göra ruscher. Men med tanke på hur mina ben o leder mådde i morse tog jag mig tid att brotta ner Nero i min säng (det krävdes övertalning av annat slag än det verbala) och massera honom grundligt som jag lärde mig på kurs hos Hundsteg i höstas. Och när han väl hade funnit sig i sitt öde tror jag att han tyckte om det. 45 minuters genomgång blev det - och sen var den hunden uttröttad för den dan!
Publicerad 2007-03-11 21:00:43 i Allmänt
I alla fall - när vi var i skogen med hela styrkan utom Jazz så fick Nero gå kopplad medan de andra gick lösa (jag vet, jag vet - men di är ju så små och tycker mer om sin moder än om råddjurr). Och detta tyckte Ying var ett prima arrangemang - han studsade övermodigt precis utom Neros räckhåll hela tiden, och såg allmänt mopsig ut. För detta fick han dyrt betala eftersom Nero raskt försökte avliva honom senare samma kväll. Det lyckades inte fullständigt, och inget veterinärbesök krävdes, men det var rätt läskigt. I morgon ska jag inhandla en munkorg till honom (Nero) - jag är bortrest 4 dagar över helgen och vill gärna kunna sova lugnt i förvissning om att ingen hund äter upp någon annan. Ying verkar dock inte ha tagit någon mental skada, dessvärre har han inte heller lärt sig av sin läxa - lika kaxig som nånsin.
Publicerad 2007-03-11 20:56:40 i Allmänt
Lördagen begynte med att vi tog Nero, Ying och Tigger ut i skogen och lade viltspår åt Jazz. Jag höll på att få med mig en djupfryst hummer i stället för rådjursklövarna, men det klarade sig. Visst ska man nischa sig, men en hund som är specialist på eftersök på skaldjur lär nog inte få jobba så hårt. Hur som, jag lade ett spår - 300 m, 4 räta vinklar, ett bloduppehåll på 20 m, genom ett kärr och över nyfällda furor. Maken lade ett ungefär lika långt spår med litet vinklar här och där, lyckades korsa sitt eget spår samt avslutade med att hänga upp klöven i ett träd! Tur att man har en duktig hund! Fast den här gången hade han litet svårt att "fästa" på spåret som jag hade lagt, vad det nu kan bero på. I alla fall fick spåren ligga i nästan 2 timmar innan han gick dem. Bloduppehållen märker man överhuvudtaget inte av. Inte blir han just nåt trött heller, den lille battingen...
Publicerad 2007-03-09 14:49:24 i Allmänt
Jag förstår inte varför jag anstränger mig med träning, aktiveringsleksaker, uppnosningar osv. - det är uppenbart att hundarnas allra bästa aktivering är att jag åker bort! I tisdags var jag ju på "mitt eget" hospital och idag var jag bort med Ying till hans dito - övriga hundar var denna gång hemma med största lillmatte och hade det så bra, så bra, men attans vad de blir trötta! Alla tre kuranta hundarna sover och snarkar nästan lika högt som Ying, som nästan inte ens hann lägga sig ned innan han somnade (el. somnade om - han blev ju sövd för undersökningen och sedan väckt igen). Med Yingens ögon var det tämligen bra, stygnen får sitta kvar ett par veckor till om de inte trillar av sig själva, och om han inte blir irriterad i ögonen så är allt lugnt. Ta i trä! Hur som helst köpte jag en liten elegabel sele åt honom idag, fodrad med leopardmönstrad fleece. Sen kom jag att tänka på senaste avsnittet av "The Dog Whisperer" där det var ett par som tyckte så synd om sin pomeranian (för att dens kompis hade gått hädan) att de köpte allt möjligt åt den, citat "hon får allt hon vill ha". Och det hon ville ha var små hundtröjor från Louis Vuitton osv. osv. Undar just hur hon förmedlade sin önskelista, de kanske gick till en sån där annan hundpratare. De hade i alla fall redan tagit hunden till en "helbrägdagörare" för att den inte skulle sakna sin kompis... Kanske är jag inte så knäpp i alla fall! Men det där hundviskarprogrammet är fullt av folk som får en att känna sig som helyllehundägare; där var t.ex. familjen som köpte en beagle och höll på att bli galna på att den nosade, eller den präktiga kvinnan som hade en stor argsint rottweiler - hon hade vidtagit de mest extrema åtgärder enligt henne själv, bl.a. promenerade hon med hunden 1,5 km varje dag!! (och vilket tempo sen...) O, så präktig jag känner mig när jag har sett sånt - men det är väl det som är själva tanken med Super-nannyar för både hundar och barn...
Publicerad 2007-03-08 11:18:30 i Allmänt
var har ni er? Haha, seklets bästa skämt. Synd bara att det var förra seklet. Vi har haft litet inomhusträning i ämnet "hämta saker åt matte" - Tigger har visat sig vara en riktig liten retriever! Dessutom har vi ägnat oss åt litet utställningsträning - det är VÄLDIGT synd att jag började att träna "ligg" först, kan jag väl säga... Nu börjar han kunna stå riktigt hyfsat, men så fort jag dröjer en halv sekund med berömmet eller belöningen slänger han sig i backen/bordet som värsta bordercollien. Hoppas att hans uppfödare inte tänker slå mig... För övrigt bara regnar det och regnar, geggamojiga gräsmattor har kommit fram helt och hållet, och den lilla is som finns kvar på trottoarer och gångvägar är täckt med blöta och därmed dubbelt hal och fyrdubbelt j*klig att landa på rygg i. Ying är så fin i kanten så han vill inte ens gå ut - han leker "inte nudda marken" och försöker hoppa mellan små snöklickar. Knottrar missbelåtet när det misslyckas. Jazz lyfter tassarna nästan över mankhöjd. Nero får tokfnatt och kör race runt runt, slirar i svängarna. Och Tigger sitter mest och äter nypon vars bäst-före-datum jag inte ens vill tänka på. Efter en sån friluftspärs ligger de nu utslagna - Nero, Ying och Tigger ligger alla utsträckta på sin högra sida, Jazz ligger hopkurad bakom mig i fåtöljen och håller ett halv öga på bröderna. "Ordnung!" väser han mellan tänderna när nån tittar upp.
Publicerad 2007-03-07 21:22:10 i Allmänt
1. Promenad å skogen med Ying, Tigger och Nero, den sistnämnde i långlina o di övrige busarne lösa (fy mig!). En dryg timmes skogsmulleri med inkallningsövningar och regnslask. Tack och lov för Plutoduk!
2. Promenad å annan skog och småväg med Jazz i långlina - tränade "ge f*n i att spåra vilt" och det gick riktigt bra. När han avbröt sina repor ut i skogen på mitt kommando (utan att jag behövde ta i linan) blev han så stolt att han pratade litet. Vi har tränat på kommandot "nära" (att han skall komma till min sida och gå ungefär som fot fast utan samma precision och totalkontakt) och det sitter jättebra nu. Dessutom gör han det utan kommando när han känner sig litet sugen. Råttentott!
3. Lunch och sovdags - jag har fortfarande inte hämtat mig efter jobbnatten häromsistens och hundarna var extra trötta för att deras matte lämnade dem i sticket igår. Jazz och Tigger var som vanligt mindre trötta än Nero och Ying så de hade litet dragkamp med olika saker, samt levde rövare på råtthundars sätt. Nero öppnade ena ögat och suckade. Ying snarkade på som vanligt. Ibland när jag säger att Ying snarkar rätt mycket säger folk att de "förstår". Gör de inte, det! Ett förtydligande är alltså på sin plats: att vara i samma rum som en snarkande Ying är som att färdas i en gammaldags pruttsaab, med rattväxel men utan ljuddämpare, i tokfart på Värmländska timmervägar med en speedad, dement rallyförare vid ratten. See?
4. Aftonpromenad med Jazz och Nero på gator och vägar, i koppel. Snälla och duktiga hundar som blev ganska trötta och väldigt smutsiga. Ibland tror jag nästan att Nero håller på att bli vuxen. Dessemellan tror jag det inte.
5. Träning på brukshundklubben med Ying och Tigger, T debuterade i detta sammanhang. Med Ying tränade jag litet lydnad och att vara lös fast andra hundar var där, det går riktigt bra fast koncentrationen är ju som den är (är inte, för det mesta). Med Tigger tränade jag mest uppmärksamhet och att vara lös, samt litet utställningsuppställning och "spring". Han vill gärna bete sig som en varulv mot andra hundar när han är kopplad - skäller och kaxar. Vi gick fram och tillbaks framför en schäfer och en rottweiler MASSOR av gånger, till slut tror jag att han började ana vad jag menade...
Publicerad 2007-03-07 21:08:40 i Allmänt
Igår hade jag det tvivelaktiga nöjet att tillbringa en stor del av dagen på Det Stora Människosjukhuset. Bara ett par sedan länge inplanerade, icke-invasiva undersökningar, men det tog ju sin lilla tid. Och härmed kan jag meddela att jag har reviderat en Bestämd Åsikt som jag länge har närt: Foppatofflor HAR faktiskt sitt berättigande! För tänk så trist det är med sjukhuspersonal som går och hasar i antingen vita gummi-träskor eller äbbliga gamla Birkenstock - de går visserligen fortfarande och hasar (varför, i allsin dar? Är det nåt slags protest? Och varför kan ingen personal nånsin öppna en dörr manuellt om det finns dörröppnare? Även om de måste vända om och gå fem meter tillbaka för att trycka på öppnaren och dessutom vänta en minut på att dörren skall sega sig upp? Varför?) - var var jag nu då? - jo visst ja, alltså: hasandet blir ju i alla fall litet muntrare med färgglada foppatofflor på. Rosa, gula, blå, gröna - ett par syrror hade till och med bytt med varandra så att den ena hade en ljusgrön vänstertoffla och en rosa högertoffla, och den andra tvärtom. Mina favvofärger! För övrigt kan jag bara rapportera att jag fortfarande inte har sett några läkare som har varit just nåt att vila ögonen på - endera är de i pensionsåldern och mycket fadersaktiga eller också är de yngre och ser ut som galna, otvättade och okammade vetenskapsmän. Hur som helst skulle jag önska att Dr House ville ta sig an mitt fall - så skulle vi äntligen få veta vad felet är!
Publicerad 2007-03-05 22:24:54 i Allmänt
Fast idag blev det bara dagdrömmar om att få sova - nu är jag alldeles yr o frusen. Jo för i natt jobbade jag till - tadaaa! - halvsex, på morgonen alltså. Och då blir man liksom litet mosig och tänker sig en dag i sängen. Sovandes. Och i och för sig blev det väl något snusat mellan 7 och 9 men sen tyckte hundarna att det var dags för nåt annat, och det hade de väl rätt i. Så jag tog Jazz och Nero på en promenad och det var så härligt vårlikt - bar asfalt, nippriga fögglar och snälla hundar (mina). Sen skjutsade jag äldsta barnet dit hon skulle och tog småkillarna till hundlekplatsen. Där träffade de Oskar, Ros och Daisy och levde rövare rent allmänt - jag blir så glad när Ying springer och busar och hoppar som värsta steeple chase-hästen; UTAN att springa in i saker! Tigger leker litet och går sen och skrotar för sig själv, samt hälsar på människor (jo för Tigger tigger, haha). Nåväl, 1,5 timmes bus blev det för de små och jag riktigt gottade mig åt att komma hem, utfodra kräken o mig själv samt söka ensamheten (nåja) i min paulun för en stunds ostörd sömn, ända tills minsta barnet skulle komma hem o vilja bli skjutsad ni-vet-vart (ishallen). Och faktum är att Nero, Jazz och Ying var helt på min linje (Ying så pass att han lade beslag på mittplatsen i sängen, med huvudet på mina kuddar o ett nöjt flin över nunan) men tyvärr hade Tigger utslagsrösten och han sa att det var a) lekdags, b) kissdags, c) busdags och i värsta fall d) gläfsdags eller e) äta kläder/skor/böckerdags. Där sprack det, som man säger. Så nu ber jag att få tacka för mig och säger SOV GOTT och sänder upp en stilla bön om sovmorgon med trötta hundar i morgon!
Publicerad 2007-03-05 14:22:48 i Allmänt
Jag undrar just om det var tur el. otur att jag inte hade kamera till hands i förmiddags när Nero hade rullat Tigger på vår s.k. grusgång, som nästan helt saknar grus. Det är vår i luften, hiphiphurra, och därmed geggamoja på marken - och lilla Tigger är vanligen så skinande snövit, där han är vit, och så nära marken och liksom så "rullvänlig". Ganska mycket bidrar han själv till rullandet också, han blir så innerligt glad när nån puttar omkull honom och vill leka ungdomsligist. Men lilla mattes ögon blev alldeles tefatslika av fasa och förskräckelse när lilleman hade förvandlats till en lerklump med hårtussar. Typ. Efter en rejäl gnuggning med den snö som fanns kvar och som inte var gulfläckig kom dock hundvalpen fram igen, om än inte i lika skinande skick. Det är liksom litet grunge över honom nu! Ying, han är mer glamrock med sina långa blåa lösögonfransar som fladdrar i vinden - vilket par!
Publicerad 2007-03-04 13:16:20 i Allmänt
Det siktar Tigger på att bli - han skall debutera i showringen på "Lilla Stockholm", oj! Nu gäller utställningsträning, underullskamning och peppning, tänk vad man råkar för! Jag är SÅ tacksam mot hans uppfödare som har lovat att sköta själva "handlingen" - det vore ju synd om Tiggerbusen får ett "KEP" eller vad det heter bara för att hans taffliga matte kliver på honom eller svimmar i ringen!
Publicerad 2007-03-04 13:10:19 i Allmänt
Lilla Yings ögon började trassla på känt sharpei-manér efter en promenad i blåsväder. Efter nästan en vecka med ögondroppar kunde vi konstatera att det gick åt alldeles fel håll eftersom han inte ens ville öppna ögonen längre. Lilla killen traskade med andra ord in i saker och var allmänt sorgsen till mods. Jag ringde till Det Stora Djursjukhuset och de tyckte att jag skulle komma in med honom genast, på fredageftermiddagen, och väl där fick vi ett mycket trevligt bemötande och fin hjälp. Ying fick till och med träffa en ögonspecialist som hade vana vid sharpei! Lilla Ying fick ett par stygn i de yttre ögonvinklarna för att göra att ögonlocken ligger bättre an mot ögat utan att ögonfransar eller skräp kommer in och irriterar. 6 timmar fick vi tillbringa på kliniken, mest med väntan, men det var det värt för att få det åtgärdat på en gång. Redan i lördags morse var Yingentingen sitt vanliga busiga jag - vi blev alla så glada! På fredag skall vi tillbaka igen för att se om ögonen klarar sig så här ett tag eller om det behövs någon mer åtgärd på en gång. Trassel med ögonen är inget ovanligt hos sharpei... vilket också märks på försäkringen - den kostar multum, har hög självrisk och täcker inte ögon- el. hudproblem! Men huvudsaken är att lilla hjärtat mår bra! Och långa snygga, illblåa lösögonfransar har han fått på köpet! Bild följer.
Publicerad 2007-03-02 09:45:14 i Allmänt
var det förra lördagen - enorma mängder snö, även om det inte syns just här vid spårslutet under och mellan några granar. Det här var det sista spåret - ung. 250 meter med fyra 90-gradersvinklar. Och riktigt djup snö! Jazz fick liksom fjärilssimma medan han spårade, men det beredde honom inga svårigheter det heller. Han tar det mycket lugnare i spåret nu, sen jag har infört passivitet innan han får börja, och så går jag ju med 5 meterslina. Det är heller inga problem om det skulle bli stopp i spåret pga av mig el. linan - när vi började med personspår var han väldigt känslig och kom av sig eller trodde det var "fel" när det blev stopp, nu har han så mycket självförtroende att han bara väntar in mig och sen fortsätter.
Publicerad 2007-03-01 17:14:12 i Allmänt
där ägnar jag mig åt mina mer skumma hobbyer. Observera att endast den lille röda hunden är förspänd; valpen bara springer där och stör. Efter detta äventyr tror jag att jag har bestämt mig för att INTE tolka efter Nero. Möjligen i nån lång brant slalombacke. Alltså uppför en sån backe.
Publicerad 2007-03-01 17:09:45 i Allmänt
Brev till frågelådan: "Kan man tolka efter en dvärgpinscher? Sign.
Tacksam för svar" Svar: Klart man kan.Frågan är om man kan hålla sig på benen!
Publicerad 2007-03-01 17:05:53 i Allmänt
... så biter jag dej!
Publicerad 2007-03-01 17:01:53 i Allmänt
Klart man blir ilsken om man blir alldeles mulad av brorsan. Rätt ner i ett dike, dessutom!
Publicerad 2007-03-01 16:59:50 i Allmänt
Någon enstaka gång tar han det så lugnt så han fastnar på bild, Bollefors El Barro. Men att han lurar på nåt streck är väl ganska uppenbart!