Pelleskop-livet

Nu är jag glad som en lärka, för mellersta mellanbarnet har äntligen givit ifrån sig ett livstecken. Det har härjat iväg på lyxskidsemester närapå i Nordkorea - inte alldeles precis i samma klass som de stugor vi brukade hyra i Sälen, nej. Men i alla fall satt utförstakterna i så hennes kinesiska familj gjorde vågen nästan.

 

Hur som helst - jag har vågat mig ut i skogen med två hundar eller rättare sagt terrierar idag. (Husse fick röja med Ying och lillan tog lillen, alltså Jazz.) Läget är inte fullt så förtvivlat som igår med andra ord, men alla fyra bastarderna orkar jag ännu inte alldeles med. Dock - när matten har mindre ork får hundarna ha mer, och det ställer de upp på. Idag fick de leta, klättra och träna stopp och avbrutna inkallningar. Glasklart, right? Just därför bifogar jag en liten film, ursäkta att jag låter både dum och snorig i filmerna. I ett av de små klippen drar tigern iväg efter rådjursvittring och Bettan hänger på, men jag är rätt nöjd med deras reaktion på min ljufva vissling. För övrigt - där belöning och beröm inte syns på filmen så föreligger sådan i alla fall, fast mera privat.

 

 

Det funkar ärligt talat INTE bra att göra filmer med mobilen, inte om man är jag i alla fall. Men jag ville unbedingt visa hur duktiga de är, ÄVEN om det var ett skrämmande långsamt läggande där. Förresten har jag så mycket grejs för mig som jag inte vet själv - det slog mig att när jag visslar så betyder det inte i första hand "kom" utan mera "hallå där" - allmän uppmärksamhet, alltså. Och "stopp" betyder bara stanna, hur som helst. Stå eller ligg eller sitt eller stå på huvudet, om det är så.

 

Men i alla fall: det KANSKE kunde vara en bra idé att göra klart för sig själv vad man är ute efter, INNAN man försöker lära nån annan att göra - "nåt"... Pedagogiskt, och så.

 

På aftonen tog jag en promenad med Tigg och Ying och överlät Bettan till husse och Jazz fick göra inomhus hyss med sin specialmatte. Alltså har jag idag tagit två promenader om sammanlagt nästan två timmar - kanske orkar jag återgå till vanligt liv i morgon!

Varsågoda - en liten rulle med en boll, och vad man med en sådan liten boll kan göra.

Eller stor.

Boll alltså.

 

Inga djur eller människor kom till skada under inspelningen.

 

 

Den där Bubbla har litet tveksam ork ibland, när det gäller springning.

Inte i benen, det går finfint, men det lilla huvudet orkar inte riktigt med.

Jobbigt att hålla på och mala i ett tempo, jobbigt att varken Ying eller matten har all uppmärksamhet på henne.

 

Och det är då hon blir så där jättebråkig. Efter ungefär en tre kilometer brukar det se ut så här.

 

 

 

Det är egentligen ingen idé att försöka fortsätta heller, för då bara springer hon framför fötterna på oss, biter mig i benen - är allmänt till besvär. Och blir sur.

Bättre då att stanna upp ett tag och låta henne sprattla av sig. Ying tar inte illa upp.

Egentligen borde det ha varit ljud till, för hennes "kloppande" är nästan imponerande när det är så här. Och Ying bara fnyser litet.

Och så jag som fnittrar i bakgrunden.

 

Sen springer vi vidare.

Hejdå!

Det är så nedra kallt nu, så man får ont både här och där. Idag kändes det särskilt lömskt i tårna. Det är så löjligt att ha ont i tårna, ingen grande angoisse över det precis, bara så man går och känner sig smågrinig och inte ens riktigt kommer på varför.

Nåja, det finns värre.

Det finns t.ex. oerhört stökiga kök. Själv ämnar jag nu "outa" mitt ruggiga kök som blir städat hela tiden tycker jag, men ändå alltid ser ut som skräpkammare nr 1.

Jo, för jag måste ju visa hur det ser ut då när hundarna får maten.

Och tyyyypiskt typiskt var det Ying som fubbade först och sen kastade sig Jazz ner i Olles matskål och det hela blev inte alls så käckt och prima och genomarbetat som det var tänkt.

Men då kan ni ju tänka så här: -Bah! Det där kan ju JAG fixa mycket bättre!

Och så får ni liksom känna er duktiga och bli litet inspirerade.

De som inte har tillgång till en så stor bunt hundar som jag kan ju kanske värva barn, karlar, fruntimmer, katter och marsvin. Eller vandrande pinnar, om endast sådana gives.

Jag ser fram emot bildbevis, men om ni tänker använda er av insekter i några av rollerna så var snälla och ange det i en varnande förtext, på det att jag icke måtte sitta så nära datorskärmen. Tack.

 

 

Gårdagens lilla rulle med de nya svenska storstjärnorna Betty och Tigger.

En varning är dock på plats - soundtracket, om man så säger, är en nedra dänga att bita sig fast. Så man går och trallar och gnolar ganska fånigt ganska länge.

 

 

 

Men ni kanske inte är lagda åt det hållet? Själv går jag ständigt och småsjunger och visslar och beter mig illa. Som den gången när jag sjöng "Jag ska ta morfar med mig ut i kväll" med verklig emfas, alldeles ensam - som jag trodde... Nåja, då var det i alla fall några som blev glada och själv skrattade jag så jag trillade omkull i en snödriva.

Andra sånger som är trevliga att sjunga verkligt högt är t.ex. "I fjol så gick jag med herrarna i hagen" - oj, vilken inlevelse man kan få till.

Häromsistens fann jag mig själv sjunga "Hanna från Arlöv" och känna mig hur proletär och förtryckt av patriarkatet som helst. Ganska ofta trallar jag "lifestyles of the rich and the famous", men den är litet lurig för då måste jag spela lufttrummor också och det kan bli knöligt med alla di därna kopplen i handen.

 

Ibland gör jag små sånger själv också - inte så att jag sätter igång och komponerar med avsikt utan jag kanske börjar med nån liten visa och sen svävar jag ut i andra tongångar och sätter till små ord, och ni kan ge er på att det blir enastående bra och vackert på alla sätt. Jag är nog en riktig sån där renässansmänniska, jag. Med ett litet tillägg:   ;)   som det visst ska vara nuförtiden.

Det var ju jättelänge sen jag la upp nån film här!

Så nu är det dags - ni har väl popcornen färdiga?