Pelleskop-livet -

7 år. Och så eländen.

Publicerad 2014-02-07 16:11:38 i Jazz

Jag upptäckte just att nu har jag bloggat här i sju år - så bedrövligt, egentligen.

Vad som är bedrövligare är saker som händer folk. Någon fick låta sin häst galoppera vidare i veckan, någon annan fick låta hunden somna in idag. Ibland känns det för dyrt att ha djur - och då pratar jag inte slantar.

Själv stagade jag mig med massor, övermycket, smärtstillande och masade oss ut på en promenad. Vi gick på trottoarer som var snö- och isfria och vi var inte ute länge. När vi mötte någon trädde jag kopplen runt en stolpe eller vad som fanns. Vid ett tillfälle lindade jag kopplen runt ett träd flera varv och vilade mig själv mot samma träd.

Man säger ju att man så lätt kommer i samspråk med folk när man har hund, men jag vill påstå att man kommer tusen gånger lättare i samspråk med folk när man lutar sig mot ett träd och är grön i ansiktet. Att hundarna är med blir liksom grädde på moset.

Vid ett tillfälle mötte vi tokiga borderterrierskatan, hon gick på andra sidan gatan. Jag trädde kopplen över en grindstolpe och vilade en stund. Hon såg ut att få vatten på sin kvarn: -Man ska inte ha såna hundar! Hundarna märkte dock inte ens det vidriga ekipaget...

Så bortsett från ont-ont-ONT så gick det lugnt och fint till. Fast jag hade glömt det där med plocka-upp - DET gjorde ont, kan jag lova, och jag till och med fuskade med ett par små högar långt nere i diken. Men sen kom vi hem - och det var då det gick åt HELVITTE alldeles.

Grannen från andra sidan gatan, snäll liten farbror som är hundrädd fast liksom hundpåflugen ändå, kom utskuttande i bara kalsipper och kort morgonrock, och av någon anledning gick han över på vår sida av gatan för att kolla en bil som stod där. Och TROTS att Jazz började skälla och morra så bara traskade han rätt in i flocken; jag klarade inte av att backa undan tillräckligt fort - och så BET Jazz honom i vaden!!! Katastrof!!

Det gick inte hål, men det gjorde ont. Och bet och bet - ett nafs, var det väl. Och grannen blev inte arg, men han sa strängt åt mig att vakta hundarna i närheten av barn. Jamen - jag vaktar ju hundarna jättenoga även när bara vuxna är i närheten, och han KÄNNER Jazz, och han SÅG att nåt var på gång... Absolut och självklart och allt sånt är det helt och hållet mitt ansvar och det ansvaret tar jag helt och hållet men ändå känns det himla orättvist - när jag för en enda gångs skull inte är så stark och snabb som jag brukar vara, då skuttar karln halvklädd (knappt) rätt in i flocken och dessutom böjde han sig ner och hötte med fingret över Jazz!!!

Usch. Nu får jag skicka in hundhussen att ursäkta oss. Han kommer INTE att bli glad.

Men som sagt - det finns det som är värre.

Och så regnar det.

Kommentarer (1)

Mera språkligt

Publicerad 2013-12-10 10:58:32 i Jazz

Man måste vara pedagogisk på alla sätt, det har jag lärt mig.

Och: man måste ge kritik på rätt sätt.

Så när jag diskuterade Jazzens språkliga promenadprestation igår kväll, när vi väl hade lyckats trassla oss in, då lät det ungefär så här:

Det är väldigt bra att du står för dina åsikter och att du talar så högt och tydligt. Jag tycker också att det är fint att du har ett så rikt ordförråd och att du verkligen använder dig av det. Att kunna prata på så länge och så intensivt och oavbrutet utan att en enda gång upprepa sig, det visar prov på stilistisk briljans och det tycker jag att du skall vara stolt över. Ditt språk är också väldigt nyansrikt och du visar att du har förmåga att uttrycka gradskillnader med ditt val av invekt... - förlåt, adjektiv.

Mycket populärt bland pedagoger är också värderingsinstrumentet "three stars and a wish", som används mycket inom undervisningen i svenska. Svenska. Undervisning. "Three Stars and a Wish". För det går liksom inte att översätta till svenska, dårå.

Det går i alla fall ut på att dela ut två stjärnor (se där!) för två saker som var särskilt bra med prestationen, samt en önskning (kors! jag är ett översättargeni!) om något som möjligen skulle kunna bli en liten aning bättre. Försiktigt där!

Så här blev det:

Stjärna 1: Du uttrycker dig tydligt med hög röst.

Stjärna 2: Det märks att du har god hand med språket och törs använda det på ditt eget sätt.

Önskning: Om jag får önska någonting så vore det att du SKULLE VARA TYST OCH TRASKA PÅ I STÄLLET!!!

Gud, jag är så pedagogisk så man får gåshud!

Kommentarer (0)

À la mode?

Publicerad 2013-02-26 14:42:25 i Jazz

Kläder och den sortens flärd är jag egentligen väldigt intresserad av - kanske mest intresserad av, rent av - mer än hundar? Nåja, det spelar ingen roll vilket för ingen kan då tro att jag bryr mig det minsta om kläder!

Igår struttade jag runt i blåa fleecekalsipper och en blå långärmad T-tröja med vita ränder, men denna outfit for i tvätten i samband med kvällsduschen.

Ny outfit idag alltså, och den består av: svarta fleecekalsipper och en blå långärmad T-tröja med vita ränder!! Dessutom är dagens tröja rundringad, gårdagens var båtringad - snacka om mångsidig!!

Men ärligt talat - vem orkar klä sig som folk när man bara hoppar i och ur thermobrallor och hellyhansen-underställ dagarna i ända!

Som tur är så bryr sig de där små fyrfotingarna inte nämnvärt om hur jag ser ut, Minsta Barnet har nog med sitt och Maken - tja, han hävdar att kvinnor skall vara iförda uteslutande förkläde. Men det är bara som han dummar sig förstås. (Hoppas jag.) I alla fall är han nöjd och belåten med att jag tassar runt i praktiska gå-ut-snart-kläder, för då kan han andas ut: HAN behöver inte ta ut några hemska hundar!

En som nästan inte kan andas ut nånsin är Mr Jazz. (Förresten träffade Minsta Barnet något dvärgpinscherlikt som lystrade (ev.) till namnet "Såpa", och det tyckte jag var så enastående trevligt. Om Jazz skulle få nåt nytt namn skulle han nog heta Cillit BANG! eller kanske ännu hellre Killit BANG! Mycket döda och mycket BANG, det är Jazz, det.)

Hur som helst - Jazzen och 12 grader kallt på morgonen: jag hoppar i thermobrallorna och sen sätter jag på Betty och Olle deras täcken. Sen letar jag efter Jazz på de mer uppenbara ställena: hallgarderoben, under nån soffa, under en massa jackor på hallbänken. Ingen Jazz. Jag klär på mig kängorna - snöra, snöra, knyt värdelösa knutar som ändå går upp - och letar på mindre uppenbara ställen: badrummet (det händer), mitt sovrum (det händer också, TROTS att dörren alltid skall vara stängd sen den gången Olle nyttjade min huvudkudde som herrtjotta), under sofforna igen.

Fortfarande ingen Jazz, så jag klär på återstående fyra hundar halsband och koppel, och mig själv tjocka hundjackan.

Sen hämtar jag en köttbulle och lägger på tröskeln till hallgarderoben och så lägger jag mig i försåt. Det går nån minut, sen hörs mystiska prasslanden och bökanden från röran därinne - och så sticker det ut en röd nos!!

-Hallå! tjoar jag, och när Jazz väl vet att han är avslöjad, då försöker han inte sno sig undan mer utan då försöker han bara avvärja mina påklädningsförsök. Tandledes.

Jag får ta fram min strängaste röst och hålla honom i nackskinnet och/eller svansen medan jag kränger på täcket och sedan halsbandet och kopplet och sen gäller det att inte tappa taget om kopplet medan jag sätter på mig mössa och vantar och samlar ihop alla de andra kopplen och äntligen får ge mig ut.

Men det vet ju alla att det är viktigt att värma upp. Consider me uppvärmd.

Kommentarer (0)

Inte så tråkig

Publicerad 2013-02-25 15:13:09 i Jazz

Jag märker att det kan verka som om Jazzen är världens tråkboll.

Men det är han INTE.

När vi kommer till skolgården blir han alldeles prillig av fröjd - så pass att jag nu har börjat ta omvägar, ifall jag har hela flocken med mig, eller ifall det är skoltid och därmed fullt av små ondskefulla barn på plats.

Rätt många av sådana skolbarn är rätt feta och skulle säkert må enbart väl av att bli jagade i hög hastighet av Jazz, fast rätt många lärare har så mycket dumma idéer, så vi väntar med den sortens.

Vad som är viktigt att komma ihåg när man underhåller och/eller aktiverar Jazz är emellertid att det inte får verka finnas någon nytta med övningarna. Om Jazzen börja ana sig till en målsättning eller en tanke bakom övningarna så tröttnar han omedelbums, oavsett antal köttbullar.

För eder fromma har jag hur som haver framställt (med MYCKET möda och stort besvär) följande lilla filmiska epos. I en biroll framskymtar Ying. Han inskränker gärna övningarna till att donka mig i magen med full kraft och stora tassar samt tilltvinga sig köttbullar. Fast ett par glada inkallningar fixade han i alla fall!

Och så vill jag poängtera att det var INTE jag som tillhöll Jazzen att hoppa upp på det snorhala pingisbordet och halka ner - jag försökte tvärtom avvärja manövern men lyckades inte. Ibland är det tur att Jazz är en tämligen storvuxen dvärgpinscher, med tillhörande ganska stadiga, inte så lätt-av-gådda ben!

Kommentarer (0)

Nästa promenad

Publicerad 2013-02-19 12:11:00 i Jazz

I alla fall dårå, när jag kom hem från klubben med hundarna T (som i terriorist) då var det ju bara att ta nästa gäng: Jazz och Ying.

Och så hade gaphunden Olle kommit hem också, han följde med husse från Stockholm och var vild och vacker i vanlig ordning.

Men jag bestämde mig för att han var för trött efter tågresan, så han fick vackert stanna hemma.

Jazzen byltades på täcke och reflexväst över det, medan Yingen förstås klarade sig med bara reflexen. Han måste i sanning stamma från allra nordligaste Kina, den där Yingen. Eller som vi brukar misstänka: från Nordkorea. Det enda land där de är galna nog att framavla den sortens, liksom. Sharpei och järnlotus, jojo, så går det.

Först traff vi welsh corgin (men om det är cardigan eller pembroke tänker jag låta vara osagt) Zamba och hennes matte; det var hemskt länge sen så vi blev stående en god stund och avhandlade det ena och det andra. T.ex. stafforna Doris och Sonja, som har flyttat till andra änden av stan och som vi därmed så gott som aldrig råkar. Nu fick vi åtminstone utbyta hälsningar.

Sen vandrade vi vidare och tänk! Jag höll nästan på att slå ihjäl mig! Jag skulle tråckla mig genom några bommar som är till för att förhindra bil- och våldsammare moped-framförsel å skolgården och halkade omkull helt handlöst, samt slog mig grundligen å knä och höft och bröt närapå både handled och axel. Gumman for i backen, helt enkelt! Men det kunde ha varit värre, för det var bara en hårsmån från att jag tjongade knoppen i den ena bommen. Då hade jag väl legat där än, och bara blivit litet kringputtad med tån av nån inte särskilt nitisk polis (näe, nu blev jag visst rysk igen).

Hur som helst - när jag styrde stegen upp mot själva skolgården, med lekattiraljerna, då var det en Jazz som började utföra sin jubeldans! Han blev så jätteglad, och när jag tog av honom kopplet började han genast springa runt saker och hoppa över och igenom och krypa under och tralla runt på de mest fåniga sätt! Det gladde mitt sargade modershjärta, det får jag säga.

Ying var också så där tämligen medgörlig och höll med om att så där alldeles helt fel var det kanske nog troligen INTE att leka på skolgården. Bara köttbullebitarna flödade i en jämn ström.

Så till slut var det en ganska genomfrusen matte som kom hem och änteligen fick inta sin middag, strax efter 20. Men en sån afton - den kan väl nästan räknas som vårtecken? Hoppas det, för jag fick sån innerlig längtan efter backsippor, plötsligt!

Kommentarer (0)

Ensamtid

Publicerad 2013-02-16 19:07:08 i Jazz

I förmiddags tog jag traktorhundarna Betty, Ying och Tigger på en längre tur med mycket djupsnöpulsning. Men jag tog inte med Jazz för han tycker inte om att gå dit för ibland händer det att någon häst i någon hage gnäggar. Hemskt obehagligt, tycker Jazz.

Dessutom smällde det av katten på regementet, så det var allt tur att lillen fick stanna hemma.

Men på eftermiddagen tog jag en ensampromenad med koftfarbrorn i stället.

Vi hade så kul!

Vi tog först en liten promenad och hittade bland annat alldeles bar och geggig mark på ett ställe - typisk fjärrvärmeslinga, skulle jag tro. Vi har en liten hemma också. Där slängde jag ut litet godisbitar och lät skrutten knata lös och leta, och krafsa i barmarken.

Ibland måste man speja, också!

Sen traskade vi vidare i modden.

Vi gick inte alls långt, ett par kilometer kanske, men vi lekte massor. Gå runt saker, klättra upp, hoppa över eller genom, hämta vante, balansera - allt vi kunde hitta på! Och Jazz kunde själv hitta på massor. T.ex. att gå i zigzag mellan mina ben - fast det vore bättre om han hade förvarnat först.

Slutligen hamnade vi på skolgården alldeles nästgårds. Där avslutade vi med en massa tricks och skick hit och dit. Det är väldigt behändigt med en liten hund, för de kan göra så mycket saker på olika lekplatsutrustningar - hoppa genom nät, hoppa genom ett staket på olika nivåer, krypa under saker, balandera på pyttegrejer.

Hur som helst - det blev en jättebra promenad och jag måste försöka komma ihåg det här: Jazz vill inte gå jättelånga strapatspromenader, Jazz vill ta små promenader med mycket mycket aktivering och bus. Och jättemycket godis!

Kommentarer (0)

Hjälp!

Publicerad 2012-10-22 14:13:00 i Jazz

Idag höll det på att sluta med ett eländes elände - hjälp!

Men som tur var gick det bra, inte en skråma på nån utom på mattens trygghet, kanske.

Vad som hände var att när vi var på hemväg från promenaden mötte vi, fast de gick på andra sidan av en vältrafikerad, snabbtrafikerad gata, en matte med en ganska stor svart hund. Tigg började förstås gaffla, för det gör han alltid om han har flocken med sig, Betty satte i också. Och antagligen hade den där hunden nåt slags attityd (den gick i nosgrimma också, och det kan ju tyda på att den "sa" nåt som inte jag uppfattade) för plötsligt började Jazz fräsa till - han som mest bara brukar vara cool och se ut som han inte känner oss. I alla fall - Jazz gjorde ett utfall och kastade sig framåt. Och då gick koppelhaken sönder! Ingen vek sak heller, men kanske med några år på nacken.

Så Jazz störtade sig över vägen och precis då kom det en bil från ena hållet och strax en från andra hållet också!

Tur ändå att han är kvick som en råtta min lilla skrutt, och målmedveten - han liksom rann upp på andra sidan och hade fullt sjå med att försöka komma åt den andra hunden. Och där stod jag, på andra sidan och ropade: -Stanna där Jazz, STANNA DÄR! För jag måste ju vänta på en glugg i trafiken så jag kunde ta mig över med mina övriga fyra!

Brrrr, det var ruskigt!!

Över kom vi i alla fall och Jazzen fick ha sitt trasiga koppel som improviserat retrieverkoppel på hemvägen. Jag tyckte att jag tog det rätt lugnt och inte skärrade upp mig, men nåt var det nog för alla fem gick alldeles lugnt och ordentligt resten av vägen.

Usch, så fort det kan hända saker. Det här var tredje gången Jazz satsade på att bli överkörd: första gången var det på samma väg fast längre hemåt, då backade han ur sitt halsband för att nånting smällde. Och då var det MÖRKT också. Tvi.

Andra gången var då när vi förlorade Peppar - då var Jazz också uppe på motorvägen, rädd och förvirrad.

Och så idag, då.

Nu kan det liksom räcka, tycker jag. Jag hade ju lärt mig att aldrig ha honom i vanliga halsband, alltid stryp, inte släppa honom lös - nu får jag visst vänja mig vid att provrycka kopplen också.

Usch, igen.

Nåja, i övrigt var det en bra promenad - det är kallt idag, men solen värmer riktigt snällt om man hamnar rätt.

Jag har gjort klart min blomsjal, och det passade ju bra idag.

En sommarklänning fick komma ut och luftas innan den stuvas undan till i vår.

Sol i skogen!

Lillråttan. Innan han ställde till det.

Luddet. Som jag borstar!!!

Och så resten, i en nedra röra.

Kommentarer (0)

Sicken blås!

Publicerad 2012-10-21 12:40:51 i Betty

Jag tror Betty har gått i barndom, det kan ju synas litet väl tidigt. Hon är emellertid vildare och busigare och barnsligare än vanligt och säg nu inte att hon är understimulerad, för det är hon INTE .

Hon är bara busig.

Och vild och vacker.

Nu leker hon sedan en halvtimme tillbaka sicken blås med Jazz.

Det är ju så att man i vårt hus kan gå runt, om andan skulle falla på. Alltså från köket till hallen till bokrummet (där det också finns en TV) till TV-rummet (där det också finns böcker) till hundslussen (=skafferi- och badrumssmatten) och så är man i köket igen.

Eller också kan man gå åt andra hållet.

Eller springa, skutta, hoppa och rusa. Som Betty gör.

I alla fall så står Jazz i TV-rummet eller bokrummet och Betty smyger runt åt ena hållet, med en nalle i kamouflagedräkt (vad det finns!) tills hon är nästan framme hos honom. Då sparkar hon bakut och gläfser och kastar sig runt och så smyger hon runt åt andra hållet, tills hon är nästan framme hos honom från det hållet. Och så upprepas detta.

Ibland blir hon så till sig så hon tappar nallen nånstans och ibland är minsta barnet så slugt och ondskefullt att hon därvid tar upp nallen och söker smyga undan den.

Vilket inte lyckas.

Jazzens bidrag till denna lek är att stå still och, enligt MB, se ut som "älgen i Bambi". Vilken älg? frågar jag som är litet efterbliven.

Ibland tar Jazz nåt steg hitåt eller ditåt och då når lekens förträfflighet nya oanade höjder.

Och ibland måste vi kasta ut Betty för när hon leker så där vilt så händer det att lilla fröken glömmer bort att man måste gå ut innan man går ut, så att säga.

Men hittills har det inte misslyckats.

Kommentarer (0)

Gråa dagar skyndar aldrig på!

Publicerad 2012-10-13 14:40:00 i Jazz

Brrr - det är ruggruggruggigt!

Jazz har fått övergå från tunna hösttröjan till mer värmande tovad ull - när vi kom in från lunchpromenaden och jag tog av täcket var han gosigt varm. Men de där långa magra benen, de är det värre med!

I alla fall tog jag en promenad med bara Tigern och Jazz idag, det är så skönt när det är annat folk hemma på helger och lov för då kan jag med gott samvete lämna en eller annan delmängd kvar och ta ut bara någon eller några.

Jag gömde litet godis åt småttisarna bland stenar, små träd och pinnar.

När solen kikade fram var det varmt och rart en stund, men dessemellan - brrrr!

Bladen blir allt färre och allt gulare.

Vi sitter och gonar oss i en solfläck ett tag.

Du och dina idéer, säger Tiger. (Tur att inte Ying var med - vad skulle han ha hittat på att säga?!)

Allt pryder en skönhet!

Jazz ämnar inge en protestskrivelse.

Och det blev gråare och gråare och ruggigare och ruggigare.

Men SEN kom vi hem. Olle och Ying hjälpte husse utomhus. Betty också, fast det blev mer husse-aktivering av det.

Och minsta barnet passade på att gå till frisören.

Själv dricker jag varmt kaffe med grädde i och lyssnar på Lars Winnerbäck.

Kommentarer (0)

Vi förändrar världen!

Publicerad 2012-10-08 23:45:16 i Jazz

Ikväll tog jag en promenad med de tre små. -Dvärghundarna och så stora jag! som Tigern säger. Nåja. Det är så vackert ute nu så man kan finna sig i en hel del dumheter från en bråkig terrier.

Sen han började hänga med på springturer har han blivit fyrfotavärldens Jonas Colting (fast en aning rultigare), han är helt och hållet övertygad om sin egen oövervinnerlighet och vill gärna att alla andra också ska vara det.

Först en bild på de foträta skor jag hade idag. Doc M. Precis hur bekväma som helst, endast med viss motvilja tog jag av mig dem när jag skulle ta kvällsduschen och krypa i säng.

Hela knatteligan i reflexer.

Det ser ju rent sagolikt ut, på allra vanligaste promenadvägarna!

I alla fall har den där Tigern tagit sig orådet före att härja med joggare, ibland. Han har blivit lärd sedan mycket unga år, eller rättare sagt månader, att joggare innebär godis och därmed har han vid åsynen av joggare raskt vänt sig till mig med något hungrigt i blicken.

Men numera har han alltså börjat larva sig, ibland.

Jag tror han tycker att de som springer förbi eller möter oss liksom stajlar och tror att de är nåt, hemska tanke. För det vet ju alla att det bara är Tigern som är nåt.

Dessbättre bryr sig varken Olle eller Jazz om Tigerns barnsliga påhitt, de har viktigare saker för sig. Såsom att nosa, lyfta på benet, krafsa, nosa, nosa, nosa... Suck.

Ikväll var det rätt många joggare ute, och rätt många av dem fick sig ett sanningens ord av Tigern. Slutligen kom där rännandes ett helt rackarns fotbollslag - det dundrade som av grävlingar i marken och skogen fylldes av flås.

Då slängde sig Tigern upp på en sten och satte i att hojta:

-Stanna! Stanna, jag ska säga en grej! Hallå, stanna då, jag måste säga en grej, ni måste lyssna! STANNA DÅ!

Den nästan allra sista mannen i skaran stannade faktiskt till och frågade blitt: -Är han arg?

-Nejdå, svarade jag, han vill bara säga en grej.

Och inte vet jag om de hade sprungit så många varv att de var litet yra i mössan eller om de bara ville vila en stund eller hur det var, men den där karln blåste i alla fall i en liten pipa och raskt vände hela laget om och kom joggande tillbaka.

-Hunden vill säga en grej, sa pipmannen, och alla tittade på Tigern, som stod kvar uppe på stenen invid springstigen.

Tigern tog i från tårna och gapade så det skallade i skogen och så han liksom studsade för varje stavelse:

- VET NI EN GREJ ATT NI - NI SPRINGER INTE FORT!!!!!

Och där stod matten och rodnade, men som tur var förstod fotbollslaget inte russellska, så de smålog bara och undrade vad han sa.

Nästan precis som Karl-Bertil J ställdes jag inför valet att rakryggat yppa sanningen eller ljuga för ett helt fotbollslag och jag fegade ur och valde det sistnämnda:

-Han säger "heja, heja", sa jag, och så undrar han om ni har några karameller.

Ett ivrigt famlande i fickor och byxlinningar begynte, ganska mycket snus i såväl pås- som prisform kunde vi ha fått ta del av om vi ville. Och Tigern ville nog för all del men jag tyckte nog att så roligt skulle vi inte ha ändå. Så vågade sig en fjunig lirare med liksom en aura av fuskpolo fram och sa: -Jag har halstabletter...? och så tog han fram tre stycken och gav en var till Tiger, Olle och till och med till Jazz, innan jag hann ingripa. Som tur var blev han inte biten, men däremot vidtog ett väldigt smaskande och smackande och spottande och omstartande och allt vad man nu kan göra med en halstablett. Tigern svalde sin ganska omgående och tog sig för med att krafsa på fjunisen för att tilltvinga sig mera halstablett, vilket han också lyckades.

Då brast det alldeles för en annan medlem av fotbollslaget, en som mer hade en aura av intatuerad taggtråd: - Faan! utbrast han. -Nästa gång ska jag också ta med mig halstabletter!

Det fann jag förstås vara ett lovvärt initiativ som borde uppmuntras. -Gör det! sa jag. -Eller också köttbullar, de skramlar mindre!

Sen ville alla 15 eller hur många de nu var klappa alla de små hundarna, och alla tyckte att olika hundar var finast och till och med Jazz tyckte att fotbollsspelarna var riktigt trevliga typer.

Tänk ändå, vad en jättedvärgpinscher, en dvärgpudel och en alldeles vanlig russlare kan åstadkomma - en hel bunt glada leenden under resten av träningspasset!

Kommentarer (1)

Skogspromenad - som vanligt

Publicerad 2012-10-04 18:57:00 i Betty

Igår var Jazz och Olle någotsånär drägliga i förhållande till Betty så jag orkade ta hela järngänget på promenad samtidigt.

Helt skumt så regnade det INTE just när vi gick ut. Det måste ha varit ett rent förbiseende av naturen.

Det är så smäckigt ute på hösten - det luktar gott och liksom GÖR gott.

Full fart framåt! liksom.

Och Jazz hänger med.

Jag inledde projekt självporträtt med hund. Fniss. Man har inte roligare än man gör sig, men ibland gör man sig väldigt rolig. -Tyckeru? säger Tigern.

Rätt pinsamt, tyckte Jazzen.

Det finns nån Kent-video där nån har långa fyrkantiga skor, och den tycker jag alltid är så otäck. Det är skorna som är så obegripligt skrämmande. Och där fann jag mig själv, ensam i stora skogen (fast med fem vilddjur), och med just såna farliga skor. Läbbigt.

O, vilken positiv uppsyn.

Mattes gullgris rullade sig i något alldeles obegripligt illaluktande. Usch och tvivale - det stank i herrans höjd.

Lilla Bison tänkte också rymma och undersöka det där väldoftande men fick sig en skopa ovett så hon avbröt övningen. Dumma matte.

Pantersmyger på sin tigerbror i stället.

Tigern gör sig söt. Men illaluktande.

Jojo, så går det! Olle fick passa på att ta ett bad också, pudlar behöver visst alltid bada. Två schamponeringar med parfymfritt hundschampo och en schamponering med parfymerat människoschampo behövdes för att göra Tiger möjlig att ha inomhus igen. Men OJ, vad han älskar frottering och inte minst det senaste, nyupptäckta njutningsmedlet: hårtork! Jag tror jag skulle kunna plugga in en hårtork och ha som träningsbelöning för den lille tigern. Olle är inte fullt så entusiastisk, han är mera som en värdig äldre herre hos barberaren.

Sen blev den trött, den lille grisen. Och han är inte rödfnasig om näsan, det bara ser ut så på bilden. Här är litet brunfläckig och litet rosa under vita pälsen.

Men nån träning på leriga klubben blev det inte för nybadade tigern den kvällen. Så kan det gå.

Kommentarer (0)

Gå i ide, Ofelia!

Publicerad 2011-11-30 15:33:09 i Jazz

Idag framlade jag en Mycket God Idé för Mellanbarnet, nämligen att allt hundavelsarbete skulle bedrivas i den andan att slutligen en hundras måtte erhållas, vilken går i ide om vintrarne.
Tjoho!
Och vet ni vad?
Jag tror att det är själva stamfadern som bor hos mig.
Just nu i en fåtölj, på ett luddigt nånting, under tvenne filtar.
En liten svart nos kikar fram.
Om man föreslår en kortare utevistelse för - ja, ni vet, då får man en blick så man faller död neder, närapå.
-Varför det? säger Jazz sen. -Det är ju kallt, ju.

Riktigt någotsånär vaken är han endast om solen skiner in alldeles grundligt genom något fönster. Då letar Jazz solfläckar att lägga sig i.
En dag blev han rent argsint då den enda solfläcken som verkade vara nåt satt ungefär 150 cm över golvet.
I vanliga fall brukar jag ordna och arrangera; flytta möbler, bygga torn och trappor osv. för att lillen ska få ligga där i solen.
För jag vet hur det känns, att vara så frusen så man tror Permafrost är ens mellannamn.
Men i just det där läget var det svårt.

Och det var då jag kom att tänka på det där med värmelampor, såna som man t.ex. har åt smågrisar. KAN man ha såna inomhus?
Eller kan man ha vanliga infravärmegrejer, som egentligen ska finnas på balkonger och sånt?
För det är verkligen så räligt att frysa som Jazzen (och Äldsta Barnet) gör, det vet jag av erfarenhet även om jag med åldern och medikamenterna har blivit en Hot Lady (nåja).

Nä, nu måste jag gå och stoppa om min lille Röde Rackare igen. Kanske gnugga honom litet varm.
Stackels lille griseknoen!

Kommentarer (1)

Vighet.

Publicerad 2011-09-01 20:40:05 i Jazz

Ja ni vet.
Vighet.
Eller som vi säger på svenska: AGILITY.
Jazz följde med som kursassistent idag, och före resp. efter körde vi litet agility.
JÄDRAR i min lilla låda vad han har blivit duktig!!
Jag kan i princip stå mitt på plan och hoja vart han ska. Inklusive bortdragning från hinder som står på en linje etc.
Och slalomet går som en tjolahopp, bara!
Ibland går det undan så pass att han liksom får en snyting av nästa pinne, men det tar han lätt på.
Åboj, vilken Jazz!!
Men - den där matten...
Flååååås.
Nåja - vem säger att man måste tävla, bara för att man är bäst (Jazz)?
Men litet mer träning ska vi nog ägna oss åt - bara för att se hans lilla glada plyte!

Kommentarer (0)

Gälar

Publicerad 2011-07-23 22:34:33 i Jazz

Idag har det varit ännu en dag med nästan 50% luftfuktighet - kläderna är fuktiga på morgonen när jag tar på mig dem och sängen är fuktig på kvällen när jag kryper ned i den. Dessemellan är jag alldeles av mig själv fuktig över hela kroppen, eller rättare sagt klibbig. Jag kan användas att väta gummeringen på frimärken med. Var och en måste ha ett syfte i livet!
Äldsta Barnet har tagit Minsta Barnet och farit åt helsefyr, dvs. till närmsta universitetsstad. Där bor ÄB och nu bor MiB där också, några dagar. I morgon drar Mellersta Barnet, MeB, till sitt boende i en annan universitetsstad för att städa ur lägenhet och packa.
Lägg nu ihop och dra ifrån och ni skall finna att det här lilla fruntimret ska vara ensam hemma med fem karlar i flera många dagar. Tre eller så. Ruskigt! Särskilt som en av dem är så illa uppfostrad.

Idag blev det litet en-och-en-stunder med hundarna. Å förmiddagen tog jag min lille Jazz med mig på shoppingrunda: vi gick till Granngården och köpte lördagsmys till fyrbeningar (öron och nåt annat äckel) samt till antikvariatet och köpte lördagsmys till matten (modejournal från adertonhundranittionånting och litet annat). Lille Jazzniken var så glad och duktig - på antikvariatet fick han ligga och ta det lugnt medan jag genomsnokade hyllor och bord, och det gjorde han finfint. Vi hade köpt små minihjärtan i en hink på Granngården, att utdelas under den fortsatta promenaden. Ävensom dök det upp populas som ville hälsa på Jazzen och det gick bra, sa han. Bara en skäggig farbror var en aning farlig, men då denne av mig hade tilldelats mutgodis blev han raskt Jazzens BFF.
Jag blir så glad när Jazz tar till sig människor; glad för att Jazzen tror folk om gott!

Han är så rysligt söt, min lilla Monchichi!! Och faktiskt - om jag har en ganska liiiiten kamera så står han ut med att bli siktad på, ett tag. Det är stora systemare och Mamiyan som har tycker är ebbligast.

Varmt i överkant var det i alla fall till och med för Jazz, så när vi kom hem var det skönt att ta det litet lugnt med tuggrullar och god litteratur. Tigg fick så småningom en rejäl promenad med MellanBarnet och Olsson, och Ying tog jag på en cykeltur på kvällningen. Men det var fortfarande alldeles för varmt!!
Och så luftfuktigheten på det - det är så det dryper i luften. Både Ying och jag funderar på att utveckla gälar, men vi vet inte riktigt hur man gör. Räcker det att man önskar riktigt mycket?

Kommentarer (0)

Nordisk familjebok band 5: Franska till Frisbee till Frolic

Publicerad 2011-06-02 22:25:22 i Jazz

I morgon är det dags för stora värsta mardrömmen auf französisch: den muntliga tentamen, eller som vi åldringar säger: muntan! Huvva - mitt huvud bara dillrar och dallrar av i synnerhet tyska men även nemnoga ryska.
Nåja, det är bara att bita ihop och bita i gräset.

Hur som: tänkte jag mig att avsluta dagens ävlan med att sitta ute bland myggen och krama om den snart sönderlästa franska grammatiken.

Raskt studsade emellertid minsta barnet ut och började kasta frisbee. På mig!!! Det var förstås bara att ställa upp - eller rättare sagt: ställde upp gjorde jag INTE, jag är både lat och magond så jag idkade sitt-frisbee. När jag inte lyckades fånga plastic fantastic pajformen så skickade jag någon fyrbening att apportera, och det gjorde de så glatt att det nästan blev råkurr i rabatterna. Jag hade rustat mig med Frolic, nämligen!

Eftersom frisbeen egentligen bara kan bäras av en hund i taget (i alla fall om den hunden är Jazz) så gjordes det små raider hit och dit i grönskan efter andra bra-att-ha-prylar att hämta till matten. Jätte-apportbocken, ett badlakan, några grässtrån och nästan en annan stol erhöll jag på detta sätt. Sedan började Ying sätta sin håg till just den franska grammatiken, som därvid nästan blev såväl söndertuggad som sönderläst - bara för det borde jag väl erhålla ett VG? Tror inte att någon av mina fellow students kan uppvisa en så pass sliten grammatik.

Så småningom utkristalliserades i alla fall ett mönster: Jazz som disc dog!! OJ, vad han gick igång! Flera gånger tog han den i luften, och ett par tre gånger med back-flip, eller hur det heter! I alla fall - stor gamman hela tiden, har nog aldrig sett en SÅ brett leende Jazz!!

Några bilder från just aftonens begivenheter har jag inte, det var litet för skumt, men jag har änteligen hittat den bortkomna lilla ljusljusrosa kamíran - märkligt nog insnodd i en massa bubbelplast...

Se här alltså: de allra som första bilderna på Jazz som frisbee-hund. Och nu är han så gott som fullfjädrad!!