Pelleskop-livet

Ying har kommit i värsta blocket-åldern på promenaderna. Ni vet - ettårig hanhund säljes p.g.a. hastigt påkommen allergi. Det stämmer verkligen; jag får invärtes eksem varje gång jag tar en promenad med busen. Han däremot är nog knappt medveten om att jag är med... Om jag stannar och hojtar och tjoar, smårycker i kopplet, prasslar med godispåsen och till slut klappar hårt i händerna KAN det hända att han vänder på huvudet och ger mig en hastig blick. Han ser ut att tycka att jag är litet besvärlig men han har liksom överseende... Nåja, det brukar bara dröja 1-2 år innan de blir hanterbara igen.

Så säger ofta min make, angående antalet hosvarande hundar. "Pfft!", säger jag då, och det gör jag rätt i. Men just idag var det nästan så jag tänkte i samma banor själv, fast med viss förtjusning. Se själva vad jag har gjort!

Den som spar han har, nämligen minsta barnets sittvagn kvar. Med mycket möda och stort besvär lyckades jag baxa ut den från uthuset (och med tanke på vad det fanns där får man vara glad att inte Ron Weasley fanns på plats...). Sen tog jag Olles lilla kattbur och den var som klippt och skuren för vagnen; satt som en smäck om man så säger. Nåja, man ser väl ut som värsta baglady-avarten, men di store hundarna MÅSTE ju promenera och den lille kan inte gå mer än typ 5 meter. Att ha honom i väska var ingen hit för vare sig mig eller föremålet för mina strävanden, men den här lösningen - den är alldeles strålande! Hela elljusspåret runt gick vi - ja, det kan ju inte bli några trippar off-road, men litet sänkt standard får väl kritterna stå ut med några dagar. På söndag kommer ju familjen hem igen. Undrar om maken vill ta en promenad med vagnen då?

Tigger är nästan litet imponerad över lillebrors grävförmåga. -Honom kan man nog komma att ha nytta av, muttrar han för sig själv. Lillebror har ännu inte förstånd om att äta upp sånt som dväljes i mullen, så det tar Tigger hand om.

Idag har små fredstrevare kunnat observeras. Eventuellt kan han få stanna ett litet tag, säger Jazz. Om han visar respekt mot dem som är äldre. Eller i alla fall mot Jazz. Peppar har också blivit avsevärt mycket artigare just mot Jazz. Inte mot någon annan.

Det är avsevärt mycket lättare att få Ying att somna än att göra detsamma med Peppar. Tur att jag har haft ett gäng småbarn och vet att trägen vinner (fast inte med några strålande siffror i det här fallet). Men när lillen väl har börjat flagga kryper han gärna intill Ying el. Tigger.

Och jag som tyckte att städningen var jobbig! Tillåt mig presentera:



PEPPAR

Uppfödaren kallade honom Anders, men Anders för mig är bara "Pille", arvtagare till ett hönseri, lång o blond o slängig småskoleklasskamrat. Peppar däremot är formad ungefär som en kanonkula på tillväxt och vad han skulle kunna åstadkomma med ett hönseri vill jag helst lämna därhän. Jazz tycker inte att valpen behöver få nåt namn, för han ska ändå flytta snart. Helst igår. Enligt Jazz alltså, men det var ju ungefär väntat. Det låter jätteroligt när en dvärgpinscher med skånskt idiom fräser "Dra åt helvitte, snorunge!". Ying och Tigger är i stället alldeles utom sig av fröjd - Tigger och valpen leker hemska småpojk-fräs-slagsmål och Ying han vill bara pyssla om, slicka och slaska och dutta. När Peppar sätter alla sina fruktansvärda tänder i Yingens kinder (eller nåt ännu värre, som t.ex. hans sn*pp) säger Ying ungefär bara "knorr" litet lamt. Ying är nog världens snällaste hund.

Här är Peppar med sin mamma Jenna när valparna var 6 veckor.

Snart finns det fri golvyta här o där i vårt hus, och då - då kommer jag att gå vidare med min infernaliska plan! I alla fall så är hundarna inte precis vana vid moppning o slikt - de blir helt utslagna hela tiden! Nu ligger det tre små filurer här omkring mig - alla tre ligger på sidan med benen rakt utsträckta och ser ut som om de inte tänker vakna mer på den här sidan om domedagen. Och då har dagen för deras del ändå bara inkluderat: molekylen, koppelpromenad neråt stan med hälsande på litet intresserade fotgängare samt viss koppelträning av i synnerhet Ying (varmt var det!), lunch, ensamma hemma medan den här lilla hemmafrun åkte o slängde kartonger o kartonger o kartonger o nåra till kartonger, trädgårdsvistelse med godisletning (för att hemmafrun ville dricka kaffe i gröngräset samt framför allt i Lugn och Ro) och slutligen kloklippning på 12 tassar (hoppas att jag räknade rätt nu). Nu ska jag städa litet till och sen tänkte jag åka till hundlekplatsen med jurren, om inte regn o åska föregriper detta. Det ser lurigt ut, det gör det.

Vi tog en sväng med Molekylen i morse.
 Den ser ut så här, fast röd, fylls med godis och sen får hunden i fråga bearbeta molekylen tills godiset trillar ut. Hålet är dessutom ställbart, så man kan göra det olika svårt.
Mina små kusar har helt olika metoder för detta. Tigger far omkring som ett troll, molekylen far in under soffor och bakom skåp och Tigger efter, i utrymmen som verkar vara alldeles för små för honom. Men inte för inte är han grythund! Han använder mest tassarna och slår på bollen, dessutom puttar han litet med nosen. Yings metod är att först gråta litet och beklaga sig hos matte. När inte det hjälper så lyfter han molekylen med munnen och släpper ner den - med litet tur trillar några godbitar ut. Ibland kan han putta litet med nosen också, men mest använder han lyfta-släppa-metoden. Jazz börjar alltid med att försöka gnaga upp själva hålet - ganska ofta lyckas han ändra inställningen så att hålet blir mycket större och godiset går att bara tömma ut. När den onda matten tillhåller honom att sluta med sånt blir det rätt mycket svärjande ("helvitte" tycker jag att han säger) och tassbankande. Dessutom går mycket energi åt till att hålla småbröderna på avstånd. Jazz är dessutom så uppslukad av att härja med leksaken så han märker knappt att godiset faktiskt trillar ut! I alla fall så är det en utmärkt uppfinning att ta till mellan varven - nu sussar alla djuren så belåtet. Och jag är också belåten - men nu måste jag städa!

Så kanske jag lär mig att uppdatera o sånt. Men ser ni - tiden räcker typ inte. För jag måste städa hela hela huset och det är inte litet det. Och så måste jag vädra kritterna, titta på mord på TV och läsa senaste Harry Potter (som i sanningens namn är rätt så sömnbefrämjande). Det är ren tur att det regnar mest för jämnan, annars skulle jag vara tvungen att klippa gräset också (jo för mina dagars upphov har till kraftigt rabatterat pris försett mig med en klippare, jag kallar den Brandklipparen och känner mig liksom litet förmer när jag spränger runt på ägorna. ROLIGT har jag!)  Familjen har i rena förskräckelsen förpassat sig till nån Medelhavsstrand (eller om jag känner dem rätt - nån poolkant) och lämnat mig och Mah Boyz att leva rövare bäst vi gitter i fjorton dar. 
Annars har det hänt en del, det har det:
*Vi var på en enastående trevlig shar pei-träff i "nästan Norrland" - umgänge, lekutställning o mat för flera plutoner. Så välordnat o bra.
*Ying har ställts ut inofficiellt med rätt strålande resultat, han blev BIG-valp och betecknad som rena Esset av domaren.
*Jazznik har debuterat i lydnadsringen på sitt eget lilla sätt men vi håvade i alla fall in ett tredjepris och blev på intet sätt avskräckta. Fortsättning följer.
*Tigger har fullt upp med att rulla sig i b*js och hämta hem fästingar - inte ens Scaliborhalsband har nån effekt!
*Mellanbarnet o Olsson har numera två förstapris - när de skulle kirra det tredje fick Olsson hjärnsläpp och gjorde en minst sagt blandad kompott som slutade med ett tredjepris i stället.  
*Minsta barnet kom helskinnad hem från Norrland och har nu hela tre veckors isfrihet.
En hel massa bilder har det förstås också blivit - så fort jag har städat så pass att jag kan ta mig in till min egen dator o inte familjediton kommer här att komma så ohyggligt mycket bildbevis att ni somnar framför skärmen.

Japp, jag överlevde - konstigt nog! Nu är det dock bättre än vanligt - jag har SEMESTER!!



Såna här är det gott om i skogarna - Tigger o jag trattar i oss. Några planerar jag att hemföra för pajtillverkning också. Jag när även vilda planer på att göra Drottningsylt, men jag tycker så rysligt mycket om att äta hallonen direkt från buskarna, så vi får se hur det går med den saken.



Här står Tigger och ser ganska rar ut, eller hur? Han har en så ädel snok - och så funktionell, sen! Allt nosarbete gillar Tigger - i synnerhet att leta paket med godis i förstås, men han tycker faktiskt väldigt mycket om att få en uppletanderuta att söka av i skogen också. Han är väldigt envis och tröttnar inte om det är svårt, och han tar med sig saken tillbaka, även om han ännu inte bär den ända fram till mig.

Förresten vet jag vem som har gett mig denna pest: det är Minsta Barnet! Bara för det ska jag, så snart jag är på benen igen, skicka henne till en annan Anstalt, denna gången en Maximum Security Facility, i översta Norrland. Flygbiljett är bokad o betald (konstigt nog en tur- och returbiljett. Vilken blötis jag är!)