Tältliv
I vackert väder finns det bara EN nackdel med tältliv: man vaknar TIDIGT! Det blir ljust och jag kan inte låta bli att kika upp i taket, på de små fågeltassar som avtecknar sig mot tältduken. Som för övrigt inte är nån tältduk utan nåt slags nylon, förstås.
Hundarna sover fortfarande som idebjörnar - att ha dem med på en liten tältsemester har inte varit några problem alls. "Home is where matte is", är deras devis, och på natten sover man precis som vanligt: Ying vid min fotände och Tigern tryckt mot min sida, under täcket. (För jag sover i sovsäck och drar sen ett extra täcke över alltihopat.) Vi trodde att lilla B ville sova hos husse (vi kör tvårumstält, förstås!) men hon ville hålla till inne hos mig hon också och fann sin vanliga plats ganska mycket ovanpå tigern, under täcket.
Utställningen var en lååångdraaaageeeen historia i tätvärme, först runt kl 14 var det Bettys tur. Jag trodde hon skulle vara övertrött med hon var jätteduktig att stå och gå; och kammade rent av hem ett excellent! Ying och Tiger var också excellenta - det blev mycket burtid för alla tre igår, men jag envisas i alla fall med att de aldrig ska vara ensamma; jag och/eller hussen sitter alltid med dem. Och en av tre är alltid ute i koppel; för umgänge eller skojträning eller utställning. Att tillbringa en hel lång, varm dag på en utställning är förstås inte idealiskt för nån kuse men de var väldigt avslappnade så jag FÖRSÖKER radera mattesamvetet! Dessutom gjorde jag INGET av följande: skrek och svor, nöp i öron, ignorerade surt, fulhöll i halsband, var allmänt otrevlig. Jag envisas med att hundarna ska ha extra mycket god och snäll uppmärksamhet på utställningar eftersom det är idiotiska tillställningar som krakarna INTE själva har valt att bevista. Tyvärr har inte alla den inställningen.
Slutligen tror jag Ying knep priset för mest avkonterfejade hund - oj, vad han har blivit fotograferad i all sin urfällda, falnade glans! Och både på utställningen och på våra många promenader i nejden har jag och yingisen funkat som mobil pejinformationscentral. Först fastnar folk för hans utseende, sen faller de i farstun för hans sätt. Det är STIL på Ying, även ganska tillfyllnade personer känner att de har vederfarits en nåd när Ying hälsar på dem.
Men mer om sånt å annat följer när vi har kommit hem. Att blogga på mobilen GÅR, men sådär 100 känns det inte.
Så: Greeting from Polka Pig City, vi höres!
