Oväntat
Jo nu ska ni få höra vad vi fann på igår afton:
Tigger och Betty och jag lekte agility!!
På brukshundklubbens facebook-sida puffades för att det var dags för säsongens sista ridhusträning, och som det blåste och snöade och var äckligt ute och som jag dessutom inte har varit på EN ENDA ridhusträff denna säsong, så kunde jag inte riktigt låta bli, tyckte jag.
Egentligen är jag inget fan av ridhusträning - den där möddingen de har som "golv" nåt slags fin torr jord blandad med finfint lortigt grus blandat med hästlämningar tycker jag yr för mycket upp i ögon och nos på hundar som inte mäter så värst många centimetrar över havsytan. På sådana mattar också, för den delen - nyser gör man och lortig blir man.
Men hursom gav vi oss åstad, jag släpade fram ett slalom om 8 pinnar och två hopphinder och sen var det liksom bara att köra!
Och då visade det sig att Betty har noll komma noll noll nix hindersug! Jag blev så förvånad, bara. När vi stod framför ett hinder och jag kastade bollen över båda hindren (som stod på rak linje) och skickade henne så hasade hon sig över hinder ett, sen gjorde hon en vid sväng kring tvåan och knep bollen. Märkligt, mycket märkligt. I slutet av hennes andra pass hade det tagit sig en aning, men som sagt: hindersug - icke. Farten är bra däremot, när sådan gives!
Tigern däremot - wow! Jag gjorde små trixiga ingångar åt honom, som att vi sprang i full fart mot ett hinder (nåja, full och full - tungkängor, termobrallor och arrak-jacka samt matte utan kondis i ett par decimeter ridhusmojsa...) - i alla fall MOT ett hinder, sen bringade jag honom att hoppa det från motsatta sidan, alltså mot vår ursprungliga rörelseriktning, och så full fart runt hinderstolpen igen och fortsätta i den initiala riktningen. Förstod ni det där? Nåja, det spelar ingen roll, för Tigern förstod och Tigern LUBBADE!! Så han slirade och krängde, som en rallybil. Så körde vi förstås hela kombinationen också, framlänges och baklänges och båda på en gång: slalom, hopp, hopp, vänd runt, hopp, slalom, slalom.... Han tröttnade aldrig!!
Men jag blev en aning utmattad, det blev jag...
Liiiitet, litet lydnad tränade vi också: fritt följ samt läggande och ställande under gång med Bettan och det gick jättebra. En liten platsliggning i grupp också för hennes del, jag gjorde den kort för hon frös om magen, men hon låg fint och utan konstigheter. Duktig också på att vara lös bland andra hundar, även sådana små ludd som kastade sig över henne med gäll stämma.
Tigerhjärtat fick träna litet på tvåans fjärr - himlar så jag har ställt till det med den! Nu vet han varken ut eller in, så nu blir det BARA UTESLUTANDE ENBART sitt och ligg, pas de tjafs.
För övrigt var Tigern sötast i stan för han fick låna Jazzens back-on-track-täcke (eftersom han skulle sitta en del i bilen), och dels såg han ut som en liten vit ponny i detta klarblåa täcke, dels hävdade han att han inte kunde röra sig alls. Ibland tog han små steg åt sidan som nåt skaldjur, bara, ibland frös han till is och såg så ytterligt besvärad ut så man har nog aldrig sett dess like. Men lockad av litet godis gick det förstås finfint att skutta på!
Men när vi kom hem efter dryga två timmar, då var det Trötta Krabater jag hade att lasta ur skuffen. Tigern kilade direkt in och la sig i Bettys biabädd, och att han går och lägger sig, det händer inte ofta. Och hela natten lång har de legat dyr stilla och sovit i min säng, naturligtvis på den för mig mest obekväma ledden. Men jag har ju inte hjärta att maka på dem, när de har varit så duktiga!