Locket på.
Det brinner, som bekant. Ungefär 80 km fågelvägen härifrån, och åt - för oss - rätt håll. Hit kommer den inte att komma, brasan. Men röken, den har kommit!
Idag står temperaturen på litet svalare och jag planerade en jättelång promenad i skogen med bara Ying och Tiger, och med uppletande av ett par leksaker (för Ying) och en bunt patronhylsor (för Tigern).
Ojnevojne, vad jag fick tänka om! Efter bara nån kvart i skogen hade jag ont i huvudet och mådde illa, och fick dessutom nästan panik när jag tänkte på mina små hunddjur och deras känsliga näsor. Trösten var att jag föreställer mig att det är mindre rökigt närmare marken - i alla fall verkade det så eftersom det överallt satt fåglar i mossan. Såg himla skumt ut - småfåglar satt i grupper och såg bekyttade ut. Och så tyst det var sedan - inte ett fågelpip hördes!!
Men i alla fall - detta alltså här, åtta mil från branden. Arma människor och djur däruppe runt Norberg. Hur klarar sig de vilda djuren, undrar man.
I alla fall - det var jättevarmt ute, också, trots termometerns avisering. Kändes som att stå i en bastu, en fuktig. Nu har vi till och med stängt fönstren och sitter bara inne och tycker synd om oss. Tur att jag har ett gäng Morse och Columbo inspelade - annars kanske jag skulle ha känt mig nödgad att göra nåt nyttigt, denna innedag. Hemska tanke!
För övrigt löper Betty, igen. Fyramånadersintervaller verkar vara grejen. Igår kväll gick jag med alla fyra hundarna, men det var nog sista gången på en tid, för killarna blev alldeles trötta på slinkan Betty som är SÅ påflugen! Hon smyger sig upp bakom dem, glider upp längs sidan och naggar de litet liksom gulligt i örat, sen hoppar hon framför och viker upp svansen. Killarna ser illa berörda ut och tittar på mig, för moraliskt stöd. Är det nån av dem som liksom fastnar i löplukten så räcker det att jag säger ett vänligt "nej" så tänker de på nåt annat. Att säga "nej" till Betty resulterar bara i att hon himlar med ögonen och inte avbryter sig det minsta lilla ens. Inomhus går det dock bra att ha dem ihop allihopa, än så länge. Snart får vi väl några jobbiga dygn, men - den dagen, den sorgen. Vi börjar bli vana!