Pelleskop-livet

Idag hade vi verkligen flyt med promenadvädret - när vi gick vid tiotiden var det soligt och blåsfritt och faktiskt inte en enda molntuss på himlen. När vi hade kommit hem blev det gråmuggigt och dant, men på eftermiddagen blev det fint springväder för Bettys och min trailtur och nu på kvällningen var det skönt igen (tack och lov, för jag frös som en hund (snarast en dvärgpinscher i så fall) efter springturen).

 

Så idag har jag gått 5 km med alla hundarna, sprungit drygt 6 km med Betty samt slutligen gått 3 km med Betty och Tigger och Ying, medan Jazz gick litet kortare med minsta B, detta för att vi andra skulle kunna gå svängen runt kyrkan (Jazz är livrädd för kyrkan för det KAN ju hitta på att hända att ringa i kyrkklockorna. Panik!). Jag tycker jag utnyttjar skollovet rätt väl, eller hur?

 

Betty är rena drömmen att springa med - under förutsättning att hon får springa lös (ja, jag vet - koppeltvång. Men när Betty är ensamhund känner jag mig fullkomligt trygg med hennes icke-jagande). Hon springer några meter före och vänder ideligen på huvudet för att kolla så att jag är med och inte springer åt nåt annat håll. Om vi skulle hitta på att möta någon människa gör hon som vanligt: pantar. Springer fort till matte och kräver betalt för tjallningen, liksom. Harar och den sortens väljer hon att inte se när vi springer i skogen, men på koppelpromenader har hon börjat panta såna också. Ersättningen är faktiskt ännu litet högre för såna än för vanliga gubbar, sura eller ej.

 

Morgonpromenaden tog vi för övrigt förbi stallet (också ett farligt ställe för Jazz, för hästarna KAN börja gnägga) och bort till militärens idrottsplats, och boll hade jag tagit med. Så Betty har sannerligen motionerat idag!