Snökaos och löpkaos
Bettys löp tragglade sig på i stilla mak - litet flirtighet från Bettan, litet fjäskande från vissa av pojkarna. Så såg det ut i fredags kl. 9.
I fredags kl. 12 var det annorlunda - mellanbarnet promenerade med Bettan och jag tog en långlång promenad med pojkarna och när vi sammanstrålade i hemmets lugna vrå etterpå så var där inget lugn längre. HÖGLÖPET hade inträffat!
Jag blir alltid lika förundrad över Sakernas Hastiga Förändring, liksom.
Nåväl, sedan dess har vi levt i ett kaos, gud hielpe oss.
Och som om det inte skulle räcka med löperiet så har det tamejkatten snöat oavbrutet ända sedan i fredags eftermiddags. Utom när det någon liten stund har duggregnat.
Igår tog jag lilla B ut i skogen på en riktig långis, med boll och allt. Som vi gick rätt ut i terrängen nådde snön gott och väl i höjd med mina knän och lilla B med sina 35 eller nåt centimetrar fick kämpa bra. Sin vana trogen märkte hon inte att hon var trött förrän vi kom hem efter en och en halv timme, men då slog det till ordentligt.
Idag lämnade jag fröken åt en stillsam hussepromenad och tog i stället med mig hela gossbandet ut på över-åkern-promenad. Eftersom det hade snöat hela natten och dessutom var plusgrader höll jag faktiskt på att upplösas i atomer av ren trötthet. Lilla Tigerns kämpainsats under dessa förhållanden är värda ett Nobelpris i fysik, minst.
Vad övrigt är är - framställning av SO-prov, stickning och läsning. Sedan i går kl. 23 haver jag läst drygt 500 sidor ungdomsbok, nämligen Cirkeln. Hoppsan, den var ju bra! Nu måste jag - så snart jag hinner - läsa de två fortsättningarna också.
Och säga vad man vill om löpkaos - tanken på att tillbringa morgondagen i katedern känns riktigt treven, jämfört med skrik-och-panik här hemma!
