Lättare!
Efter att ha funderat och förtvivlat och varit argsint i ett par veckor fick jag ett franskt uppsatsämne av minsta lilla barnet - tänk att den lilla lilla kan vara till sån nytta! - och nu känns allt betydligt ljusare. Nog för att eländet skall researchas och skrivas (på charabia) och framläggas och försvaras och det hele, men bara det att jag har ett ämne gör att det känns nästan vårlikt.
Men det går väl över.
Nöjd med att ha inlämnat min lilla ébauche klickertränade jag hundarna en liten aning efter lunchen. Häromdagen fann jag den här utmaningen: att lära hunden att frysa i en position UTAN att ta till mitt älskade omvända lockande. Så vi började så smått igår, och så här är utfallet, än så länge:
Tiger, den tigern! Hopp och studs och VADDÅ STÅ STILLA?!!! Efter två pass har jag kommit så långt att han faktiskt kan stå stilla även om jag liksom lutar en aning åt ett håll. Men det har varit kämpigt att komma så långt. Han lägger sig, snurrar, sätter sig, skäller, studsar, går in i fotposition, biter mig i benet, rullar, hoppar upp i soffan... Whatever, liksom. Bara inte stå stilla!
Jazz: han är klickerklok, han, och även om han har oändliga mängder spritt och sprätt i benen så har han järnkoll på när jag klickar och fogar sig därefter. Men jag kan bara ta ett försiktigt steg åt något håll innan han löser upp sig.
Ying: tja. Om han står när vi börjar så går det ju bra. Men sitter han när vi börjar så förblir han sittande. Det är nånting av Muhammed och berget att träna med Ying... Karaktärsdanande!
Olle: jotack, det går riktigt bra. Jag kan gå små vändor både nära honom och en bit i från utan att han rör nån tass. Men jag kan inte gå alldeles bakom honom än.
Betty: guldstjärna för Betty! Hon snappade direkt vad jag var ute efter och nu kan jag gå intill henne, eller bakom, eller långt ifrån utan att hon rör sig (kanske litet på huvudet, men det jobbar vi på). Jag kan också gå nära henne och klämma litet eller lyfta på en tass utan att hon tappar positionen. Snyggt jobbat på två korta pass!
Jag borde förstås filma eländet också, men ärligt talat: jag har en hand för klickern, en hand att ta upp godis med. Och stativ funkar inte så bra, för det blir mest en halv hund eller trekvarts människa eller bara tomt på filmen då. Tyvärr.
Men EN stor dumhet upptäckte jag, hos ALLA djuren: om jag rör mig på ett visst sätt så slinker ALLA in i fotposition. INTE bra! Och: ma faute, förstås.
Ständigt denna matte, som bara sabbar och förstör!