Kors i taket - vi tränar!
Igår eftermiddag såg jag plötsligt att en ny medlem i Hemliga Klubben sökte träningskompis till alldeles strax - det var som ett tecken från ovan så jag nappade förstås!
Hopp i termobrallor och det hela, rusta terrioristerna med täcken för bilförvaring och hopp i väg!
Vi möttes av en matte med schäfern Stina, tre år fast alldeles nyligen kommen till den matten. Trevliga tjejer båda två!
Och så tränade vi - riktigt strukturerat!
Först tog jag ut Betty; första träningen var att inte bry sig om Stina. Fast det visade sig att jag inte behövde träna alls på den delen. Av med kopplet bara och Betty var visserligen medveten om Stina och positivt intresserad men inte alls så det störde vår träning. Inte ens när Stina satte av som ett jehu efter boll eller annan leksak tänkte Betty göra hyss. Snyggt!
Vi tränade hopp för både Lk1 och bruks och det gick bra, fast jag har inte börjat med sättandet före återhoppet i brukshoppet. Jag tänker att det är för kallt för hennes rumpa, men det är det ju förstås inte - Betty GILLAR att sitta när det är kallt!
Sen blev det förstås en massa tragglande med frit följ. Suck. Men: som en skänk från ovan eller nåt dök M upp och förutom att hon hade sin nya fina mallevalp med så ställde hon, som vanligt upp, med goda råd. Eller rättare sagt: hon talade om hur jag SKULLE göra. Och sen talade hon med hög röst om alla FEL jag gjorde.
Och hon hade förstås alldeles rätt och jag fick en massa nytt att tänka på och en massa gammalt som jag borde veta bättre än att göra men som jag har slarvat med. M är fantastiskt duktig och generös med sin kunskap, fast så där alldeles socialt begåvad är hon inte, det måste erkännas. Inte alla står ut med att det alltid skall låta så lätt och att man alltid skall få höra hur mycket fel man gör.
Mina pedagogiklärare skulle få spel, den saken är klar!
"Nya" träningen går i alla fall ut på: mycket mycket tydligare felsignal - inte låta henne göra fel - bara lyfta vänsterfoten (min) - och så BELÖNINGSPLACERING!! Jodå, jag är en slarvmaja, och jag behöver en spark i baken ibland!
Sen var det Tiggerns tur - jag hade ställt upp en ruta när jag hade Betty ute. Tror ni han sprang in i den? Nix! Han siktade precis till höger och ställde sig som om den fanns en ruta till, kant i kant med den jag hade ställt upp. Konstigt. Men efter några skick så gick det bättre. Jag lurar på om det kan vara så att jag står väldigt konstigt eller så - så jag liksom "siktar" fel? Uppenbarligen behövs det mängdträning, i alla fall!
Sen gjorde vi en del fritt följ och långa inkallningar, men Tigern tycker INTE om att sitta på kall och isig backe. Även en fjärrdirigering gjorde vi, med stor tveksamhet från Tigerns sida. Han tycker inte om att ligga på kall och isig backe, heller!
Hur som helst - en dryg timmes riktigt bra träning blev det. Nu gäller det bara att hålla ångan uppe, för jag VET att det kommer att bli vår och tävlingssäsong i år också. Även om man inte kan tro det när man kikar ut idag. Ureväder. Snöyra. Kallt.