Väntans dagar
Inget är som väntans dagar, eller hur?
Här väntar vi på två saker: vi väntar med förväntan på att det ska bli lördag så att Betty skall bli mentalbeskriven och vi väntar med fasa och oro på att det skall komma ett Betty-löp emellan.
För nu hänger Olle och Jazz vid henne som två snuskplåster och Ying börjar också haja till då och då.
-Knip jänta, knip! vill jag säga, för det vore så bra att få det här MH:et avklarat, åtföljt av div. hälsokontroller (höfter, armbågar, knän, ögon) så vi vet om hon e nått å ha, sen. Alltså avelsmässigt, annars är hon av det rätta virket, det vet jag.
I alla fall tog vi en tjejprommis idag, bara Bettan och jag. Vi gick först till klubben och tränade, sen gick vi och busade.
Sista septemberdagen blev en sån där bästseptemberdag. En sån att minnas i november, eller snarare kanske i januari, om man är jag.
En lagom pinne som Betty ville ta med hem.
På klubben tränade vi apport, för det fanns en stor apportbock liggandes där som vi lånade. Hon är duktig att hålla den, men seg i gripandet. Jag håller fram och säger glatt "apport!" och Betty tittar utmanande på mig. -Jaså du... säger hon. Sen seeeegar hon upp gapet och sträcker sig fram och tar mojängen. Och sen håller hon. Men hur tusan ska jag få upp nån fart i själva gripandet? Tips, anyone?
Och så hoppet, både för ettan (hopp till föraren) och för tvåan (hopp från, sitt och hopp tillbaka). Fast i tvåans hopp är det mest träning för att få ut henne en bit från hindret, i stället för att stanna nästan med svansen på plankan!
Litet linförighet blev det också, och hon var riktigt duktig. Att ta bilen till klubben och börja träna efter bara en kort rastning går inget vidare, då är lillan så taggad så hon springer baklänges framför mig, men om vi promenerar dit så går det mycket bättre, det verkar som hon bränner av den värsta galenskapen då.
Sen kom vi hem och då var Bubbla en aning pömsig.
Fast bara en aning.