Skogspromenad - som vanligt
Igår var Jazz och Olle någotsånär drägliga i förhållande till Betty så jag orkade ta hela järngänget på promenad samtidigt.
Helt skumt så regnade det INTE just när vi gick ut. Det måste ha varit ett rent förbiseende av naturen.
Det är så smäckigt ute på hösten - det luktar gott och liksom GÖR gott.
Full fart framåt! liksom.
Och Jazz hänger med.
Jag inledde projekt självporträtt med hund. Fniss. Man har inte roligare än man gör sig, men ibland gör man sig väldigt rolig. -Tyckeru? säger Tigern.
Rätt pinsamt, tyckte Jazzen.
Det finns nån Kent-video där nån har långa fyrkantiga skor, och den tycker jag alltid är så otäck. Det är skorna som är så obegripligt skrämmande. Och där fann jag mig själv, ensam i stora skogen (fast med fem vilddjur), och med just såna farliga skor. Läbbigt.
O, vilken positiv uppsyn.
Mattes gullgris rullade sig i något alldeles obegripligt illaluktande. Usch och tvivale - det stank i herrans höjd.
Lilla Bison tänkte också rymma och undersöka det där väldoftande men fick sig en skopa ovett så hon avbröt övningen. Dumma matte.
Pantersmyger på sin tigerbror i stället.
Tigern gör sig söt. Men illaluktande.
Jojo, så går det! Olle fick passa på att ta ett bad också, pudlar behöver visst alltid bada. Två schamponeringar med parfymfritt hundschampo och en schamponering med parfymerat människoschampo behövdes för att göra Tiger möjlig att ha inomhus igen. Men OJ, vad han älskar frottering och inte minst det senaste, nyupptäckta njutningsmedlet: hårtork! Jag tror jag skulle kunna plugga in en hårtork och ha som träningsbelöning för den lille tigern. Olle är inte fullt så entusiastisk, han är mera som en värdig äldre herre hos barberaren.
Sen blev den trött, den lille grisen. Och han är inte rödfnasig om näsan, det bara ser ut så på bilden. Här är litet brunfläckig och litet rosa under vita pälsen.
Men nån träning på leriga klubben blev det inte för nybadade tigern den kvällen. Så kan det gå.