Onsdagsträning
Igår kväll tog jag mina terriorister upp till klubben för litet träning.
Men brrrr! vad det börjar bli kallt nu - huvudsaken måste snart få en lösning!
I alla fall fick Tigern börja med fyra minuter platsliggning i kallt blött gräs, men det fixade han förstås finfint. Sen körde vi en lååååång session fritt följ med kommendering - mitt i prick! Och så fjärren - strålande! Skrutten då - vi måste kanske hitta kvällstävlingar i fortsättningen? Eller vad kan det vara som tokas, tro. Den här säsongen har vi i alla fall varit med på tre tävlingar, varav två förmiddagare som gick alldeles åt pipsvängen och en på kvällen som gick bra.
Nåväl, sen gjorde jag ett rutskick också och det blev en klockren 10a, fin liten gris!
Sedan var det Bettys tur att få träna litet, mina snälla klubbkamrater lät henne vara med trots att hon är så himla farlig och så. Fniss. Fast det tyckte allt att hon verkar ha ett talfel. -Inte ett, FLERA! genmälde jag, och det hade jag rätt i. I övrigt uppförde hon sig finfint, inget trams med andra hundar när hon är lös, det verkar knappt som hon ser dem fastän de är alldeles inpå. Det är så det ska vara på appellplan! Däremot ville hon inte hoppa först, trots att det var väldigt lågt. Tror att det blev konstiga skuggor eller nåt, så jag gick över tillsammans med henne några gånger och sedan var det lugnt igen.
Och så fortsatte jag med min grundning av rut-träning. Jag hade stora interbollen (den med handtag) med och la helt sonika ut den i bakre änden av rutan och så fick hon springa och ta den på kommando. Så småningom tänker jag ta mindre och mindre saker och lägga ut tills det blir en reflex att springa ut i den där förnicklade rutan.
Linförigheten var förstås som vanligt alldeles åt pipan. Vi gjorde litet stegförflyttningar och det går finfint men tar jag mer än tre steg så blir hon Lilla Vild med Rumpan Före, så vi lämnade det därhän. Det kommer, tids nog!
Sen var det dags för Tigern igen, och då fick Betty ha täcket på när hon blev lämnad i bilen. Jobbiga höst! Vid det laget var vi ensamma kvar på klubben också, det är faktiskt nästan litet kusligt i mörkret! Ljusslingan som ledde från sekretariatet/parkeringen och upp till klubbstugan är borta (tillfälligt? Hoppas!) och det gör ganska stor skillnad, även om belysningen är på över appellplan.
I alla fall gjorde vi litet vittringsapportering som gick hur finfint som helst, först med alla fem pinnarna gömda, sen med dem synliga. Inget munnande eller lyftande på nån annan pinne utan mycket målmedvetet utletande och hämtande. Vajert!
Och så ett par rutskick till, i flyttad ruta. Enastående kalasbra, blir slutomdömet på det!
Sen var det trötta små kaniner som kom hem och avrundade kvällen i TV-soffan med matten. Varmt te och ett par dubbelmackor av delikatessknäcke var precis vad JAG behövde för att kvällen skulle få sin perfekta avslutning!