Friskt
Idag kom minsta barnet hem tidigt från skolan - redan före 14. Annars är det alltid beckmörkt när hon kommer hem men nu fanns det novemberdagsljus nog för en springtur rätt ut i naturen, mitt i veckan! Litet oväntat lyx för Ying och mig.
In med oss i bilen och iväg till skogen med mountainbikespåret och sen bar det av i en halvmil. Oj, vad Ying gillar att dra!
När man tar vanliga promenader med honom så får han ju sina idéer och drar som en tok till en stolpe eller grästuva eller nåt, men när han har springselen på så bara drar han - utan mål. Även när jag väljer att gå en bit (för att inte omkomma) så ligger han på så nätt, lagom så jag hela tiden har "hjälp". Inte dumt alls, faktiskt.
Idag var jag mer alert och höll koll på ev. älgar, men det var lugnare den här gången. På ett ställe markerade Yingen väldigt mycket, men han nöjde sig med att vädra väldeliga, utan att tappa riktningen.
Det är väldigt roligt att springa så där ut i terrängen - den stig som finns är mest stenar, rötter, lera och massor av bruna löv ovanpå alltihopa så det blir ännu mer spännande. Ibland blir det betydligt mer hopp och skutt än spring, drar Ying på ordentligt då så tar jag rena flyg-stegen ibland, nerför branta backar och sånt. Litet läskligt ibland, men bara på nöjesfälts-sätt. Det kittlar litet i magen, men på ett bra sätt!
En riktig atlet är han!
Men det där med att posera är inte riktigt Yings grej. Alltid är det nånting som måste kollas in precis när jag trycker på knappen!
En halvmil blev det, sen tog vi bilen hem.
Men då var det ju bara att klä på resten av järngänget också, och dra på Ying en reflexväst, och så ut igen. När jag hade lyckats infånga och bylta på Jazz.
Och så blev det en halvmil till, fast i lugnare tempo och i hemmaskogen.
Fortfarande ljust när vi gick, men det mörknar fort.
Men när jag kom in, efter två och en halv timme på raken i friska luften, då fröhöhös jag! Kvickt en varm varm dusch och upp och dra på sig nåt varmt och mjukt, medan jag följdes av uppmanande blickar:
Hungriga, ju!