Up the ante!
I eftermiddags tog jag Tigerungen under armen, eller i alla fall i bakluckan, och for till klubben. Vi MÅSTE ju drilla inför helgens övningar! Och jag är så illa piskad att hitta på nåt kul med rutan. Så på vägen dit stannade jag till vid Willys, lyckades hitta en P-plats i riktig kallskugga (för nu måste man tänka på sånt, glöm inte det!) och traskade in. I charkhyllan hittade jag små runda folieformar med något som hette hönspastej, à 3,98 burken. Jag slog till på ett par såna och dessutom ett paket varmkorv, i fall hönset skulle vara trist.
Sen for vi vidare till klubben och när jag körde in på parkeringen började Tiger i vanlig ordning att skrika och banka i burväggarna. -Släpp ut mej, men fort! betyder det. Den hunden, han skulle helst ALLTID vara på klubben!
Jag satte upp tre stycken rutor på en gång - 8 koner hade jag själv och så var det en ruta som redan var uppställd. Sen tragglade vi litet fritt följ och apport ett tag, och sen presenterade jag hönspastejen: jag drog av locket och satte den till hundens nos. Bingo! -Jajamen, sa Tiger, sånt här är det som tigrar jobbar för! Så ställde jag burken på bänken och tog hunden till första rutan. För att få upp farten litet extra ställde jag upp ungefär 15 meter från rutan och visade på, hetsade litet. Och kommenderade - och Tigern FLÖG iväg och ställde sig smack mitt i. Jubel och tjo från matte och full karriär på oss båda till belöningsstället där det blev ganska fri ätning.
Sen gjorde jag om manövern några gånger och det gick riktigt, riktigt bra. Å, så skönt.
Varmt var det också, så det blev en bra träning i att orka med vårvädret. (Särskilt för mig...)
Ja, sen varvade vi rutan cum superbelöningen med de andra delarna i tvåan och jag är ganska nöjd. Han var förstås alldeles på framåt och vild i fria följet, men sån är han. Annars är jag nöjd.
Och så avslutade vi träningen med litet agilityövningar, som också gick alldeles strålande. Kontaktfälten sitter fortfarande och han fuskar inte i slalomen, även om farten inte är så strålande. Men matten orkar bara inte springa ett helt agilityvarv...
Eftersom Tigern vägrade att åka hem efter denna träning tog vi en rejäl promenad också, längs ridstigar och grusgropar. Jag gick där och tänkte att det är så skönt att ha en hund som kan gå lös, när Tigern satte av som en stövare efter ett gäng rådjur som spratt iväg i ett snår. Nåja, han kom strax när jag ropade och sen traskade vi vägen fram, med lös hund och - faktiskt - rådjur precis runt oss hela tiden. De stod mitt på vägen och liksom delade sig åt sidorna när vi kom. Tigern var duktig; visst är han intresserad och jag låter honom titta, men när jag ser att svanstippen börjar vibrera, då drar jag till med ett NEJ! eller LÅT BLI! och då lyssnar han direkt. "Hellre en köttbulle i magen än 10 rådjur i skogen" är Tigerns motto.