Trollen och vi
Kvällens springning delades med Tigerungen - GISSA om han är trött nu, benen i vädret och nosen vädrar i sömnen.
Idag hade jag ingen GPS (varför känns det alltid så oerhört jobbigt att sätta den på laddning?) så nån exakt sträckangivelse kan jag inte ge, men det torde ha blivit minst 5 km totalt. Fast med spring och gång om vartannat, som vanligt.
Känslan? Nja, så där.
Fast idag gjorde vi fartlek, det var roligt. Det är så att Tigern springer lös i spåret, som vanligt, och han är ju så mopsig och vet precis vart vi ska. Så han kör solo, liksom.
Då forsar jag rätt ut i skogen, i full blårulle och Tigern vaknar till och kommer farandes efter, över stock och sten.
Detta tjänar flera syften: hunden blir mer uppmärksam på sin matte, matten får sig en intervallduvning och matten känner inte hur trött hon blir eftersom hon måste ha full koll på terrängen för att inte rusa in i en tall eller ner i ett kärr. Mycket skojigt.
En iakttagelse: när jag tar en kotte eller pinne eller nåt och lägger bland andra av motsvarande slag har Tigern inga dumheter alls för sig med vittringsapporteringen; han bara överfar alla föremål med nosen och tar det korrekta. Medan han,när man tränar med spårpinnar liksom "munnar" allihopa. Skumt. Kan man få ha tallkottar i stället på tävling?
Idag hade jag ingen GPS (varför känns det alltid så oerhört jobbigt att sätta den på laddning?) så nån exakt sträckangivelse kan jag inte ge, men det torde ha blivit minst 5 km totalt. Fast med spring och gång om vartannat, som vanligt.
Känslan? Nja, så där.
Fast idag gjorde vi fartlek, det var roligt. Det är så att Tigern springer lös i spåret, som vanligt, och han är ju så mopsig och vet precis vart vi ska. Så han kör solo, liksom.
Då forsar jag rätt ut i skogen, i full blårulle och Tigern vaknar till och kommer farandes efter, över stock och sten.
Detta tjänar flera syften: hunden blir mer uppmärksam på sin matte, matten får sig en intervallduvning och matten känner inte hur trött hon blir eftersom hon måste ha full koll på terrängen för att inte rusa in i en tall eller ner i ett kärr. Mycket skojigt.
En iakttagelse: när jag tar en kotte eller pinne eller nåt och lägger bland andra av motsvarande slag har Tigern inga dumheter alls för sig med vittringsapporteringen; han bara överfar alla föremål med nosen och tar det korrekta. Medan han,när man tränar med spårpinnar liksom "munnar" allihopa. Skumt. Kan man få ha tallkottar i stället på tävling?