Rutan - cont'd
Alla sätt är bra - utom de dåliga, brukar man säga. När det gäller "rutan" är de dåliga sätten också bra, tror jag. ALLA alla sätt, möjliga som omöjliga, måste användas om man ska få nån futt. En dag la jag mig platt på magen på 10 meters avstånd från rutan - med hakan i backen hamnade mina ögon ungefär på samma höjd som Tigerns. Och vet ni vad? Inte såg jag nån ruta, inte! Jag såg en liten orange prick; det var toppen av en kon som stack upp. Och då var gräsmattan ändå nyklippt och ganska slät. Ganska intressant erfarenhet. Ganska intressant åsyn också, av runtomståendes uppsyn att döma. Men, men - det är ju bara att lära hunden att springa ut så dyker det så småningom upp nåt, nämligen en ruta. Fast nu har ju Tigern lagt sig till med att se rutan, stanna och vända sig om och liksom säga: -Titta matte, där är den! Inget bra det inte. Om jag väntar ett tag så tuffar han ut en bit till, kanske rent av ända ut till mitten av rutan, men nån 10:a är det inte. Men efter all träning med target, belöning utlagd bortom rutan, bollkastning över huvudet osv. har jag nu börjat göra precis tvärtom. Stor smaskig belöning, t.ex. frukosten, placeras BAKOM mig och hunden. Visst låter det fel? Men jädrar i min lilla låda vilket tempo han får min lilla buse! Och smack rätt in i rutan! Och där blir han stående tills matte kommer lullande efter och ställer matskålen där. Mycket märkligt, men det verkar fungera. Än så länge... Det ska väl vara en terrier till den sortens!