Pelleskop-livet

Egentligen måste jag UNBEDINGT plugga, men jag erfar att ett litet livstecken vill ut och spöka.

För lever gör vi, dessbättre.

Vi  har haft en så skön helg med långa promenader, ett par springturer (när väl kliet släppte), till och med un petit peu de svampplockning. Och äldsta barnet var hemma och hjälpte fadern att putta omkull delar av en björk. (Ingen omkom.)

 

Men idag var det dags för allvaret, ut i verkligheten.

Dåligt samvete för hundar förstås, så min plan är att vara så nedra JOBBIG när jag är hemma att de samtliga tycker att det är himla skönt att slippa se mig under ett antal timmar per dag.

 

Så att i morse stapplade vi ut kl. 5.45 pip. Verkligen PIIIIIIP för Betty kilade upp på trappan igen och satt och var purken tills jag fjättrade henne och släpade med henne. Och då regnade det inte ens...

Vi tog en rask promenad om 75 minuter - 50 min powerwalk och resten stilla stros hemöver. Så kaffe och ombyte för mig innan jag for iväg, runt halvåtta. Minsta barnet börjar hyfsat sent på måndagar (för en gångs skull) så det blev hon som fick utfodra och låsa in.

 

Tokstressad fick jag sedan köra hem 2 mil på lunchen, släppa ut, gömma godis i trädgården, köra alla trix i världen, pussa, klappa, lugna ner - allt på 20 minuter - och så låsa in igen och full rulle tillbaka. Pust!

 

På eftermiddagen kom hussen hem tidigt så då kunde jag ta det lugnt, men när de hade fått sin middag runt17 så tog vi en promenad på drygt två timmar, men massor av fot och ligg och luringar av alla de slag.

Nu har krumelurerna somnat igen, men snart ska jag väcka dem och köra helslut på dem, inför morgondagen. Så att det säger: Gå bara, GÅ! när det är dags för mig att ge mig av.

 

Hur som helst - vilken TUR att jag gillar att promenera, för frisk luft är nog det bästa ändå, efter en dag på jobbet!