Pelleskop-livet

Häromdagen fyllde jingispingis 7 bast. Just "bast" - fjärran vore det the Chinaman att fylla något så prosaiskt och liksom normalt som år.

 

Nå - har han blivit just något mognare då?

Tja, allting är ju relativt. Han är värre än någonsin att gå med i koppel - det är endast och uteslutande HAN som bestämmer vart vi skall styra kosan. Men många saker som han förr aldrig har nänts göra griper han sig an med friskt mod numera, såsom: att leta godis (till skillnad från att gå direkt på the mother load och bara kräva), äta frysta ben utan att gömma dem jättelänge först, äta hundisglass. Vidare sådana saker som att ibland förekomma på annan plats i hemmet än i min omedelbara närhet (fast då blir jag genast orolig). Han knycker saker och springer ut med dem i trädgården eller bara runt runt i huset.
Han har börjat delta med någon liten entusiasm i sådana övningar som att balansera på pytteliten grej, ligga i grupp, hämta prylar på uppmaning, gå med enklare bud.

 

Sammanfattningsvis: jag vet inte om han börjar bli en vuxen och förståndig hund eller om han håller på att förfina och intensifiera sin egen form av kringkringhet.

 

Hur som helst är ett dystert faktum det är sju år får anses som rena bonusåldern på en sharpei...

 

Fast säg inte det till Ying, vi låter honom alltid få veta att MINST 20 år är förväntad livslängd för en asiatisk skurk av hans kaliber!