Pelleskop-livet

Djupandning

Publicerad 2013-03-12 13:35:54 i O-hundigt

Här har jag klagat över att jag har så mycket att gööööra, och det har jag - jag skriver franska så fingertopparna glöder; en STOR uppsats och hela tiden små redaktioner och essäer och allmänt trams som skall lämnas in genast. Och så en uppsatshandledare som hänger över mig som en oklippt lugg. Samt förstås små skoj-plugguppgifter på svenska och engelska som också behöver göras och lämnas in, allt som oftast.
Och så vill man ju visa att man lever här också. Sådan är min intention.
 
Den här veckan har jag dessutom TRE seminarier, vilket är minst två för många.
 
Och hej och hå, i morse när jag drog igång arbetsdagen och knäppte på datorn sa det ungefär "pliff", och så dog den! Näe!!! Sparar på annat än hårddisken gör man ju inte för man är ju en slarvmaja, ett par av de mindre verken hade jag faktiskt i nåt slags nit mailat till mig själv så de fanns kvar i ganska (GANSKA) aktuella versioner, men storverket är puts väck. Vad som fanns av det.
 
Värst av allt är att även om det är rysligt snällt av maken att låna mig sin dator så är den såååå seeeeg, trots att den borde vara snabbare. Skriver man fel och vill radera så händer det ingenting, då trycker man på backa-och-radera-knappen flera gånger i vredesmod och TJONG där försvann hela sista stycket. Och tangentbordet är ju inte MITT tangentbord - som före detta världens bästa sekreterare har jag en ryslig fart i fingrarna när jag skriver och då är det jätteviktigt att man har sitt egna, hemtama skrivbord. Dessutom hade jag lagt in en miljon makron och kortkommandon för franska saker - tji fick jag, liksom!
 
I en sån här situation ska man förstås arbeta metodiskt med vad man kan, andas lugnt och ta det från början. Men vad som ligger närmast till hands är att flaxa med armarna, springa runt och skrika, fräsa åt hundarna samt gno ihop litet negerbollssmet att äta upp orullad. Tur i oturen att magen vänder sig vid blotta tanken på blotta doften av choklad, i och med detta faller hela panikscenariot och hundarna klarar sig undan ofrästa. Men INOMBORDS flaxar jag och skriker och äter godis.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela