Pelleskop-livet

Ja, alltså - det gick ju bra på rasspecialen. Excellent för rasspecialist är bra att ha, även om lilla B inte blev placerad. Öronen var "untidy" och hon behövde alltså bli litet mer "fit", men som helhet är hon prima, lilla B.

 

På söndagen kikade jag litet på agility- och lydnadstävlingarna, det såg roligt ut. Båda två är inofficiella och i synnerhet vad agilityn anbelangade så verkade det göra saken roligare. Inga balanshinder, t.ex., och inga svårighetsklasser, bara "small" och "medium". En av de ansvariga lät mig förstå att tävlingarna i fortsättningen kommer att ligga på söndagar i stället för som tidigare på fredagen, dagen före utställningen, så nästa år satsar vi definitivt på ett deltagande. Jag hade ju siktet inställt på lydnaden i år, men tänkte att det skulle bli för stressigt att ha en tid att passa redan på fredagkvällen - först när anmälningstiden hade gått ut uppmärksammade jag att tävlingen faktiskt var flyttad till söndagmorgonen. Slarvmaja! Men nästa år skall jag vara mera alert.

 

Gränna var i alla fall lika vackert i år som i fjol, och lika badvänligt för Tigern. Även Ying, Betty och JAG badade för övrigt - inte lika mycket och lika glatt som lille T, men jag simmade i alla fall några tag, och Betty också. Ying traskade och plaskade mest, men det gjorde han helt på eget initiativ - vackert nog!

 

På lördagkvällen tog jag mig en springtur, i alldeles eget majestät. Det går en så vacker liten grusväg längs Vättern som är alldeles förtjusande att lubba på, men sen ska man upp i stan... Jag hittade en grusbacke betecknad "Leons slänt" som förefaller vara ditanordnad av nån särskilt nitisk och sadistisk gammal gymnastiklärarmajor - det gick knappt att GÅ uppför den ens! Som tur var fanns parkbänkar inplacerade (och grundligt förankrade) här och där, de blev räddningen för den här gamla tanten. Men sen när jag hade sprungit genom hela den lilla sockerdoftande staden bar det nedåt igen, mot stranden på andra sidan av campingen och så hem igen. Det blev bara en litenliten runda, en halvmil ungefär, men i perfekt varmt väder och med underbar utsikt hela vägen. Ingen GPS. ingen klocka, ingen musik. Märkligt, men inte så tokigt.