Pelleskop-livet

Jag såg just statistiken för den här bloggen för senaste veckan, och det må jag då säga - det går UTFÖR!! Ser ut som rena slalombacken, faktiskt.

Så nu undrar jag bara: vad har jag gjort?

Däremot vet jag vad jag INTE har gjort: jag har inte satt mina mamelucker på huvudet igår kväll, av den enda och enkla anledningen att jag hade inga på mig. För annars!

 

Igår morse lämnade jag bilen hos däcksbytarstället och det var riktigt ruggigt för jag fick lov att skrapa vindrutan först. Ett hemskt göra eftersom jag egentligen behöver trappstege om jag ska lyckas med det, nu fick jag i stället gno fram liksom ett par små titthål.

Tur ändå att det är väldigt nära till meckisen.

 

 I alla fall: när jag å kvällningen åkte och hämtade hundmat (de äter mig ur huset, di ojurren!) så kom det snöfnyk i luften. Till och med jag, strikt anti-vinterfundamentalist, tyckte det var litet fint.

 

Sen var det dags för kvällspromenaden med de små. Då snöyrde det litet mera. Och sedan ännu litet mera, fast bara tunn småspik, liksom.

Och sen började det blåsa i byar, jättehårt, jättekallt - jätteont i pannan! Aj och Oj och Ta mig härifrån men fort!

Samma sak tyckte Jazz. -Jag sa ju det, jag sa ju att vi inte skulle gå ut! sa Jazz hela tiden och det hade han rätt i för han hade krupit in i buren-intill-elementet och morrat ganska övertygande innan jag fick ut honom. Han hade ändå en ganska rejäl kofta på sig, så han var väl den bäst rustade. (Bortsett från Polarhunden Ying, som liksom alltid är redo för såväl Arktis- som Antarktisturer.)

 

Hur som haver, det gjorde så nubbans ont i pannan så OM jag hade haft förstånd nog att dra på mig yllebenkläderna så hade jag på ort och ställe, och helt obrydd om synlighet, dragit dem av min umpa och på min skalle. Dessutom - får mitt postament plats i dem så borde ju rimligtvis hårknuten rymmas också!