Stora hatet
Ibland blir jag alldeles nedslagen i skoskaften.
Det är när jag kikar in på facebook och ser hur många som hatar så mycket.
Man hatar Hollywoodfruarna (i alla fall vissa), man hatar tanken på böneutropare i Sverige, man hatar tyska fotbollslandslaget, man hatar människan man mötte i morse som tittade konstigt på ens hund. Och så håller man på så.
Ibland kan man förstås ÄÄÄÄÄLSKA nånting också, då är det oftast fråga om skor. Som är to die for.
Men oftast är det stora hatet som pågår.
Allra mest populärt verkar det vara att hata invandringen och det som kommer med den. Alltså själva invandrarna.
För det är ju deras fel, allting.
Även andra utlänningar, som inte precis är invandrade utan mera som kringvandrande, kan man hata och vara jätterädd för.
I somras var det rena paniken över nån vit skåpbil från Vitryssland/Polen/Ukraina med otäcka karlar i, vilka for runt och stal hundar.
Rena Batmobilen måste den där skåpbilen ha varit för den var i Grums kl. 11 och siktades sedan i Njutånger vid lunchdags för att avrunda med en eftermiddagsfika i Simrishamn. Ungefär. Och överallt där den for fram blev det alldeles tomt på hundar, närapå.
Nä, det var ingen Batmobil, säger en del - det var så klart en liga med flera vita skåpbilar.
Och det låter ju jättepraktiskt att de har liksom firmabilar, litegrann som DHL och så. Så man vet - hejja, här kommer hundtjyvarna!
I förra veckan berättade en person på ett facebookforum att några skumma individer hade ställt skumma frågor om hennes hund. Och så avrundade hon med "de såg ut som polacker". Bland alla inkännande hysteriska kommentarer var det faktiskt en person som frågade "hur känner man igen en polack?" och det tackar vi för.
En mig bekant person, som jag trodde var En Vanlig Normal Människa, öste ur sig rasistiska floskler på en hundträning häromsistens. Hon tycker jag är galen som lämnar hundarna ensamma hemma nån enstaka timme då och då, inlåsta i huset förstås. Galen därför att i villan på andra sidan gatan bor det Utlänningar.
Jag har fått mig ganska goda stunder när jag för mitt inre öga utmålar för mig bilden av Gode Grannen, han som ger grönsaker och äter päron, smygandes över vårt staket för att bryta sig in och sno våra hundar. Kanske frugan står bakom och puttar honom i kostymbyxbaken!
Hur som helst - paff blir jag. Och finner inte ord. Förresten är det oftast alldeles lönlöst att gå i svaromål, för mina argument tryter. Exempelvis är det sant att jag inte känner en enda polack som är hundtjyv. Men det är också lika sant att jag inte känner en enda polack som INTE är hundtjyv. Faktum är att jag mig veterligt inte känner vare sig någon polack eller någon hundtjyv, oavsett nationell tillhörighet.
Och detta kan naturligtvis vändas emot mig.
Men just när det gäller hundtjyveri så tror jag att man ska vara försiktig med att binda sina hundar utanför affärer osv. och helst låta bli det helt och hållet - det gör jag. Däremot behöver man kanske inte jaga upp sig till hysteri varje gång man ser en vit skåpbil.
Och när det gäller de där förkättrade Hollywoodfruarna så finns det ju en mycket enkel lösning - knäpp av TV:n. Eller om det är för svårt - byt kanal.