Pelleskop-livet

Idag höll det på att sluta med ett eländes elände - hjälp!

Men som tur var gick det bra, inte en skråma på nån utom på mattens trygghet, kanske.

Vad som hände var att när vi var på hemväg från promenaden mötte vi, fast de gick på andra sidan av en vältrafikerad, snabbtrafikerad gata, en matte med en ganska stor svart hund. Tigg började förstås gaffla, för det gör han alltid om han har flocken med sig, Betty satte i också. Och antagligen hade den där hunden nåt slags attityd (den gick i nosgrimma också, och det kan ju tyda på att den "sa" nåt som inte jag uppfattade) för plötsligt började Jazz fräsa till - han som mest bara brukar vara cool och se ut som han inte känner oss. I alla fall - Jazz gjorde ett utfall och kastade sig framåt. Och då gick koppelhaken sönder! Ingen vek sak heller, men kanske med några år på nacken.

Så Jazz störtade sig över vägen och precis då kom det en bil från ena hållet och strax en från andra hållet också!

Tur ändå att han är kvick som en råtta min lilla skrutt, och målmedveten - han liksom rann upp på andra sidan och hade fullt sjå med att försöka komma åt den andra hunden. Och där stod jag, på andra sidan och ropade: -Stanna där Jazz, STANNA DÄR! För jag måste ju vänta på en glugg i trafiken så jag kunde ta mig över med mina övriga fyra!

Brrrr, det var ruskigt!!

Över kom vi i alla fall och Jazzen fick ha sitt trasiga koppel som improviserat retrieverkoppel på hemvägen. Jag tyckte att jag tog det rätt lugnt och inte skärrade upp mig, men nåt var det nog för alla fem gick alldeles lugnt och ordentligt resten av vägen.

 

Usch, så fort det kan hända saker. Det här var tredje gången Jazz satsade på att bli överkörd: första gången var det på samma väg fast längre hemåt, då backade han ur sitt halsband för att nånting smällde. Och då var det MÖRKT också. Tvi.

Andra gången var då när vi förlorade Peppar - då var Jazz också uppe på motorvägen, rädd och förvirrad.

Och så idag, då.

Nu kan det liksom räcka, tycker jag. Jag hade ju lärt mig att aldrig ha honom i vanliga halsband, alltid stryp, inte släppa honom lös - nu får jag visst vänja mig vid att provrycka kopplen också.

Usch, igen.

 

Nåja, i övrigt var det en bra promenad - det är kallt idag, men solen värmer riktigt snällt om man hamnar rätt.