Gråa dagar skyndar aldrig på!
Brrr - det är ruggruggruggigt!
Jazz har fått övergå från tunna hösttröjan till mer värmande tovad ull - när vi kom in från lunchpromenaden och jag tog av täcket var han gosigt varm. Men de där långa magra benen, de är det värre med!
I alla fall tog jag en promenad med bara Tigern och Jazz idag, det är så skönt när det är annat folk hemma på helger och lov för då kan jag med gott samvete lämna en eller annan delmängd kvar och ta ut bara någon eller några.
Jag gömde litet godis åt småttisarna bland stenar, små träd och pinnar.
När solen kikade fram var det varmt och rart en stund, men dessemellan - brrrr!
Bladen blir allt färre och allt gulare.
Vi sitter och gonar oss i en solfläck ett tag.
Du och dina idéer, säger Tiger. (Tur att inte Ying var med - vad skulle han ha hittat på att säga?!)
Allt pryder en skönhet!
Jazz ämnar inge en protestskrivelse.
Och det blev gråare och gråare och ruggigare och ruggigare.
Men SEN kom vi hem. Olle och Ying hjälpte husse utomhus. Betty också, fast det blev mer husse-aktivering av det.
Och minsta barnet passade på att gå till frisören.
Själv dricker jag varmt kaffe med grädde i och lyssnar på Lars Winnerbäck.