Måste köpa glass!
Igår morse var det plötsligt vackert väder! Som tur var hade jag lovat minsta barnet att skjutsa henne till Skogen-med-massor-av-elljusspår för hon skulle ut på äventyr med sin klass - då tog jag förstås med mig ett par jyckar och drog ut på litet äventyr själv!
Betty och Olle blev det som fick följa med, och konstigt nog hade jag ingen kamera med mig. Alltså ingen mobil! Det har nog inte hänt sedan lilla kära ajfånen flyttade hem till mig den 10 februari i år. Och ganska synd var det, för det var så vackert att gå där i grönskan och solen.
Betty och Olle, låter som ett pensionärspar, är så lätta att ha med sig. Man kan med gott samvete och utan oro låta dem gå okopplade hela tiden - fast det i och för sig är koppeltvång i elljusspåret. När jag hörde att vi mötte ett dagis kopplade jag busarna, för säkerhets skull, men annars var de lösa hela vägen och det var inga problem trots att det dök upp joggare ur buskagen (orienterare) och en hund med matte på joggingtur kom ikapp oss osv. Duktiga busar!
Och sen, på kvällningen, var Ying så busig så busig ute i trädgården - jagade Betty och blev jagad av Betty och allmänt pejlivlig.
Så då kom vi på: vi måste ju köpa glass!
Bara Ying och jag rustade oss och gav oss iväg.
Första anhalten var kyrkåsen. Tjärblomstren är i full fart!
Det är vackert kring kyrkan, och bitvis har man utsikt åt nästan alla håll!
Sen gick vi ner till Fiskartorget och titta på ena gräsliga djur, tyckte Ying.
Och sen, sen gick vi äntligen till vanliga torget och köpte glass.
Först nosade Ying bara och sa: -Inte pejmat.
Då fick jag ta en bit glass i handen och tvinga in den i Yings mun (för jag känner ju min lille kines).
Ying mumsade och sa: -Pejmat. Ge mig glass!
Så matte åt upp det översta lagret, som bestod av choklad och mandel, och den allra nedersta spetsen som bara var choklad och våffla. Resten åt Ying upp.
-Dumma matte åt upp min glass! sa Ying sen.
Ganska många människor träffade vi också, som ville prata med Ying. En fyllerist från Göteborg var roligast, för han kunde låta precis som en gräsand. Honom ville Ying ta hem, men jag vägrade.
Betty och Olle blev det som fick följa med, och konstigt nog hade jag ingen kamera med mig. Alltså ingen mobil! Det har nog inte hänt sedan lilla kära ajfånen flyttade hem till mig den 10 februari i år. Och ganska synd var det, för det var så vackert att gå där i grönskan och solen.
Betty och Olle, låter som ett pensionärspar, är så lätta att ha med sig. Man kan med gott samvete och utan oro låta dem gå okopplade hela tiden - fast det i och för sig är koppeltvång i elljusspåret. När jag hörde att vi mötte ett dagis kopplade jag busarna, för säkerhets skull, men annars var de lösa hela vägen och det var inga problem trots att det dök upp joggare ur buskagen (orienterare) och en hund med matte på joggingtur kom ikapp oss osv. Duktiga busar!
Och sen, på kvällningen, var Ying så busig så busig ute i trädgården - jagade Betty och blev jagad av Betty och allmänt pejlivlig.
Så då kom vi på: vi måste ju köpa glass!
Bara Ying och jag rustade oss och gav oss iväg.
Första anhalten var kyrkåsen. Tjärblomstren är i full fart!
Det är vackert kring kyrkan, och bitvis har man utsikt åt nästan alla håll!
Sen gick vi ner till Fiskartorget och titta på ena gräsliga djur, tyckte Ying.
Och sen, sen gick vi äntligen till vanliga torget och köpte glass.
Först nosade Ying bara och sa: -Inte pejmat.
Då fick jag ta en bit glass i handen och tvinga in den i Yings mun (för jag känner ju min lille kines).
Ying mumsade och sa: -Pejmat. Ge mig glass!
Så matte åt upp det översta lagret, som bestod av choklad och mandel, och den allra nedersta spetsen som bara var choklad och våffla. Resten åt Ying upp.
-Dumma matte åt upp min glass! sa Ying sen.
Ganska många människor träffade vi också, som ville prata med Ying. En fyllerist från Göteborg var roligast, för han kunde låta precis som en gräsand. Honom ville Ying ta hem, men jag vägrade.