Stackars lilla gumman!
Ja, jag alltså. Efter Tiggpromenaden med nästan uppätning var jag så trött och frusen och snorig och hostig så det var bara tack och godnatt, liksom.
Nåja, nu är jag i fiiin form för Morden i M. Hurra! Naturligtvis var det bättre förr - vad var inte det? - men ändå: Morden i M. är Myys.
I år behöver man inte alls känna sig som en mes/soffliggare för att man inte vill ta långpromenader på sjöisen - det finns nämligen ingen!!
En blek sol, lika värmande som en kanna dagsgammalt te.
Sniggt!
Längst ut på den jättelånga bryggan kom Tigger på att bryggan var jättelång och jätteläskig. Låg hund och låg svans. Ju närmare stranden vi kom, desto högre kom svans och rygglinje!
Över över överallt där människa har satt sin fot har såna här skyltar eller motsvarande utplacerats. Trams.
r
Till höger återfinnes ännu en anti-hundskylt, denna gång i mera hemslöjdad modell.
Låt mig förresten konstatera att idag avstod Tigern från bad! Han var ner och kände med tassen men bestämde sig för att äta några pinnar i stället.
Innan jag slocknade efter hemkomsten lekte jag med valpen ett tag.
Det är märkligt ändå, jag som aldrig har kunnat sysselsätta barn, eller sysselsätta mig med barn, jag kan sitta hur länge som helst och småtramsa med en hund.
En av Bettys roligaste lekar just nu försiggår med en tennisboll. Man rullar den ett par meter och hon kilar efter, sen släpper hon den framför mig och så ser vi vem som hinner ta bollen först. Intressant är, att precis som jag ibland låter henne vinna så låter hon ibland mig vinna. Sen kan jag gömma bollen under mig, eller under min kofta eller nåt så får hon nosa och snoka och gräva litet. Jag kan säga "loss" och sen reta henne med bollen fast hon får inte ta den. Finta och låtsas rulla den åt ett håll fast sen rulla åt ett annat. Stoppa in nåt litet kommando - sitt, ligg, tassen - för fortsatt lek. Sitta och pussas en stund.
Det är så mysigt, bara, och Betty är så behaglig att leka med för hon ställer gärna upp och busar hej vilt, men lika lätt lugnar hon ner sig och bara smågnager litet. Och så är hon faktiskt himla rädd om mina fingrar, det tycker jag är tjusigt av en så liten jänta!
Nåja, nu är jag i fiiin form för Morden i M. Hurra! Naturligtvis var det bättre förr - vad var inte det? - men ändå: Morden i M. är Myys.
I år behöver man inte alls känna sig som en mes/soffliggare för att man inte vill ta långpromenader på sjöisen - det finns nämligen ingen!!
En blek sol, lika värmande som en kanna dagsgammalt te.
Sniggt!
Längst ut på den jättelånga bryggan kom Tigger på att bryggan var jättelång och jätteläskig. Låg hund och låg svans. Ju närmare stranden vi kom, desto högre kom svans och rygglinje!
Över över överallt där människa har satt sin fot har såna här skyltar eller motsvarande utplacerats. Trams.
rTill höger återfinnes ännu en anti-hundskylt, denna gång i mera hemslöjdad modell.
Låt mig förresten konstatera att idag avstod Tigern från bad! Han var ner och kände med tassen men bestämde sig för att äta några pinnar i stället.
Innan jag slocknade efter hemkomsten lekte jag med valpen ett tag.
Det är märkligt ändå, jag som aldrig har kunnat sysselsätta barn, eller sysselsätta mig med barn, jag kan sitta hur länge som helst och småtramsa med en hund.
En av Bettys roligaste lekar just nu försiggår med en tennisboll. Man rullar den ett par meter och hon kilar efter, sen släpper hon den framför mig och så ser vi vem som hinner ta bollen först. Intressant är, att precis som jag ibland låter henne vinna så låter hon ibland mig vinna. Sen kan jag gömma bollen under mig, eller under min kofta eller nåt så får hon nosa och snoka och gräva litet. Jag kan säga "loss" och sen reta henne med bollen fast hon får inte ta den. Finta och låtsas rulla den åt ett håll fast sen rulla åt ett annat. Stoppa in nåt litet kommando - sitt, ligg, tassen - för fortsatt lek. Sitta och pussas en stund.
Det är så mysigt, bara, och Betty är så behaglig att leka med för hon ställer gärna upp och busar hej vilt, men lika lätt lugnar hon ner sig och bara smågnager litet. Och så är hon faktiskt himla rädd om mina fingrar, det tycker jag är tjusigt av en så liten jänta!