O aj aj aj aj - buff!
Inatt hade jag en liten stickig (skäggstubbig) staffenos nästan i mitt öra och snarkningarna fann därmed snaraste vägen in i mitt hörselsystem. Så här lät det: oooooajajajaj - bufffffffff. ooooooooajajajaj - bufffffff. Ganska rart och ganska störande!
Idag tog jag bara en hund, men ett lejon dvs. en tiger, och for till Mälaren. Vi gick över Fageråsen och bort till klubbholmen och runt litet. Bilder följer.
Men ingen bild följer på det som hände där. Vi stod på en höjd och gluttade över den alldeles underbart isfria sjön när plötsligt Världens Största Fågel nalkades, på alldeles för låg höjd. Alltså - den var lika stor som jag!! Kvickt och oreflekterat hystade jag upp Tigg i famnen och tryckte honom intill mig, samt vände ryggen mot odjurets inflygningshåll - när den svepte över mig var den så lågt så jag såg dess fötter - de var liksom grankottefjälliga. Hjälp!! Tänk om Tigg hade varit längre ifrån mig - tänk om han hade blivit fågelfrö!!! Rys.
För övrigt var det råkallt och ruggigt och onjutbart väder, men en promenad på tu man hand med Tiger är alltid en fröjd. Lilla lunsen! Och hörni - ni glömmer väl inte att tappa vantarna, nu när man äntligen behöver såna?
Alltså - tappa vanten och låt hunden leta. Kan ju utmärkt väl göras med kopplad hund också, om så är. Man kan tappa vanten litet bakom en buske eller på andra sidan en snödriva, om sådan gives. Och glöm inte jublet över den återfunna vanten. OK, godis är väl alltid något, men allra viktigast är nog att man talar om hur totalt hjälplös man skulle vara utan sin lille hund, vilken himla TUR att lille hunden tar hand om sin slarviga matte (eller husse), hur himla kall och frusen matten (eller hussen) skulle bli då osv. osv. Spar inte på krutet! För det må så vara att hundarna inte precis förstår vad du SÄGER men nog katten (haha) förstår de vad du menar! Så mena på bara! Och tappa på!
Idag tog jag bara en hund, men ett lejon dvs. en tiger, och for till Mälaren. Vi gick över Fageråsen och bort till klubbholmen och runt litet. Bilder följer.
Men ingen bild följer på det som hände där. Vi stod på en höjd och gluttade över den alldeles underbart isfria sjön när plötsligt Världens Största Fågel nalkades, på alldeles för låg höjd. Alltså - den var lika stor som jag!! Kvickt och oreflekterat hystade jag upp Tigg i famnen och tryckte honom intill mig, samt vände ryggen mot odjurets inflygningshåll - när den svepte över mig var den så lågt så jag såg dess fötter - de var liksom grankottefjälliga. Hjälp!! Tänk om Tigg hade varit längre ifrån mig - tänk om han hade blivit fågelfrö!!! Rys.
För övrigt var det råkallt och ruggigt och onjutbart väder, men en promenad på tu man hand med Tiger är alltid en fröjd. Lilla lunsen! Och hörni - ni glömmer väl inte att tappa vantarna, nu när man äntligen behöver såna?
Alltså - tappa vanten och låt hunden leta. Kan ju utmärkt väl göras med kopplad hund också, om så är. Man kan tappa vanten litet bakom en buske eller på andra sidan en snödriva, om sådan gives. Och glöm inte jublet över den återfunna vanten. OK, godis är väl alltid något, men allra viktigast är nog att man talar om hur totalt hjälplös man skulle vara utan sin lille hund, vilken himla TUR att lille hunden tar hand om sin slarviga matte (eller husse), hur himla kall och frusen matten (eller hussen) skulle bli då osv. osv. Spar inte på krutet! För det må så vara att hundarna inte precis förstår vad du SÄGER men nog katten (haha) förstår de vad du menar! Så mena på bara! Och tappa på!