Viktorianskt - tips från coachen
Jag städar och städar - och blir så himla trött! Trött i både kropp och knopp; är man en samlare som jag så blir det en mental utrensning, likväl som en rumslig.
Åtta hela banankartonger med böcker har slängts hittills, jag är säker på att jag kommer att sakna åtminstone några av dem (böckerna, inte kartongerna). Maken har förälskat sig i ett hus som är avsevärt mycket större än detta, men det faller på att a) det ligger i värsta myggdistriktet och b) vi kan inte flytta för vi har så mycket grejer.
Dessutom verkar det föga genomtänkt att flytta till 250 kvadratmeter när det snart är bara maken och jag kvar i boet...
Hur som - man hittar ju ett och annat. Igår kväll hittade jag en bok med viktorianska spökhistorier. -Nåja, tänkte jag, hur ruskiga kan DE vara? Ha!
Svar på tal fick jag sedan hela långa natten - efter två genomlästa spökhistorier tassade jag upp och stängde fönstret (precis som om ett viktorianskt spöke skulle låta hindra sig av DET!) fast jag nästan inte törstes, som det inte heter.
Det luriga med di där pirättelserna är att det inte står så prexist rakt ut vad det rör sig om. Det kan vara nån som får se nåt som är så inibänglan ruggigt så personen i fråga förlorar förståndet eller livhanken, alltefter hur det faller sig. Och då börjar man ju fundera själv på hur nånting som är så ruskigt egentligen är.
Så var det med den nattsömnen.
