Somliga dar.
Tänk att somliga dagar blir det då inget alls AV, liksom.
Det är så mycket som borde bli gjort så inget blir gjort.
1000 sidor att läsa, en miljon föreläsningar och föredrag att bese och begrunda, questions de reflextion upp över ögonbrynen, skönlitteratur och historia och hejsan hoppsan karlsson.
Och hundarna tittar menande på mig.
Så jag sätter mig i min säng med datorn i knäet och tittar på - föreläsning?
Föredrag?
Bildspel om portugisisk grammatik?
Näerå, två avsnitt av The Big Bang Theory.
Så är det, jag är slut som människa.
I alla fall just idag.
Igår var Tiger i alla fall med på kurs.
Först gjorde vi litet agilityövningar, för att bli av med den värsta stallmodigheten.
Tänk - nu kan min lilla råtta göra 12pinnarsslalom fast jag står kvar vid pinne 1!! Bara en gång brukar han vända på huvudet och fråga om det är så jag menar, sen fortsätter han.
Visst är det duktigt?!
Sen fick han vara störningsmoment för två boxrar, och förevisa principen att hundar-intill-som-busar kan vara ett stimulus som framkallar responsen få-godis-av-matte. Alltså - Tiger är inte världens lydigaste hund precis, och därför är han så bra att använda som demonstrationsmaterial. För att inget kommer gratis.
Hela Tigerns arvsmassa skriker "jaga andra hundar, morra och bitas, inte lyssna på matte!" och annat, men man KAN komma förbi det, men det kostar. Och man kan aldrig vila på lagrarna.
Det tycker jag är kul.
Bara ibland tycker jag att det är o-kul.
Sen introducerade jag koncentrerat nosarbete, eftersom det var bara två hundar med igår - och så tigern förstås.
Leta små små snuttar av mosad kong.
Inte alls svårt för hundar, bara svårt för mattar att låta hunden jobba, och att lära sig att begära lagom.
Jag tycker att hunden skall lyckas, men det ska (för det mesta) inte vara alldeles isipisi.
Tigger ställde upp finfint förstås, och visade.
Sen de andra hundarna, en i taget. Kul att se! Tiken, på 1,5 år, snappade direkt. Hennes enda problem var avlämnande fint i mattens hand, men själva grejen med leta och leta VAD gick så lätt. Jag blir så glad när jag hör hur näsan börjar arbeta "på riktigt" och hela hunden är med!
Ett par tre små lätta letanden, sen dök hundfian omkull på sida och slocknade!
Dags för nästa kuse. Man är väl litet tokig - jag stoppar utan att fundera in huvudet i en baklucka full av fyra okända boxrar och plockar ut en - som jag hoppas är rätt.
Men jag är fortfarande i ett stycke.
Denne lille man, på ung. 1 år, tyckte det hela var en skum övning. Där fick vi börja med att få upp nåt intresse för grejen. Alltså - inte intresse för grejen som sådan utan förståelse för att grejen = godisbiljett.
Men det kommer att bli bra, det med.
Det är så roligt att se hundar - naturligtvis hundar som har blivit bra behandlade - när man presenterar dem för nån ny övning.
I deras plyten står skrivet "jaha, nu har matte hittat på nåt nytt vansinne. Jaha, då kör vi väl då!" Alltså - matte ÄR och förblir litet eljest, men det är bara att ställa upp för på nåt vis brukar det bli kul ändå.
Hundar är så HYGGLIGA, och så positiva.
-Och fruntimmer bara ÄR inte så smarta, gnorfar Ying från fotänden av sängen och lägger sig bättre till rätta. -Man får bara lära sig att leva med dom. Nån måste ju ta ansvaret. När de nu har satts till världen. Säger Ying.
Det är så mycket som borde bli gjort så inget blir gjort.
1000 sidor att läsa, en miljon föreläsningar och föredrag att bese och begrunda, questions de reflextion upp över ögonbrynen, skönlitteratur och historia och hejsan hoppsan karlsson.
Och hundarna tittar menande på mig.
Så jag sätter mig i min säng med datorn i knäet och tittar på - föreläsning?
Föredrag?
Bildspel om portugisisk grammatik?
Näerå, två avsnitt av The Big Bang Theory.
Så är det, jag är slut som människa.
I alla fall just idag.
Igår var Tiger i alla fall med på kurs.
Först gjorde vi litet agilityövningar, för att bli av med den värsta stallmodigheten.
Tänk - nu kan min lilla råtta göra 12pinnarsslalom fast jag står kvar vid pinne 1!! Bara en gång brukar han vända på huvudet och fråga om det är så jag menar, sen fortsätter han.
Visst är det duktigt?!
Sen fick han vara störningsmoment för två boxrar, och förevisa principen att hundar-intill-som-busar kan vara ett stimulus som framkallar responsen få-godis-av-matte. Alltså - Tiger är inte världens lydigaste hund precis, och därför är han så bra att använda som demonstrationsmaterial. För att inget kommer gratis.
Hela Tigerns arvsmassa skriker "jaga andra hundar, morra och bitas, inte lyssna på matte!" och annat, men man KAN komma förbi det, men det kostar. Och man kan aldrig vila på lagrarna.
Det tycker jag är kul.
Bara ibland tycker jag att det är o-kul.
Sen introducerade jag koncentrerat nosarbete, eftersom det var bara två hundar med igår - och så tigern förstås.
Leta små små snuttar av mosad kong.
Inte alls svårt för hundar, bara svårt för mattar att låta hunden jobba, och att lära sig att begära lagom.
Jag tycker att hunden skall lyckas, men det ska (för det mesta) inte vara alldeles isipisi.
Tigger ställde upp finfint förstås, och visade.
Sen de andra hundarna, en i taget. Kul att se! Tiken, på 1,5 år, snappade direkt. Hennes enda problem var avlämnande fint i mattens hand, men själva grejen med leta och leta VAD gick så lätt. Jag blir så glad när jag hör hur näsan börjar arbeta "på riktigt" och hela hunden är med!
Ett par tre små lätta letanden, sen dök hundfian omkull på sida och slocknade!
Dags för nästa kuse. Man är väl litet tokig - jag stoppar utan att fundera in huvudet i en baklucka full av fyra okända boxrar och plockar ut en - som jag hoppas är rätt.
Men jag är fortfarande i ett stycke.
Denne lille man, på ung. 1 år, tyckte det hela var en skum övning. Där fick vi börja med att få upp nåt intresse för grejen. Alltså - inte intresse för grejen som sådan utan förståelse för att grejen = godisbiljett.
Men det kommer att bli bra, det med.
Det är så roligt att se hundar - naturligtvis hundar som har blivit bra behandlade - när man presenterar dem för nån ny övning.
I deras plyten står skrivet "jaha, nu har matte hittat på nåt nytt vansinne. Jaha, då kör vi väl då!" Alltså - matte ÄR och förblir litet eljest, men det är bara att ställa upp för på nåt vis brukar det bli kul ändå.
Hundar är så HYGGLIGA, och så positiva.
-Och fruntimmer bara ÄR inte så smarta, gnorfar Ying från fotänden av sängen och lägger sig bättre till rätta. -Man får bara lära sig att leva med dom. Nån måste ju ta ansvaret. När de nu har satts till världen. Säger Ying.