Bästa utflyktsstället
Igår blev det äntligen av - Mellanbarnet och jag och alla sammanlagt fyra hundarna åkte till Skattmansö.
Och det blev perfekt!!
Lagom grått, men inte alls kallt.
Lagom fukt, men inget regn.
Inte en kotte där. Utom vi.
Glada hundar.
Saligheters salighet.
De saligas ängder - det tror jag är Skattmansö!
Det här tror jag kommer att bli en Bra Dag, säger Tigern.
Nu börjar vi!
Hela själen blir utvädrad.
Lycka för en Lus!
Ljuvligheters ljuvlighet - badmöjlighet!!
Nilens blåa vatten. Fullt av kokedriler.
Trevliga fast luriga stutar.
Vi var förståndiga och valde att INTE gå genom hagen, utan vände i stället och gick tillbaka.
Fina - när man står på litet håll... Ying ville förstås in och gosa (eller nåt), men fick inte och grät därför högljutt.
Åt andra hållet.
Trebackalång.
Där det hände sig så hemskt att man knappt kan tala om det...
En ny fläck på Tigern?
Glad som en lärka - Tigern, inte matten.
Det blev allt ett bad vid hemkomsten också, det!
Sen packade vi in oss, inklusive lill-stinky som egentligen borde ha fått springa bredvid, i husses bil och drog vidare till Ytterkvarn, eftersom det inte gick att traska dit. Eftersom det alltså stod stutar ivägen. (Fast Mellanbarnet sa: -Kossor! Dumma unge.)
När jag var ett ganska ringa gli brukade farm min alltid låtsas att han skulle köra rätt ner i vattenfallet, därför att parkeringen ligger litet hemskt till. Så ond är inte jag mot mina barn. Ej heller låtsas jag kasta dem ut i fallet. Gissa vem som gjorde så också! Gissa varför jag är som jag är!
Här har Diana-objektivet kommit till användning. Mellanbarnet ser ackurat ut som på festival!
Ying dricker vatten ur en källa. Jag drack också, och barnet också. Gott!!
Ying tycker att bron känns litet osäker.
Lillsnuskisen. Av rasen shit-poo. Ibland är jag inte mognare än en femåring.
Och vet ni - som om inte en sån utflykt vore lycka nog alldeles som sådan: mellanbarnet hittade en Klossa åt mig också! Som jag kunde hålla i handen! Den första, och kanske enda, för mig i år. Saligheters salighet, hur kan nåt så litet vara så perfekt, med små små kalla fötter? Tyvärr allt för liten för att fotografera (i alla fall när fotografens glasögon är elsewhere), men - klossor måste ändå på nåt sätt vara skapelsens krona!
Och det blev perfekt!!
Lagom grått, men inte alls kallt.
Lagom fukt, men inget regn.
Inte en kotte där. Utom vi.
Glada hundar.
Saligheters salighet.
De saligas ängder - det tror jag är Skattmansö!
Det här tror jag kommer att bli en Bra Dag, säger Tigern.
Nu börjar vi!
Hela själen blir utvädrad.
Lycka för en Lus!
Ljuvligheters ljuvlighet - badmöjlighet!!
Nilens blåa vatten. Fullt av kokedriler.
Trevliga fast luriga stutar.
Vi var förståndiga och valde att INTE gå genom hagen, utan vände i stället och gick tillbaka.
Fina - när man står på litet håll... Ying ville förstås in och gosa (eller nåt), men fick inte och grät därför högljutt.
Åt andra hållet.
Trebackalång.
Där det hände sig så hemskt att man knappt kan tala om det...
En ny fläck på Tigern?
Glad som en lärka - Tigern, inte matten.
Det blev allt ett bad vid hemkomsten också, det!
Sen packade vi in oss, inklusive lill-stinky som egentligen borde ha fått springa bredvid, i husses bil och drog vidare till Ytterkvarn, eftersom det inte gick att traska dit. Eftersom det alltså stod stutar ivägen. (Fast Mellanbarnet sa: -Kossor! Dumma unge.)
När jag var ett ganska ringa gli brukade farm min alltid låtsas att han skulle köra rätt ner i vattenfallet, därför att parkeringen ligger litet hemskt till. Så ond är inte jag mot mina barn. Ej heller låtsas jag kasta dem ut i fallet. Gissa vem som gjorde så också! Gissa varför jag är som jag är!
Här har Diana-objektivet kommit till användning. Mellanbarnet ser ackurat ut som på festival!
Ying dricker vatten ur en källa. Jag drack också, och barnet också. Gott!!
Ying tycker att bron känns litet osäker.
Lillsnuskisen. Av rasen shit-poo. Ibland är jag inte mognare än en femåring.
Och vet ni - som om inte en sån utflykt vore lycka nog alldeles som sådan: mellanbarnet hittade en Klossa åt mig också! Som jag kunde hålla i handen! Den första, och kanske enda, för mig i år. Saligheters salighet, hur kan nåt så litet vara så perfekt, med små små kalla fötter? Tyvärr allt för liten för att fotografera (i alla fall när fotografens glasögon är elsewhere), men - klossor måste ändå på nåt sätt vara skapelsens krona!