Vad händer?
Matten känner sig så där tämmeligen osorterad och vimsig just nu - kort sagt: DE E MYCKE!
Franskan som jag läser "på rikt", alltså för att bli nåt när jag blir stor (börjar bli dags nu!) är uppdelad i fyra delkurser, som går parallellt. Tjoflöjt! kan man lugnt säga.
Bara att bestämma läsordning är knöligt nog, och veckorna går som på en isracingbana - varning för spik i foten mest hela tiden, plus en nedra fart! Poff bara, så dyker det upp nån tenta eller nåt! Än slank hon ner i diket, liksom.
Sen envisas jag ju med att läsa portugisiska och tyska, vilket innalles innebär att jag bedriver universitetsstudier på 175%.
Så - det är mycket nu.
I alla fall fick jag VG på den snuskiga hemtentan i språkhistoria, så mina svar kanske inte var fullt ut sådana som jag trodde. Undrar om det är bra eller dåligt. Alltså att jag inte själv vet vad jag skriver...
Nu ska jag göra en muntlig uppgift i portugisiska. Högst 90 sekunder får den ta. Jamendåså, tänker den oinsatte läsaren. En och en halv minut, en baggis. Jo pytt! säger jag, för det jag ska säga tar ungefär 1 minut till. Alltså måste jag svälja ytterligare några stavelser (men rätt stavelser) och öka hastigheten långt bortom bekvämlighetens gräns. Och jag utgår från att min lektor skall kunna förstå vad jag försöker förmedla när hon lyssnar på filen.
Tacka vet jag tyska, säger jag bara!
I förrgår dök plötsligt äldsta barnet upp i huset, alldeles oanmält! Desto större blev förstås lyckan. Igår var jag dessbättre seminariefri så vi kunde ta en långlångpromenad (3 timmar som vanligt) och plocka veritabla tokmassor av svamp - största fyndigheten på hela säsongen, faktiskt! Och det passade ju bra, eftersom det är hon som äter upp svampen. Och det allra bästa - hon tog rätt på den också, medan jag satt och trynade över några trubadurer och krönikörer.
Just nu lyssnar jag EGENTLIGEN på en föreläsning om Frankrikes nutidshistoria, ifall nån undrar.
Ying och Olle sover sked i fotänden av sängen, Tigg ligger och jagar räv eller nåt på min vänstra sida, Jazz ligger och skälver på den högra. Måste nog hämta en filt och stoppa om honom.
Sådärja, nu vet ni i alla fall att vi lever och har hälsan och inte har börjat äta upp varandra ännu (nä, för igår köpte maken litet mat även åt oss människor, det har varit knalt några dagar).
Och se här så vackert, i höstvemodet:
Franskan som jag läser "på rikt", alltså för att bli nåt när jag blir stor (börjar bli dags nu!) är uppdelad i fyra delkurser, som går parallellt. Tjoflöjt! kan man lugnt säga.
Bara att bestämma läsordning är knöligt nog, och veckorna går som på en isracingbana - varning för spik i foten mest hela tiden, plus en nedra fart! Poff bara, så dyker det upp nån tenta eller nåt! Än slank hon ner i diket, liksom.
Sen envisas jag ju med att läsa portugisiska och tyska, vilket innalles innebär att jag bedriver universitetsstudier på 175%.
Så - det är mycket nu.
I alla fall fick jag VG på den snuskiga hemtentan i språkhistoria, så mina svar kanske inte var fullt ut sådana som jag trodde. Undrar om det är bra eller dåligt. Alltså att jag inte själv vet vad jag skriver...
Nu ska jag göra en muntlig uppgift i portugisiska. Högst 90 sekunder får den ta. Jamendåså, tänker den oinsatte läsaren. En och en halv minut, en baggis. Jo pytt! säger jag, för det jag ska säga tar ungefär 1 minut till. Alltså måste jag svälja ytterligare några stavelser (men rätt stavelser) och öka hastigheten långt bortom bekvämlighetens gräns. Och jag utgår från att min lektor skall kunna förstå vad jag försöker förmedla när hon lyssnar på filen.
Tacka vet jag tyska, säger jag bara!
I förrgår dök plötsligt äldsta barnet upp i huset, alldeles oanmält! Desto större blev förstås lyckan. Igår var jag dessbättre seminariefri så vi kunde ta en långlångpromenad (3 timmar som vanligt) och plocka veritabla tokmassor av svamp - största fyndigheten på hela säsongen, faktiskt! Och det passade ju bra, eftersom det är hon som äter upp svampen. Och det allra bästa - hon tog rätt på den också, medan jag satt och trynade över några trubadurer och krönikörer.
Just nu lyssnar jag EGENTLIGEN på en föreläsning om Frankrikes nutidshistoria, ifall nån undrar.
Ying och Olle sover sked i fotänden av sängen, Tigg ligger och jagar räv eller nåt på min vänstra sida, Jazz ligger och skälver på den högra. Måste nog hämta en filt och stoppa om honom.
Sådärja, nu vet ni i alla fall att vi lever och har hälsan och inte har börjat äta upp varandra ännu (nä, för igår köpte maken litet mat även åt oss människor, det har varit knalt några dagar).
Och se här så vackert, i höstvemodet: