Om ändå...
Fotnot fast högst upp: det här inlägget är egentligen från måndagen, men det hände visst något skumt med anslutningen. I vanlig ordning, suck.
Jag önskar att ni kunde se mina smådjur nu - jag försökte lägga upp ett par snabbtagna bilder, men vous savez: avec un ordinateur emprunté (lånad dator, nu blev ni litet klokare igen) är det inte så plättlätt precis.
I alla fall - efter en morgonpromenad påbörjad redan klockan HALVnio blev hundungarna, trots att vi inte gick så särskilt länge, alldeles trötta, och med frukost i magen på det så sover och snusar de som små murmeldjur. Jazz i utdragssoffan, ovanpå en massa klädhögar och med rumpan betydligt högre än huvudet, Ying hopskrynklad på en filt på golvet och Tigger på en tröja tätt intill Ying.
Småsmå sovljud och datorns surr samt mina tangenttryckningar är just nu det enda som hörs, och det är en halvskum dager i rummet, fast det är förmiddag.
Jag har haft ett knöggligt fast bra och intressant franskt litteraturseminiarium i 90 minuter och känner mig alldeles mosig i huvudet. Hundarnas snusanden gör mig inte precis piggare...
Dagens glada nyhet: o meu marido (portugisiska för min make) har skaffat en ny datar, att begagnas av yours truly (det där var engelska). Echt toll, måste man väl säga om det?!
Märkligt nog kommer det ingen ryska upploppande idag, förstår inte vart den har tagit vägen. Annars är det märkligt, för när jag försöker misshandla de italienska eller spanska språken (vilka båda språk jag inte alls behärskar, fast italienska går bra att läsa), då blir det gärna franska. Men när jag försöker yttra mig på portugisiska, som också är ett romanskt, dvs. ur latin kommet, språk - då slirar jag över i ryska!! Skumt, eller hur? Men portugisiska låter också så vansinnigt märkligt - och är otroligt svårt att uttala, i alla fall för en gammal helsvensk kärring som jag.
För övrigt är det mycket franska strukturövningar just nu. Strukturövningar, det är när man översätter till franska, eller skriver om franska till annat tempus eller sånt, för att gnugga språkstrukturer. Grammatik och syntax och den sortens. Då kan man t.ex. få översätta sånt här:
Jag har med egna öron hört honom säga att han inte äger ett enda par rena sockor.
Denna mening upptar nu en mycket stor del av min intellektuella kapacitet; jag kan inte släppa den. Inte för själva översättningens skull, den var rätt lätt åstadkommen, men: vilken hjälplös karl!! Om han är så illa ställd rent pekuniärt att han inte kan köpa sig några nya, företrädesvis rena, sockor så är det väl snart gjort även för en karl, och till och med för en FRANSK karl, att vaska upp några par i handfatet? Man kan ju tvätta med TVÅL om det kniper! Och tvål måste han väl ändå ha? Eller hårschampo? Eller i nödfall: knyck några från ett klädsträck! Vadan denna hjälplöshet? Typiskt manlig - eller typiskt fransk? Vad hände med liberté, égalité, fraternité - frihet att ta sockor var man finner dem, ALLA ska ha sockor, dela med dig av dina sockor till din nästa! Denna mening är så betydelsediger att den borde tas upp på kursen i kultur och samhällsliv!
Jag önskar att ni kunde se mina smådjur nu - jag försökte lägga upp ett par snabbtagna bilder, men vous savez: avec un ordinateur emprunté (lånad dator, nu blev ni litet klokare igen) är det inte så plättlätt precis.
I alla fall - efter en morgonpromenad påbörjad redan klockan HALVnio blev hundungarna, trots att vi inte gick så särskilt länge, alldeles trötta, och med frukost i magen på det så sover och snusar de som små murmeldjur. Jazz i utdragssoffan, ovanpå en massa klädhögar och med rumpan betydligt högre än huvudet, Ying hopskrynklad på en filt på golvet och Tigger på en tröja tätt intill Ying.
Småsmå sovljud och datorns surr samt mina tangenttryckningar är just nu det enda som hörs, och det är en halvskum dager i rummet, fast det är förmiddag.
Jag har haft ett knöggligt fast bra och intressant franskt litteraturseminiarium i 90 minuter och känner mig alldeles mosig i huvudet. Hundarnas snusanden gör mig inte precis piggare...
Dagens glada nyhet: o meu marido (portugisiska för min make) har skaffat en ny datar, att begagnas av yours truly (det där var engelska). Echt toll, måste man väl säga om det?!
Märkligt nog kommer det ingen ryska upploppande idag, förstår inte vart den har tagit vägen. Annars är det märkligt, för när jag försöker misshandla de italienska eller spanska språken (vilka båda språk jag inte alls behärskar, fast italienska går bra att läsa), då blir det gärna franska. Men när jag försöker yttra mig på portugisiska, som också är ett romanskt, dvs. ur latin kommet, språk - då slirar jag över i ryska!! Skumt, eller hur? Men portugisiska låter också så vansinnigt märkligt - och är otroligt svårt att uttala, i alla fall för en gammal helsvensk kärring som jag.
För övrigt är det mycket franska strukturövningar just nu. Strukturövningar, det är när man översätter till franska, eller skriver om franska till annat tempus eller sånt, för att gnugga språkstrukturer. Grammatik och syntax och den sortens. Då kan man t.ex. få översätta sånt här:
Jag har med egna öron hört honom säga att han inte äger ett enda par rena sockor.
Denna mening upptar nu en mycket stor del av min intellektuella kapacitet; jag kan inte släppa den. Inte för själva översättningens skull, den var rätt lätt åstadkommen, men: vilken hjälplös karl!! Om han är så illa ställd rent pekuniärt att han inte kan köpa sig några nya, företrädesvis rena, sockor så är det väl snart gjort även för en karl, och till och med för en FRANSK karl, att vaska upp några par i handfatet? Man kan ju tvätta med TVÅL om det kniper! Och tvål måste han väl ändå ha? Eller hårschampo? Eller i nödfall: knyck några från ett klädsträck! Vadan denna hjälplöshet? Typiskt manlig - eller typiskt fransk? Vad hände med liberté, égalité, fraternité - frihet att ta sockor var man finner dem, ALLA ska ha sockor, dela med dig av dina sockor till din nästa! Denna mening är så betydelsediger att den borde tas upp på kursen i kultur och samhällsliv!