Bam-a-lam!
Stackars mina pojkar!
Vana vid sovmorgnar och förmiddagslugn precis som mor sin (=matten) tvingas de numera upp och ut på de besynnerligaste tidpunkter.
I morse var det dags för toabesök och första terrorattacken på bröder kl. 6 tyckte Betty. Men då fick hon nöja sig med fem minuter, sen sovdags igen. Litet motvillig var hon men somnade strax om.
Ända till klockan 7 minsann, och då var det allvar - DET ÄR JU MITT PÅ DAN JU!! säger Betty och beter sig som värst.
Ying och Tigg sitter och ser surögda ut, Jazz sov fortfarande uppe hos minsta barnet som ägnar sig åt hemstudiedag idag.
Sen levs det rullan.
Idag var det jätteskojigt att fatta tag i änden av skosnöret till en joggingsko och sen galoppera runt - då kunde man med litet god fantasi inbilla sig att skon var nåt farligt som man blev jagad av, och sånt är alltid uppiggande. När det var dags för riktningsbyte gjorde Betty ett käckt kast med nacken så att skon slungades runt och över hennes huvud, likt en bättre slägga. En gång lyckades hon träffa Tigger i huvudet så man nästan såg hur stjärnorna cirkulerade kring hans lilla bläs.
Lillpojken, som är så snäll!
Nästa kast med liten sko försatte sagda sko i vattenskålen och sen var det slut med den leken. Bestämde matten. -Aldrig får man ha nåt kul! Vad skulle ni ha mig till egentligen?! klagade Betty.
Så småningom var det dags för frukost, och Betty har börjat lära sig att man inte får knycka andras mat.
Men man kan ju försöka!
Och törs man inte riktigt alldeles försöka så kan man ju störa på andra sätt.
Så hon ställer sig en dryg meter från Ying när han äter, hon sparkar med baktassarna (jag tror det är hennes sätt att spotta i nävarna) och så tar hon fart och landar med båda framtassarna precis på nederkanten av Yings matskål. Och eftersom matskålarna är av den där standardmodellen - rostfria, med snett utåtställda kanter - så far Yings matskål iväg längs köksgolvet ungefär som en curlingsten.
-Va fan tog maten vägen? säger Ying.
Betty är alldeles livad av sin framgång, och matte har litet svårt att rodda i situationen eftersom det ser så skojigt ut alltihopa.
Men efter tredje curlingattacken på matskålen tog jag unga fröken litet åt sidan och höll en liten föreläsning om snorungar kontra fina flickor.
Då snodde Betty som ett helt gäng tubsockor i en tumlare och protesterade så hon lät som en alldeles ovanligt upphetsad Kalle Anka.
Men sen - HURRA!!! - kom minsta barnet ner och blev tilldelad tjänsten som valpvakt.
Det var allt i sista minuten, för me and mah boyz stjalp i säng och blev liggandes där.
Bam-a-lam!
Vana vid sovmorgnar och förmiddagslugn precis som mor sin (=matten) tvingas de numera upp och ut på de besynnerligaste tidpunkter.
I morse var det dags för toabesök och första terrorattacken på bröder kl. 6 tyckte Betty. Men då fick hon nöja sig med fem minuter, sen sovdags igen. Litet motvillig var hon men somnade strax om.
Ända till klockan 7 minsann, och då var det allvar - DET ÄR JU MITT PÅ DAN JU!! säger Betty och beter sig som värst.
Ying och Tigg sitter och ser surögda ut, Jazz sov fortfarande uppe hos minsta barnet som ägnar sig åt hemstudiedag idag.
Sen levs det rullan.
Idag var det jätteskojigt att fatta tag i änden av skosnöret till en joggingsko och sen galoppera runt - då kunde man med litet god fantasi inbilla sig att skon var nåt farligt som man blev jagad av, och sånt är alltid uppiggande. När det var dags för riktningsbyte gjorde Betty ett käckt kast med nacken så att skon slungades runt och över hennes huvud, likt en bättre slägga. En gång lyckades hon träffa Tigger i huvudet så man nästan såg hur stjärnorna cirkulerade kring hans lilla bläs.
Lillpojken, som är så snäll!
Nästa kast med liten sko försatte sagda sko i vattenskålen och sen var det slut med den leken. Bestämde matten. -Aldrig får man ha nåt kul! Vad skulle ni ha mig till egentligen?! klagade Betty.
Så småningom var det dags för frukost, och Betty har börjat lära sig att man inte får knycka andras mat.
Men man kan ju försöka!
Och törs man inte riktigt alldeles försöka så kan man ju störa på andra sätt.
Så hon ställer sig en dryg meter från Ying när han äter, hon sparkar med baktassarna (jag tror det är hennes sätt att spotta i nävarna) och så tar hon fart och landar med båda framtassarna precis på nederkanten av Yings matskål. Och eftersom matskålarna är av den där standardmodellen - rostfria, med snett utåtställda kanter - så far Yings matskål iväg längs köksgolvet ungefär som en curlingsten.
-Va fan tog maten vägen? säger Ying.
Betty är alldeles livad av sin framgång, och matte har litet svårt att rodda i situationen eftersom det ser så skojigt ut alltihopa.
Men efter tredje curlingattacken på matskålen tog jag unga fröken litet åt sidan och höll en liten föreläsning om snorungar kontra fina flickor.
Då snodde Betty som ett helt gäng tubsockor i en tumlare och protesterade så hon lät som en alldeles ovanligt upphetsad Kalle Anka.
Men sen - HURRA!!! - kom minsta barnet ner och blev tilldelad tjänsten som valpvakt.
Det var allt i sista minuten, för me and mah boyz stjalp i säng och blev liggandes där.
Bam-a-lam!