På kurs med - mig!
Nu har vi avverkat tre av fyra tillfällen på del 1 av min egenuttänkta kurs i vardagslydnad och aktivering.
Inte vet jag vad deltagarna tycker, men JAG har jättekul!!
Det är så roligt att se hur ekipagen utvecklas och blir mer och mer samspelta för varje gång.
Allra roligast är kanske när husse/matte börjar känna sig trygg i gruppen och kan leva loss mer med sin hund - i början är det väääldigt snålt med godis och beröm. Jag vet inte om man kanske tror att det verkar fånigt att prisa och rosa en liten fyrbening som bara har gjort nånting till hälften rätt, eller om det betecknar en strävan efter nåt mycket mycket bättre, eller vad det kan vara.
Jag tycker i alla fall att man KAN inte berömma för mycket!! Och man måste tänka på att hunden alltid presterar litet "sämre" på kurstillfället än hemma - det är ju så mycket som är annorlunda.
Annan plats, andra hundar, många lukter - och så en matte el. husse som definitivt inte är sitt vanliga jag.
Hur som helst - de är jätteduktiga, båda människor och hundar, man blir nästan litet rörd.
På bara tre veckor har de liksom blivit "mina" hundar och människor och jag blir så glad när det ser så trevligt ut, för det gör det.
Alla har trevlig attityd, ingen är översittare, ingen är där för att stajla.
Och inte vet jag om jag har skrämt dem eller vad det beror på men i alla fall:
alla fem ekipagen har anmält sig till nästa 4-veckorsdel också!
Inte vet jag vad deltagarna tycker, men JAG har jättekul!!
Det är så roligt att se hur ekipagen utvecklas och blir mer och mer samspelta för varje gång.
Allra roligast är kanske när husse/matte börjar känna sig trygg i gruppen och kan leva loss mer med sin hund - i början är det väääldigt snålt med godis och beröm. Jag vet inte om man kanske tror att det verkar fånigt att prisa och rosa en liten fyrbening som bara har gjort nånting till hälften rätt, eller om det betecknar en strävan efter nåt mycket mycket bättre, eller vad det kan vara.
Jag tycker i alla fall att man KAN inte berömma för mycket!! Och man måste tänka på att hunden alltid presterar litet "sämre" på kurstillfället än hemma - det är ju så mycket som är annorlunda.
Annan plats, andra hundar, många lukter - och så en matte el. husse som definitivt inte är sitt vanliga jag.
Hur som helst - de är jätteduktiga, båda människor och hundar, man blir nästan litet rörd.
På bara tre veckor har de liksom blivit "mina" hundar och människor och jag blir så glad när det ser så trevligt ut, för det gör det.
Alla har trevlig attityd, ingen är översittare, ingen är där för att stajla.
Och inte vet jag om jag har skrämt dem eller vad det beror på men i alla fall:
alla fem ekipagen har anmält sig till nästa 4-veckorsdel också!