I Karlstad
I Karlstad, i Karlstad, där har man alltid kul,
där är det så soligt och ingen alls är ful!
Den lilla visan ska jag skicka till kommunfullmäktige därstädes och kommer därvid att få en staty upprest mig till åminnelse. Sånt värmer alltid hjärtat.
Men i alla fall: vi har varit där. I Karlstad. Det var ömsom sol och ömsom regn, men mest var det föreläsningar. Tigern befann sig hos Mellanbarnet och dess Pudel och levde livets glada dagar.
Fast promenaderna var så långa så han blev en aning müde, blev han.
Man kan åka stadsbuss, kan man. För detta användes s.k. SMS-pilett. Gammal och från landet som man är lyckades man förbrylla chauffören alldeles väldigt genom att uppvisa ett textmeddelande i vilket stod att läsa ungefär: Olle bjuder på Friskies...
Rätt vackört, som de säger på ort och ställe. Hädd-sätt, säger de också. Gissa vad det betyder.
FRIMURARE! HJÄLP! Det vet man ju vad de gör: äter barn, har midnattsritualer med nakna upp-och-nervända fruntimmer (eller hurevar), skyr inga medel för att bevara sina hemligheter. Fort, spring förbi!
Jädra slarv! Hade de bara lagt manken till liiiitet mer så hade Petter Northug varit svensk.
Mellersta mellanbarnets kindlinje är lika vacker som allt annat på den ungen.
Ingen slipper här fram, här fram, förr än han gett oss en köttbulle.
Nudå! Köttbulle?!
Karstads stadslopp försiggick. Det sprangs, inlajnades och åktes rullstol. Intill satt jag och smäckte i mig. Överblivna nachos kastade jag förstås på di tävlande.
Sån blir jag när jag dricker fanta till maten.
På femte dagen styrde vi kosan hemöver igen. Borta bra men hemma bäst.
Och bäst av allt:
Fidelian och pudeln följde med!!
där är det så soligt och ingen alls är ful!
Den lilla visan ska jag skicka till kommunfullmäktige därstädes och kommer därvid att få en staty upprest mig till åminnelse. Sånt värmer alltid hjärtat.
Men i alla fall: vi har varit där. I Karlstad. Det var ömsom sol och ömsom regn, men mest var det föreläsningar. Tigern befann sig hos Mellanbarnet och dess Pudel och levde livets glada dagar.
Fast promenaderna var så långa så han blev en aning müde, blev han.
Man kan åka stadsbuss, kan man. För detta användes s.k. SMS-pilett. Gammal och från landet som man är lyckades man förbrylla chauffören alldeles väldigt genom att uppvisa ett textmeddelande i vilket stod att läsa ungefär: Olle bjuder på Friskies...
Rätt vackört, som de säger på ort och ställe. Hädd-sätt, säger de också. Gissa vad det betyder.
FRIMURARE! HJÄLP! Det vet man ju vad de gör: äter barn, har midnattsritualer med nakna upp-och-nervända fruntimmer (eller hurevar), skyr inga medel för att bevara sina hemligheter. Fort, spring förbi!
Jädra slarv! Hade de bara lagt manken till liiiitet mer så hade Petter Northug varit svensk.
Mellersta mellanbarnets kindlinje är lika vacker som allt annat på den ungen.
Ingen slipper här fram, här fram, förr än han gett oss en köttbulle.
Nudå! Köttbulle?!
Karstads stadslopp försiggick. Det sprangs, inlajnades och åktes rullstol. Intill satt jag och smäckte i mig. Överblivna nachos kastade jag förstås på di tävlande.
Sån blir jag när jag dricker fanta till maten.
På femte dagen styrde vi kosan hemöver igen. Borta bra men hemma bäst.
Och bäst av allt:
Fidelian och pudeln följde med!!