Farliga Alfons
För några veckor sedan tog jag mig äntligen i kragen och hälsade på Äldsta Barnet i denna bostad å närmsta lärdomsstad. Ojojoj, det är dryga 4 mil det och jag beter mig förstås som om vi fortfarande hade oxar som enda fortskaffningsmedel.
Men Ä.B., hon vet hur en slipsten, dvs. en moder, skall dras. Man lockar förstås med hund.
Man lockar med Farliga Alfons!
Alfons har levt livets glada dagar som daghund hos ÄB under våren och nu fick han tillbringa en hel helg hos henne. Vips kastade Jazz och jag oss på bussen för att inspektera underverket.
Inför sin bortovaro hade han utrustats med munkorg samt hade ÄB delgivits det goda rådet att om han bet sig fast i någon, så käkarna låser sig förstås, skulle citronsaft sprutas i odjurets, dvs. Alfons, ögon.
Äldsta Barnet tycker det är otympligt att gå omkring med citroner i fickorna så därav blev intet.
Med Alfons var det så här: han har välan nån gång mopsat sig mot nån hund och efter det har han inte fått umgås mer. Så han visste inte hur man gör, hur GÖÖÖÖR man, sa Alfons.
Glad och busig och så gick det litet över styr. Litet morr och litet puckla på, men inget munkorgsfall. Det höll till och med Jazz med om.
Inget monster, men en russlare.
Det kan vara mycket nog, om de inte får utlopp för sina mördarinstinkter.
Jazzen på bussen. Mycket lätt och trevlig att ha med sig på utfärder.
Farliga Alfons!! Hämta citronen!
Hjälp, så farlig!
Arma mitt lilla barn, ensam med två Människoätande Odjur!!
Som en liten gris. En fin liten gris.
Mycket förig och lätt att ha lös var Alfons. Älskar att springa, men springer lika gärna tillbaka som iväg.
Turister.
Mera turist. Äldsta Barnet har äntligen lärt sig att det inte är nån större idé att protestera mot foto-morsan.
En hemsk bild, säger Jazz. Fel hund överst!!
En gemensam hobby har smågrabbarna: springning!
Vi provade litet parallell-budföring, och det gick strålande!
Han drar och stretar i kopplet också, säger matten. Tssss. Han gick i alla fall mycket finare än mina hundar!
I lärdomsstaden finns det praktiska träd som inte bara otäcka katter utan även fina små hundar kan klättra i.
När Alfons såg Jazz klättra i träd gick det nästan inte att hålla honom längre. -Jag med, jag med! tjoade Alfons. Sen ville han inte komma ner, nästan.
Nästan en Jazz, säger Jazz. Som för sin del har vampyrbissingar.
Sen var det dags för oss att åka hem. Men då hade vi minsann hunnit med två jättelånga promenader med en övernattning emellan.
Och jag hade insett att nån daghund kan jag aldrig ha.
För jag skulle aldrig lämna tillbaks den.
Men Ä.B., hon vet hur en slipsten, dvs. en moder, skall dras. Man lockar förstås med hund.
Man lockar med Farliga Alfons!
Alfons har levt livets glada dagar som daghund hos ÄB under våren och nu fick han tillbringa en hel helg hos henne. Vips kastade Jazz och jag oss på bussen för att inspektera underverket.
Inför sin bortovaro hade han utrustats med munkorg samt hade ÄB delgivits det goda rådet att om han bet sig fast i någon, så käkarna låser sig förstås, skulle citronsaft sprutas i odjurets, dvs. Alfons, ögon.
Äldsta Barnet tycker det är otympligt att gå omkring med citroner i fickorna så därav blev intet.
Med Alfons var det så här: han har välan nån gång mopsat sig mot nån hund och efter det har han inte fått umgås mer. Så han visste inte hur man gör, hur GÖÖÖÖR man, sa Alfons.
Glad och busig och så gick det litet över styr. Litet morr och litet puckla på, men inget munkorgsfall. Det höll till och med Jazz med om.
Inget monster, men en russlare.
Det kan vara mycket nog, om de inte får utlopp för sina mördarinstinkter.
Jazzen på bussen. Mycket lätt och trevlig att ha med sig på utfärder.
Farliga Alfons!! Hämta citronen!
Hjälp, så farlig!
Arma mitt lilla barn, ensam med två Människoätande Odjur!!
Som en liten gris. En fin liten gris.
Mycket förig och lätt att ha lös var Alfons. Älskar att springa, men springer lika gärna tillbaka som iväg.
Turister.
Mera turist. Äldsta Barnet har äntligen lärt sig att det inte är nån större idé att protestera mot foto-morsan.
En hemsk bild, säger Jazz. Fel hund överst!!
En gemensam hobby har smågrabbarna: springning!
Vi provade litet parallell-budföring, och det gick strålande!
Han drar och stretar i kopplet också, säger matten. Tssss. Han gick i alla fall mycket finare än mina hundar!
I lärdomsstaden finns det praktiska träd som inte bara otäcka katter utan även fina små hundar kan klättra i.
När Alfons såg Jazz klättra i träd gick det nästan inte att hålla honom längre. -Jag med, jag med! tjoade Alfons. Sen ville han inte komma ner, nästan.
Nästan en Jazz, säger Jazz. Som för sin del har vampyrbissingar.
Sen var det dags för oss att åka hem. Men då hade vi minsann hunnit med två jättelånga promenader med en övernattning emellan.
Och jag hade insett att nån daghund kan jag aldrig ha.
För jag skulle aldrig lämna tillbaks den.