Ditten och datten
Igår var det perfekt väder.
Varmt, men inte FÖR varmt.
Friskt - som godaste sortens gröna äpplen, ätna med sked.
Vi tog en lång förmiddagspromenad och träffade folk och rövare. Doris & Doris, höglöpande bordercollie, gammal pudel, finfin amstaff-pitbullvalp, en liten rottweilerfamilj.
Prima liv, helt enkelt.
På kvällen drog vi till skogs.
Svampen hade vuxit massor på bara ett par dagar. Det blev allt en påse igår också.
Men det finns annat, också.
Det finns MYGG!!!
Jag har döpt om Närmaste Skogen till Närtappen, vilket eljes är namnet på den ambulerande blodgivningsenheten.
Man raglar ut ur skogen, ljusblå i huden och svart under ögonen, famlande efter första bästa järntablett.
Har man tänkt sig att tillbringa ferierna i Transsylvanien kommer man vid gränspasserandet att få sina resehandlingar samt sin panna stämplade med ordet "Light".
Endast vampyrer på mkt strikt diet visar en intresse.
Man är en bantningsprodukt vorden.
Till detta anemiska tillstånd bidrager förstås också ett antal fästingar. Hu.
Efter hemkomsten igår afse plockade jag sju krypandes fästingar på Tigern. Idag hittade jag en liten fastbiten på honom. Jazz hade massor av kryplingar medan vi var kvar i skogen, men de syns bra på honom. På Ying hittade jag en fastsittande, men han är av den konstruktionen att där kan kvarsitta blodsugare utan att förmärkas. Förrän di hoppar av (kanske i min säng!!!) och är stora som hasselnötter.
Svår äckelvarning.
Men annars - annars är det prima i skogen!!
Midsommarpojkar.
Tigern smyger i det höga gräset för att fånga - prästkragar.
Molnen får mig att vilja ta till tecknings- och målningsdon. De ser så lättavritade ut. Av dyster erfarenhet vet jag dock att så ej är fallet...
Ying skakar på sig. Flapp-flapp-flapp-flapp genljuder över nejden.
Hur var det nu: skulle hundarna dra i kopplen eller skulle de inte? Måste nog gå en kurs.
Vy framåt.
Vy bakåt.
Därmed torde vara bevisat att Mina Hundar ser lika fåniga ut i såväl änd- som frontvy.
Varmt, men inte FÖR varmt.
Friskt - som godaste sortens gröna äpplen, ätna med sked.
Vi tog en lång förmiddagspromenad och träffade folk och rövare. Doris & Doris, höglöpande bordercollie, gammal pudel, finfin amstaff-pitbullvalp, en liten rottweilerfamilj.
Prima liv, helt enkelt.
På kvällen drog vi till skogs.
Svampen hade vuxit massor på bara ett par dagar. Det blev allt en påse igår också.
Men det finns annat, också.
Det finns MYGG!!!
Jag har döpt om Närmaste Skogen till Närtappen, vilket eljes är namnet på den ambulerande blodgivningsenheten.
Man raglar ut ur skogen, ljusblå i huden och svart under ögonen, famlande efter första bästa järntablett.
Har man tänkt sig att tillbringa ferierna i Transsylvanien kommer man vid gränspasserandet att få sina resehandlingar samt sin panna stämplade med ordet "Light".
Endast vampyrer på mkt strikt diet visar en intresse.
Man är en bantningsprodukt vorden.
Till detta anemiska tillstånd bidrager förstås också ett antal fästingar. Hu.
Efter hemkomsten igår afse plockade jag sju krypandes fästingar på Tigern. Idag hittade jag en liten fastbiten på honom. Jazz hade massor av kryplingar medan vi var kvar i skogen, men de syns bra på honom. På Ying hittade jag en fastsittande, men han är av den konstruktionen att där kan kvarsitta blodsugare utan att förmärkas. Förrän di hoppar av (kanske i min säng!!!) och är stora som hasselnötter.
Svår äckelvarning.
Men annars - annars är det prima i skogen!!
Midsommarpojkar.
Tigern smyger i det höga gräset för att fånga - prästkragar.
Molnen får mig att vilja ta till tecknings- och målningsdon. De ser så lättavritade ut. Av dyster erfarenhet vet jag dock att så ej är fallet...
Ying skakar på sig. Flapp-flapp-flapp-flapp genljuder över nejden.
Hur var det nu: skulle hundarna dra i kopplen eller skulle de inte? Måste nog gå en kurs.
Vy framåt.
Vy bakåt.
Därmed torde vara bevisat att Mina Hundar ser lika fåniga ut i såväl änd- som frontvy.