Pelleskop-livet

Igår var det vackert och soligt - och jag tog några fina bilder, men tamejsåtusan om jag hittar överföringssladden till just DEN kamiran. Suck.
Men idag, då var det gråmuggigt och gråkallt och - ja, allt möjligt grått.
Dessutom valde jag en promenadväg som innebar möljning i djupsnö.
Jo, för ingen hade gått där sen i juli, eller så.
Nedrar vad jag blev trött! Vareviga steg sjönk jag ner till höften, och halvvägs nere var det skare också, så mina byxbens nedre del åkte upp och jag blev riven på benen. Jag trodde ackurat att det skulle bli min sista promenad i detta livet.
Nästan hoppades.
Som tur var gick hundarna inte igenom skaren, men det var rätt djupt för dem ändå.
Ett filmiskt alster framställde jag.
Över 4 minuter långt, och tro mig - det händer inte just nånting!
Bara hundar som lubbar och larvar sig i snö.
Mellersta barnet frågade mig i julas: Hur många bilder på hundar i snö behöver du egentligen? när jag envisades med att ta med mig nåt fotografiskt verktyg ut.
Tja - behöver och behöver.
Di e ju söta å titta på...

Men hur som helst - dryga 4 minuter. Men musiken är fin!!