Nitro!
Synkronicitet, vet ni vad det är? Det är nåt som C G Jung hittade på och det betyder synbart meningsfulla sammanträffanden som saknar orsaksmässigt samband.
Mitt exempel på detta är det här:
I somras var jag och minsta barnet på en terrierutställning, primärt för att träffa Ida-som-jag-kallar-Ruska och Lacky. Och Ronny och Anne-Lian, förstås. Få staffepussar eftersom vi inte hade nån staffe och vi liksom led av abstinens. Så klart.
Och bäst vi gick runt och hälsade på staffar så hittade vi ett par prima sådana! Det var Takila som är precis som en staffe ska vara och så var det Nitro. Och det intressanta är att Nitro ser inte precis ut som såna staffar som jag gillar. Jag vill ha svarta eller mörkbrindle, med vita tecken eller pied.
Och Nitro, han är ju röd-vit-pied!
MEN: snacka om att falla i farstun!!
Jag menar - jag gillar ALLA staffar som jag hittills har träffat, men den här gossen - han var nåt extra! Plötsligt var röd-vitt snyggt, men framför allt var det hela hans uppsyn, hela hans beteende.
Den här gamla matten blev tok-kär, helt enkelt. Och minsta barnet också!
Och så gillade vi Ida också - ni vet hur det kan vara: en del människor bara klickar det med, liksom.
Punkt slut. Och Ida beklagade Peppar, bara en sån sak kan få en att smälta.
Vi hade ju våra små planer på staffe nån gång, på nåt sätt, när vi orkade övertala hussen. Senare.
Men så plötsligt, alldeles fel tid och alldeles utan hussebearbetning, behövde underbara Nitros dotter en fodervärd och hussen sa ja så fort han hade sett bilden, bara. En vecka senare var Bubblan här!
Och hon är underbar!
Jag menar - visst är det ett sammanträffande!
Och visst är Nitro det finaste finaste som finns?
(Bilden har jag stulit av Ida, ber så mycket om ursäkt men jag kunde inte låta bli!)
Mitt exempel på detta är det här:
I somras var jag och minsta barnet på en terrierutställning, primärt för att träffa Ida-som-jag-kallar-Ruska och Lacky. Och Ronny och Anne-Lian, förstås. Få staffepussar eftersom vi inte hade nån staffe och vi liksom led av abstinens. Så klart.
Och bäst vi gick runt och hälsade på staffar så hittade vi ett par prima sådana! Det var Takila som är precis som en staffe ska vara och så var det Nitro. Och det intressanta är att Nitro ser inte precis ut som såna staffar som jag gillar. Jag vill ha svarta eller mörkbrindle, med vita tecken eller pied.
Och Nitro, han är ju röd-vit-pied!
MEN: snacka om att falla i farstun!!
Jag menar - jag gillar ALLA staffar som jag hittills har träffat, men den här gossen - han var nåt extra! Plötsligt var röd-vitt snyggt, men framför allt var det hela hans uppsyn, hela hans beteende.
Den här gamla matten blev tok-kär, helt enkelt. Och minsta barnet också!
Och så gillade vi Ida också - ni vet hur det kan vara: en del människor bara klickar det med, liksom.
Punkt slut. Och Ida beklagade Peppar, bara en sån sak kan få en att smälta.
Vi hade ju våra små planer på staffe nån gång, på nåt sätt, när vi orkade övertala hussen. Senare.
Men så plötsligt, alldeles fel tid och alldeles utan hussebearbetning, behövde underbara Nitros dotter en fodervärd och hussen sa ja så fort han hade sett bilden, bara. En vecka senare var Bubblan här!
Och hon är underbar!
Jag menar - visst är det ett sammanträffande!
Och visst är Nitro det finaste finaste som finns?
(Bilden har jag stulit av Ida, ber så mycket om ursäkt men jag kunde inte låta bli!)