Pelleskop-livet

Nejnejnej.

Publicerad 2011-12-28 20:18:35 i Allmänt

Familjen mår bra, hundarna mår bra, jag mår bra. I kroppen.
Men jag är så ledsen å någon annans vägnar - så jag vill kräkas och slåss.
Så säg inte: Det var en j*kla människa att blogga tråkigt!, säg inte det.
Ibland måste det få vara tråkigt, och än sen då?

Litet vackert vill jag ändå gärna ha det. Så här skrev Bo Setterlind, och jag tycker det är trösterikt:

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.


Kommentarer

Postat av: Mia

Publicerad 2012-01-01 11:38:03

Ja när sånt händer så tänker man lite extra på att man borde vara glad o taksam för var dag här på jorden. Tyvärr återgår man snart till sitt vanliga liv- o tänker at det händer inte mig.

Jag tror att det är människans sätt att skydda sig, att hålla hoppet levande så länge som det bara är möjligt.Men det var en händelse som satte sorgkant på årsavslutet för mig med, och jag kan knappt föreställa mig hur det är för de närmaste.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela