Stackars stackars jag! Eller hur?
En evig tid nu har jag hostat och hackat mig igenom hela nätterna. Det bara kliar och känns besvärligt - som om jag skulle behöva dra med en flaskborste inuti luftstrupen.
Nu har jag dessutom börjat hosta på dagtid också - blä!
Till detta kommer en liten vidrig snuva och ganska mycket ont i halsen.
Och när jag har ont i halsen så mår jag nästan alltid illa - så där litet vagt, som när man nästan blir åksjuk. Man vet liksom inte riktigt hur det ska gå...
Och för att riktigt muntra upp mig så har jag ont i magen också. Inte så illa som förra våren när det hipp hopp blev en utdragen sjukhusvistelse, men tillräckligt för att jag ska bli orolig.
Och tycka ändå mer synd om mig, om möjligt.
Apropå sånt:
Jag drömde härom natten att nån sjukhusperson med rätt att bestämma tyckte att det var dags för mig att ligga på sjukhus ett par veckor igen. Det blev jag förstås ledsen för. Och när sjukvårdspersonalen såg det så tisslade de ett tag och så skickade de fram en läkare som i famnen bar:
Just det, en KAPYBARA hade han i famnen och så la han den i min säng och sa att jag skulle få ha den som min egen så länge jag blev kvar på sjukhuset!!
Plötsligt blev det ganska rart med sjukhusvistelse.
Kanske detta kan vara nåt att tänka på för landstinget?
Nu har jag dessutom börjat hosta på dagtid också - blä!
Till detta kommer en liten vidrig snuva och ganska mycket ont i halsen.
Och när jag har ont i halsen så mår jag nästan alltid illa - så där litet vagt, som när man nästan blir åksjuk. Man vet liksom inte riktigt hur det ska gå...
Och för att riktigt muntra upp mig så har jag ont i magen också. Inte så illa som förra våren när det hipp hopp blev en utdragen sjukhusvistelse, men tillräckligt för att jag ska bli orolig.
Och tycka ändå mer synd om mig, om möjligt.
Apropå sånt:
Jag drömde härom natten att nån sjukhusperson med rätt att bestämma tyckte att det var dags för mig att ligga på sjukhus ett par veckor igen. Det blev jag förstås ledsen för. Och när sjukvårdspersonalen såg det så tisslade de ett tag och så skickade de fram en läkare som i famnen bar:
Just det, en KAPYBARA hade han i famnen och så la han den i min säng och sa att jag skulle få ha den som min egen så länge jag blev kvar på sjukhuset!!
Plötsligt blev det ganska rart med sjukhusvistelse.
Kanske detta kan vara nåt att tänka på för landstinget?