Pelleskop-livet

Jazzen håller på att lära sig - piaff, tror jag.
Alltså trav på stället.
För passage är väl liksom sakta, svävande trav, med högt lyfta ben, eller...?
Jag har ju liksom aldrig kommit så långt med hästar, annat än av en händelse. Av hästens duktighet, eller fallenhet.

I alla fall: Jazz har en fallenhet att stå och trampa på stället, så det gäller bara för matten att forma och finslipa det beteendet.

Matten och matten, förresten.
Här kan man tro att det är Gollum som har verkat som hundtränare.
Av mörkret att döma.

I alla fall - så här långt hade vi kommit i helgen som gick. Det svåra är att få honom att stå på bara en enda fläck en längre stund, och att lyfta baktassarna (jag höll på att skriva -hovarna!) mera distinkt. Fast tittar man på dressyrtävlingar så verkar det vara mindre än helt lätt med hästar också.
Och de har nog ändå tränat mer än en vecka eller så.

Ibland blir han så till sig, lille Jazz, så han nästan galopperar på stället!
Det ska jag utnyttja till att forma en galopp-piruett, sen!

Ibland blir han bara så tossig så han lägger sig, ställer sig, rullar, bugar. Framför allt bugar, för det har vi också tränat en del på.


eDeco_20110407225939

Visst är han rätt duktig, ändå?