Struktur i tillvaron
Dagarna börjar så smått få något litet av ordning över sig. Ordning för att vara me-moi-jag, alltså.
Vi börjar med promenad, sen frukost.
Eller ibland frukost, sen promenad.
Nån enstaka, hemsk, gång skolarbete först, sen frukost. Det är när schemat har lagts så att jag måste närvara nånstans på nätet redan kl. 8.
Onaturligt o hemskt.
Men sen i alla fall - studium, fast det är nedrigt svårt för mig att ta mig samman ibland. Hundarna är mätta och trötta och snusar kring mig - då vill det till att det är nåt spännande jag läser! Och det är det oftast inte.
Så småningom lunch och litet trädgårdsbus, följt av mera studentlig verksamhet i någon form. Tills det är dags att bryta för dagen.
Idag hade jag ett seminarium 13 till 15 och tamejtusan, var jag inte alldeles strålande. Jo, på sanning, jag var inte ett dugg enfaldig! Gläder en gammal gumma, måste jag säga.
Glad som en lärka däröver tog jag därefter de fyras gäng och traskade ut i det härliga septembervädret. Sånt där som man ska minnas i november, om det nu inte vore så att man är alldeles förtjust i november också, fast på ett annat sätt. I alla fall - gyllenblå, finns det ett sånt ord? I så fall var det en gyllenblå dag!
Se bara:
Liten skraltig kamira, men det spelar ingen roll - det går i alla fall inte att fotografera själva känslan i luften.
Hur som haver, i två timmar var vi ute och traskade i ljuvligheten, SEN var min mage jätteond i igen.
Men det var det nästan värt.
Vi börjar med promenad, sen frukost.
Eller ibland frukost, sen promenad.
Nån enstaka, hemsk, gång skolarbete först, sen frukost. Det är när schemat har lagts så att jag måste närvara nånstans på nätet redan kl. 8.
Onaturligt o hemskt.
Men sen i alla fall - studium, fast det är nedrigt svårt för mig att ta mig samman ibland. Hundarna är mätta och trötta och snusar kring mig - då vill det till att det är nåt spännande jag läser! Och det är det oftast inte.
Så småningom lunch och litet trädgårdsbus, följt av mera studentlig verksamhet i någon form. Tills det är dags att bryta för dagen.
Idag hade jag ett seminarium 13 till 15 och tamejtusan, var jag inte alldeles strålande. Jo, på sanning, jag var inte ett dugg enfaldig! Gläder en gammal gumma, måste jag säga.
Glad som en lärka däröver tog jag därefter de fyras gäng och traskade ut i det härliga septembervädret. Sånt där som man ska minnas i november, om det nu inte vore så att man är alldeles förtjust i november också, fast på ett annat sätt. I alla fall - gyllenblå, finns det ett sånt ord? I så fall var det en gyllenblå dag!
Se bara:
Liten skraltig kamira, men det spelar ingen roll - det går i alla fall inte att fotografera själva känslan i luften.
Hur som haver, i två timmar var vi ute och traskade i ljuvligheten, SEN var min mage jätteond i igen.
Men det var det nästan värt.