Mot Hufvudstaden!
I lördags fick jag tokspel alldeles och tog med mig Ying och Tiger på tåget till Stockholm
Väl framme traskade och vilade vi rätt genom hela turistsmeten; det tog inalles tre timmar.
Sen träffade vi oförhappandes på en kusin och sen åkte vi hem.
Hur det gick?
Jo tack, inte så illa. Tåget var ganska äckligt tyckte Tigg mest, det krängde på ett otrevligt sätt. Men när han fick sitta i mitt knä gick det bra. Ying tyckte mest att det var besvärligt och varmt på tåget, och så var det så otroligt trångt! Men de skötte sig över hövan båda två.
Väl framme var det förstås mycket att titta och framför allt nosa på, men just de många intrycken gjorde att kusarna förhöll sig förhållandevis lugna ändå. Det fanns liksom ingen möjlighet att hinna med ALLTING, ju.
Och så blev Ying förstås fotograferad ungefär hundratusen gånger, på alla möjliga språk.
En del hugade fotografer kommer fram och frågar om de möjligen får ta en bild, och kanske även klämma och dutta litet. Får de.
En del andra ser man stå och sikta på håll. Nedra paparazzi!
Tigg var förstås förtjust över myckenheten vatten. Med bollar i! Stora bollar! Tur att han var kopplad.
Ying kollar en hund (uppe till vänster). Ordning och reda.
Knugen kan känna sig lugn (lungn?) - här vaktar vi!
En amerikansk äldre herre kom förbi och sa: -What a beautiful dog! He is SO handsome! på amerikaners typiska, fastslående sätt. Inte fråga om att tycka eller anse utan bara slå fast, så här är det, jag är en auktoritet. Jag gillar amrisar! I alla fall när de gillar min Yingis!
Man måste kolla på utsikten. Rätt trist.
Ying i Kungsan. -Jag och Karl XII mot resten! säger Ying.
Ying tycker att matte är pinsam.
På tåget hem satt fyra damer och försökte förtära sin hamburgermåltid i lugn och ro. Haha, går ju inte med Tigg i faggorna!! Han knorrade, knotade, gnydde, snattrade, pep, gläfste och allmänt grät. Kvinnfolken skrattade så de satte i halsen. Matte skämdes.
Sen kom vi hem - alldeles trötta och med mattes mage helt ur spel. Hopp i säng och slockna klockan fyra på eftermiddagen!
Väl framme traskade och vilade vi rätt genom hela turistsmeten; det tog inalles tre timmar.
Sen träffade vi oförhappandes på en kusin och sen åkte vi hem.
Hur det gick?
Jo tack, inte så illa. Tåget var ganska äckligt tyckte Tigg mest, det krängde på ett otrevligt sätt. Men när han fick sitta i mitt knä gick det bra. Ying tyckte mest att det var besvärligt och varmt på tåget, och så var det så otroligt trångt! Men de skötte sig över hövan båda två.
Väl framme var det förstås mycket att titta och framför allt nosa på, men just de många intrycken gjorde att kusarna förhöll sig förhållandevis lugna ändå. Det fanns liksom ingen möjlighet att hinna med ALLTING, ju.
Och så blev Ying förstås fotograferad ungefär hundratusen gånger, på alla möjliga språk.
En del hugade fotografer kommer fram och frågar om de möjligen får ta en bild, och kanske även klämma och dutta litet. Får de.
En del andra ser man stå och sikta på håll. Nedra paparazzi!
Tigg var förstås förtjust över myckenheten vatten. Med bollar i! Stora bollar! Tur att han var kopplad.
Ying kollar en hund (uppe till vänster). Ordning och reda.
Knugen kan känna sig lugn (lungn?) - här vaktar vi!
En amerikansk äldre herre kom förbi och sa: -What a beautiful dog! He is SO handsome! på amerikaners typiska, fastslående sätt. Inte fråga om att tycka eller anse utan bara slå fast, så här är det, jag är en auktoritet. Jag gillar amrisar! I alla fall när de gillar min Yingis!
Man måste kolla på utsikten. Rätt trist.
Ying i Kungsan. -Jag och Karl XII mot resten! säger Ying.
Ying tycker att matte är pinsam.
På tåget hem satt fyra damer och försökte förtära sin hamburgermåltid i lugn och ro. Haha, går ju inte med Tigg i faggorna!! Han knorrade, knotade, gnydde, snattrade, pep, gläfste och allmänt grät. Kvinnfolken skrattade så de satte i halsen. Matte skämdes.
Sen kom vi hem - alldeles trötta och med mattes mage helt ur spel. Hopp i säng och slockna klockan fyra på eftermiddagen!